Det var två trötta gubbar som inte orkade spela så mycket denna gång. Vi satt o prata för det mesta o fika de å hade det gemytligt istället. Spelade in en för mig ny Tavel-Josef vals som jag så småningom ska lära mig. Sen provade vi på att spela tillsammans en polska efter Otto i Monserud far till Anton på Berget, där jag spelar lite grovt o stämma. Ja … dä va väll va vi lyckades åstakomma denna måndag eftermiddag den 1/3-2021.Det kan inte vara på topp varje gång.
Här nedan kommer inspelning vi gjorde med min Iphone.Polska efter Otto i Monserud far till Anton på Berget Visnums-Kil. Polskan har jag lärt mig efter Lennart Gybrant Daglösen. Per Saxholm antar jag har lärt sig låten efter Lennart G. Låten kallas för ”Kärringa med Skinntjortel”.
Jag fortsätter att spela in Per Saxholms låtar. Det bara ramlar låtar ur Per denna eftermiddag. Jag har nu snart spelat in 200 låtar som han kan ifrån de östra delarna av Värmland och gränstrakterna mellan Värmland och Dalarna vid Vattrangi. Jag har fullt upp hemma att lära mig alla låtarna som jag spelat in. Men det får ta den tid det tar.
Igår onsdagen den 24 februari ringde jag upp Lennart Gybrant och pratade en stund med honom. Jag hade fått en fråga på min hemsidas info mail som jag skulle fråga om det var ok att skicka över till honom frågan till Lennart. Det gällde en spelman i Visnum som heter Adam Petter Olsson. Den som frågade var slät till Adam Petter. Spelmanen Adam Petter Olsson var hans farmors farfar. Det var Ok för Lennart att skicka fråga vidare till honom. Spännande och höra hur det gick? Sen pratade vi på en stund. Allt verkar vara ok med Lennart men det finns många orosmoln i dessa pandemi-tider kunde vi enas om. Vi hoppas på att kunna träffas någon varm vårkväll fram i vår – så ser planeringen ut. Jag ser fram emot det.
En utav de låtar som jag spelade in hemma hos Per S i tisdags 23 feb. var en polska efter Johan Skator Säfsnäs kyrkby. Jag har nu lärt mig låten och mixtrat lite med polskan – så här nedan kommer min tolkning av polskan.
Foto ovan är taget hemma hos Lennart Gybrant med fiolen o Per Saxholm med dragspelet.
Vi fortsätter att passa på att träffas i vår bubbla innan förhållandena i bubblan förändras.
Det blev väldigt mycket ny musik för mig att spela in denna eftermiddag. Per var på ett strålande spelhumör. Jag var lite seg p.g.a. min trassliga huvudvärk som kommer o går. Men 8 nya låtar spelade jag in. Det verkar inte finnas någon botten i Per. Undrar om han vet hur många låtar han kan? Det är bara att vara ihärdig o spela in – skriva o så hem o jobba med inspelningarna. Det är kul tycker jag!! En låt som jag fick mycket beröm för av Per var min inspelning av ”Polskan efter Ernst Petersson Brattfors Norra Höjden”. Om jag inte mins helt fel så finns det en variant av den polskan i Väster Dalarna. Jag känner igen melodin men kan inte komma på den Väster Dalska varianten av Ernst P:s polska. Vi ska ta tag i denna fråga så småningom om det finns någon variant på denna polska efter Ernst Petersson.
Här kommer polskan efter Ernst Petersson Brattfos Norra Höjden min variant av polska som jag lärt mig efter Per Saxholm. Håll tillgodo!
Per och jag ska försöka träffas o spela lite mer regelbundet. Jag har många låtar som jag vill spela in med honom. Det är främst musik av spelmän som han träffat uppe i Kedjeåsen. Jag håller på att sammanställa de spelmän som Per har låtar efter i hela öst Värmland. men nu ägnar vi oss åt låtar från Kedjeåsen. Förra gången jag träffade Per spelade han in en vals efter Tavel-Josef i D-dur från Tavlan som ligger strax söder om Kedjeåsen. Jag har nu lärt mig valsen och här nedan kommer min version utav valen efter Tavel-Josef i D-dur.
Här nedan skriver Per Saxholm vem Spelmannen Friman var.
Friman, en speleman som vandrade runt i hela Värmland, var mycket i Öst-Värmland (bl.a. i Brattfors) men också reste till Jämtland m.m. Friman besökte Bjurtjärn och Karlskogabygden flitigt. Vi har några låtar efter honom. Alltså i tradition. Friman hade träffat såväl Lomjans-guten som Leisme-Per.
Efter nu nästan ett år så kunde vi nu igen träffas och spela tillsammans! Vi hade noga pratat om hur vi skulle träffas. Vi satt på långt avstånd ifrån varandra o spelade o pratade. Handsprit o eget fika hade jag med mig m.m.
