V 18. ”Folkmusik från hemmet i dessa Vivi-19-tider”.

Vi förflyttar oss upp i öst Värmland på gränsen mellan Värmland och Dalarna. Låten jag spelar är en polska efter Viktor Gustafsson Vattrangi. Lärt mig låten av Per Saxholm. mer info nedanför låten.

Fick en väldigt rolig kommentar ifrån Marianne Busk på Facebook, hon skriver så här: Att sätta egna texter till första takten i en bete kan göra att jag eventuellt kommer ihåg hur de börjar. Den här blir “Nu jäklar sô jer du sôm jä säjj”. En bestämd polska, detta, i mina öron.

Här nedan har Clas-Göran Olsson från Linköping (tror jag han var ifrån) spelat in sin version av låten. Kul att kunna inspirera andra att lära sig denna härliga polska från Säfsnäs.

Ser fram emot nästa låt ifrån Clas- Göran Olsson. Här kommer lite text som Clas-Göran skrivit: En låt från min andra hembygd, Säfsnäs socken i sydvästra Dalarna. Låten ska vara efter den legendariske skogsmannen och skidlöparen Viktor Gustafsson, Vattrangi. Jag har med benäget tillstånd lånat låten av spelmannen Ulf Karlsson. Det vore så roligt att kunna några låtar från Säfsen, så den här ska jag verkligen försöka lära mig

Nedan har jag bett Per Saxholm berättat lite om Vattrangi och lite om spelmännen kring denna låt efter Viktor Gustafsson.

Beskrivning var Vattrange ligger.

Norr om Filipstad på vägen mellan Gåsborn och Fredriksberg Ligger Vattrangi. Åk norr ut från Gåsborn ( inte över Rämmen) åk förbi Älvsjöhyttan sen mot Frederiksberg/Säfnäs. Vattrangi ligger i en dalsänka där vattendragen kommer nära bebyggelse. Vattrangi betyder ett ställe med mycket vatten nära inpå bosättningarna.

Om spelmanen Viktor Gustafsson

Sonja Green Vattrangi (spelman/kvinna ) berättade för Per Saxholm att när hon på somrarna besökte sin farbror Viktor Gustafsson så hörde hon deras musik; ibland kom de från Skarbåghalla också på trampcykel.  Förmodligen ättlingar till Skarbåg-Olle, då han var jämgammal med Lejsme-Per.

Viktor spelade fiol och klarinett (gammaldags träklarinett).  En del säger att han hade en spelpipa som kom från en pôse, alltså en säckpipa. Men han hade bara själva spelröret.  Men det säckpiperöret har dom väl inte hittat ännu, och Sonja talade bara om fiol o klarinett.

Birger Thörnqvist Hällefors

Polskan upptecknades av Birger Thörnqvist. Dels så skrev Karl Larsa (spelman o granne till Viktor) ner låtar, dels tecknade Birger upp dem – dessutom sändes kopior till Olof Andersson som – i sin tur – skrev av en del av låtarna; vilka sedan hamnade vid Örebro läns museum.  Karl Larsas material (liksom Birger Thörnqvists material) hamnade i Dalarna, hos privata ägare samt vid Dalarnas museum.  Thomas Fahlander har talat nyligen med mig om detta. Dina publikationer väcker uppmärksamhet!

Birger Thörnqvist så, kom i sin tur från norra Hällefors från en arbetarlänga som benämndes ”Västerås”. Han spelade mycket på danser i ungdomen, hade en stråkorkester i Grythyttan samt umgicks med de gamle spelmännen från gränstrakterna Värmland/Västmanland/Dalarna. Birger hade också en spelkamrat från byn Silvergruvan (beläget mellan Hällefors och Gåsborn) som hette Gustafsson.

Lennart o jag har spelat Birger-låtar o Viktor/Karl Larsa-låtar rätt så flitigt.

Sonja Green

Vad gäller Sonja Green, så sjöng hon låtar för mig, men jag fick inte spela in. Fick ta det ändå. Hon var brorsdotter till Viktor Gustafsson. Bodde granne med mig första omgången som jag arbetade som präst i Filipstad. Vi bodde vid ett husområde vid Hötorget i Filipstad som förr benämndes ”Café Anglais”. Hon var mycket flitig i syföreningslivet. Sonja hade också tidigare varit kyrkvärd uppe i Gåsborn, då hon bodde i Älvsjöhyttan vid den tiden.

Musik i de tre landskapen

Ja, det är ju som ett eget Bergslagsområde där folket från de tre landskapen flitigt rört sig över gränserna så även musikledes! Man kan säga att Grythyttan-Hällefors-östra Värmland-södra Västerdalarna musikaliskt hör ihop och att såväl musiker som deras traditioner mött varandra.

Info om Viktor Gustafsson från Vattrangi. Infon kommer från Clas- Göran Olsson Boxholm Nyckelhaprspelare.

Tack Ulf för din intressanta berättelse om dig själv och din spelmansgärning, mycket trevligt och generöst! Jag kan fylla på lite om Viktor Gustafsson men kanske vet du detta redan: Viktor var, liksom sonen Ragnar, en mycket framstående skidåkare. Han hade en bössa, som han kallade för “Stordundra” och i en kont på ryggen bar han en tam – berguv (hoppas nu att jag inte blandar ihop det med någon annan)! Jag visste dock inte att han var spelman, det har jag inte hört tidigare. Men trevligt att han var det!