Svärmor gick bort 98 år gamma! Hon var nöjd med livet och tyckte att nu får det vara nog. Ca. ett år innan hon dog, hade min fru diskuterat begravningen. Då önskade min svärmor att jag skulle spela på hennes begravning. Hon ville att jag skulle spela Amazing Grace på säckpipa och Morgapolskan som jag gjort på valfritt instrument. Morga eller Morgahage är ett naturreservat som ligger söder om Uppsala vid en del av Mälaren Ekoln. I Morga hage högt uppe på en klippa med utsikt över Ekoln hade min frus föräldrar hyrt en liten stuga där familjen tillbringat alla sina somrar sen 1950-talet. När jag och min fru träffades blev jag invigd att bo och vara vid Morgastugan. Jag komponerade många låtar vid Morgastugan bl.a. denna polska som också finns inspelad med Blå Bergens Borduner 2015 där jag var en 4-del av gruppen. Allt som skulle till och från Morgastugan fick bäras ifrån bilen som stod i en inhängnad i en kohage ca. 600 meter från Morgastugan. Korna gick fritt i hagen så bilen måste stå i en inhägnad i kohagen. Det som jag gillade mest av att vara i Morgastugan var att där kunde du bara vara! Mitt uppdrag när jag var på Morgastugan att ta hand om disken. Å det gjorde jag med glädje!För något varkrare diskplats fans inte att få tag i! En stor platt sten i lagom höjd för att stå och diska. Jag diskade där och satt och spelade intill stenen. När jag och min fru fick barn var de där och vi kunde umgås och ha det skönt tillsammans. Visserligen var det många faror som branta klippor 20 -25 meter rakt ner i Ekoln.men inget händ varken med min frus bror eller min fru under deras uppväxt på somrarna på 50 o 60-talet.

Ulf Karlsson spelar Amazing Grace på sin svenska säckpipa.

Det kändes som. en stor ära att få spela Morgapolskan på min svärmors begravning. Morga polskan är en danslåt/Värmlandspolska med kort etta, så det blev att göra om låten så den passade att framföra på en begravning. Min frus mamma, min svärmor gick bort i juni 2025. Nu var det bara att sätta igång och jobba med låten! Jag bestämde att jag skulle spela Morgapolskan på min hardingfela. Efter några dagars jobb så hade jag en ny version av Morgapolska som skulle passa att spela i en kyrka på en begravning.

Efter begravningsakten gick alla särmors gäster till prästgården där vi alla samlades för att prata och minnas Birgitta. Birgitta var expert på att skaffa sig nya vänner när hennes gamla vänner dog en efter en. Vi var ett 50-tal gäster vilket är fantastiskt för en 98-årig dam att ha. Även prästen hade min svärmor valt, en granne som flyttan in dörren mitt emot min svärmor och som blivit väldigt bekanta med varandra. Det blev en väldigt ljus minnes stund i prästgården med många tal. Jag spelade och berättade hur och var denna polska kommit till. Spelade sen en låt på min säckpipa en travare ifrån Närke efter Conrad Sandsten Kumla.

Det var många som reste långt för att komma på begravning. På kvällen hade vi stor släktträff. Det var min svärfar släkt som kom ända från västkusten för att delta under begravningen. Svärfar dog hösten 2005. Så barn,barnbarn och alla släkt på svärfars sida samlades i gemensamhetslokalen där svärmor bodde.

Den dräkt jag har på mig sydde min mamma till mig när jag var 25 år. Jag kan fortfarande ha dräkten. Har fått hjälp av en kompis Birgitta Edstam att lägga ut byxorna lite. Birgitta är väldigt duktig på att sy och sy om dräkter. Dräkten jag har kommer från Brunnskog. Jag är från Karlskoga, men den dräkten ifrån Karlskoga är så färglös så jag valde en dräkt som jag känner att jag kommer att trivas med, hela livet. Nu är jag snart 70 år och jag kan ha dräkten fortfarande och jag trivs med att ha på mig dräkten. När jag bodde i Karlskoga och var folkdansare har jag använt dräkten under många dansuppvisningar, konserter m.m.

Bilderna på mig i dräkt är tagna i Karlskoga kyrka fotograf en danskompis från Karlskoga bygdegille Thomas Sönnerstam.