Per Saxholm råkade träffa på Coronan i sitt jobb o blev smittad runt den 8/3-2020. I sviterna av coronan så ramlade ha så illa i början av november så han krossade höger axel. Det blev operation också en lång sjukskrivning på det. Stackars Per! Det som oroade mest var om han skulle kunna spela fiol o dragspel igen? Jag kan bara säga med facit i handen att det varken hördes eller syntes på Per att han har opererat axeln. Men Per har jobbat mycket bra med sin sjukgymnastik. Så vi tog några låtar o sen vilade efter ett par tre låtar. Ont i truten dä har vi varken Per eller jag, dä blev mycket prat o skratt mellan låtarna. Jag har minst en gång veckan ringt till Per o peppat honom i sin rehabilitering. Vi gjorde upp lite planer så att hjärnan fick lite roligt att se framemot. Jag fick med mig hem till Örebro tre nya låtar. En Polska efter Birger Lungkvist från Långban, en vals efter Tavel-Josef Kedjeåsen/Tavlan och en Polska efter Ernst Pettersson Brattfors Norra Höjden. Nu känns det som att Per börjar få glädjen tillbaks nu när han kan spela igen, även jag känner att glädjen börjar komma tillbaks nu när jag får träffa en livslevande människa o spela tillsammans med. Lycka o glädje – är vad jag kan sammanfatta den träff med.
Här kommer en av låtarna jag lärde mig av Per denna unika dag. Låten är en polska efter Birger Ljungkvist från Långban. Birger hade polskan efter sin far Nils Ljungkvist. Jag har tolkat låten, spelat in låten och arrangerat den. Ni kan också lyssna på inspelningen jag gjorde med Per. Tyckte det vore kul att höra hur Per spelar den. Per har ju träffat och spelat med Birger Ljungkvist många gånger. Så Per säjer att s”å här spelade gubbera för mig”. Det är inte ofta man hör en riktig spelman som spelar i direkt tradition efter en spelman. I det avseendet så är Per unik efter som han har träffat så många spelmän/kvinnor i Karlskoga trakten o östra Värmland.
Jag valde denna låt som jag tycker har något väldigt positiv i sig. Låten blev för mig en symbol för att det finns hopp för människan om att kunna träffas igen och umgås. Jag hade så mycket glädje i mig när jag spelade in låten! Jag släppte alla tyglarna när jag spelade in polskan efter Birger Ljungkvist. Det blev ett minne för livet denna första träff med Per Saxholm. Glädje att Per kan spela – Glädje att få spela med Per igen!
Polska efter Birger Ljungkvist Per Saxholm spelar.
Polska efter Birger Ljungkvist Ulf Karlsson spelar sin tolkning av låten.
Gott Nytt År på er alla som följer mig på min blogg!
Eftersom pandemin inte släpper taget om oss människor, spelmän, musiker o musikanter m.m. så får vi hålla tillgodo med att synas på nätet på våra hemsidor och socialamedier.
I detta inlägg håller jag mig kvar i mina hemtrakter som är Karlskoga och Kedjeåsen. Spelar här en Vals efter en spelman som bodde i en by söder om Kedjeåsen några km. Byn heter ”Tavlan” och spelmannen kallades för ”Tavel-Josef.
Här nedan kommer lite info ifrån Per Saxholm om Tavel-Josef.
”Ja kan allt nöra beter te etter Tavern” men dom får vi ta längre fram.
Tavel-Josef var född ca. 1830 och gick bort under sista delen av 1800-talet, men jag har ej exakt datum där. Kanske dog han så tidigt som mellan 1870 eller 1880-talet?
Han spelade tillsammans med Spel-Kula, med Karl Nilsas far Gjuter-Nisse (som också dog i slutet av 1800-talet), troligtvis spelade han med Ekengren och den gamle Vägg-Anders, kanske också med Skrädder-August från Lämås. Han hör till de riktigt gamla spelmännen i vårt område. Tavel-Josef var en mästare å att spela valser.”
På fotografiet Ulf Karlsson och Per Saxholm på Felan i Örebro.
En liten historia som Per Saxholm berättat för mig om min pappa. Min pappa Evert Karlsson som är född o uppvuxen i Kedjeåsen i ett hus intill Immens gård som ligger i Kedjeåsen. Min pappa råkade en gång i handgemäng med Tavel-Josefs två söner, o han fick tydligen rikligt med däng av de bägge sönerna. Men han verkade ha klarat sig bra ändå genom livet.
Så här kommer en roliger vals som är efter Tavel-Josef ”Den Rätte”. Valsen har fyra repriser men som har lite olika takter i repriserna. 1:a reprisen har 8:a takter, 2:a reprisen har 9 takter och den 3:e reprisen har 6 takter och den fjärde har 18 takter. Det finns många sådana här låtar i Kedjeåsen och östra Värmland. Tycker det är mycket humor i denna vals. Håll tillgodo!
Önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt År 2021!!
Här kommer min jul o nyårslåt till aslla som är inne och tittar på min hemsida.
Jag spelar en polska efter en spelman ifrån norra Karlskoga i Kedjeåsen. Spelmannen heter Johan Hammerbäck men kallades i folkmun för ”Johan i Gata”.
Johan i Gata Hållsjön Kedjeåsen
Text Per Saxholm.
Johan i Gata var född på 1880-talet och gick bort på 1950-talet. Johan hade tre bröder, Edvin Hammarbäck var den den näst älsta brodern, Johan var den äldsta av de tre bröderna samt Gustav Hammerbäck var den yngste brodern. Alla tre bröderna spelade fiol. Hammarbäckarna kom alla från Kedjeåsen sedan långliga tider tillbaka.
Edvin Hammarbäck levde mellan åren 1897 – 1980.
Per Saxholm fick lära sig låtar från Kedjeåsen redan som liten grabb på1960-talet och i omgångar under 1970-talet. Per Saxholm lärde sig låtar främst under sommarmånaderna, samt vid hembesök hos Edvin och hans fru Edith.
Edith o Edvin var moster o morbror till min mor Inez.
Jag har träffat döttrar till honom, som berättade om hans musik. Döttrarna till Johan i Gata har berättat att han tog fram fiolen någon gång o spelade för dem. Framförallt till Julhelgen. Annars var Johan med och musicerade med Edvin o de andra spelmännen under 1910-talet.
I slutet av detta inlägg finns två musikinlägg på valsen efter Johan i Nolby, samt noter på valsen. Skrålla längst ner på inlägget.
För ett tag sedan fick jag reda på utav en gammal spelkompis i Örebro, Olof Eriksson att han hade anknytning till Kedjeåsen norr om Karlskoga. Olof är musiker på heltid och jobbar i Svenska kammarorkestern i Örebro. Jag fick en fråga från Olof som han ville att jag skulle ställa till Per Saxholm. Här nedan kan ni läsa svaret på Olofs fråga.
Troligtvis kommer jag att få reda ut visa saker med Per och komplettera med lite mer text som förklarar relationerna lite mellan alla namn på gubbar som dyker upp nedan. Åter kommer med mer text på Olofs fråga till Per S.
Olofs fråga till Per Saxholm:
Olofs pappa hette Lars och farbror hette Hans Ericsson i Östra Kärne är ju skapligt nära i ålder. Den som spelade var Johan i Nolby, uppe vid Immen, tror jag. Vet inte säkert hans efternamn. Tror att han var morbror till min farmor. Möjligen gammelmorbror.
På bilden till vänster spelar Ulf o Olof på Felanfestivalen 2017. Fotograf Benny Andersson.
Per Saxholms svar till Olof:
Foto Anders Norudde.
Roligt med Olof Eriksson och hans Kedjeåsen-släkt. Roligt att han kunde en vals efter Johan i Nolby. Jag har ju spelat låtar efter Johan i Nolby sedan tidigare – samtidigt finns det en del låtar efter Johan i Nolby i det Bergewing-material som Anders kopierade och som var bevarat efter Mårlid-släkten; en gren av familjen Bergewing. (Ulf Karlsson har också låtmaterialet). Vi får se när jag kan ta upp det igen …
Berätta för Olof att Karlskogavalsen var en låt som Johan i Nolby spelade. Bertil i Kärne berättade för mig hur hans morbror Johan kom förbi och var så glad att Karlskogavalsen till och med fanns inspelad på stenkaka. Men som sagt, vi får ta upp Johan i Nolbys musik lägre fram; för min del i alla fall!
Ska bli roligt att få träffa Olof Eriksson framöver!
Lite mera svar på Olofs frågor från Per Saxholm:
Johan i Nolby hette Johan Carlsson. Nolby ligger på nordsidan av Immen. Själva Imgårdarna ligger sedan på sydöst-sidan av sjön.
Johan med familj flyttade sedermera till en gård vid Dalsmund. Johan spelade där bl. a. tillsammans med Wilhelm i Dalsmund men även med de äldre Stolphagspôjkera. Alltså Uno Erhages far Gustaf och Unos farbror Eric. Johan spelade även med Spelman Glys m. fl.
Ja, det var lite i korthet! Får berätta mer när vi ses framöver!
Ulf Karlsson (innehavare av hemsidan) berättar kort om hur han har anknytning till just Kedjeåsen.
Jag Ulf Karlsson har min släkt ifrån Immen. Min pappa Evert Carlsson föddes 1921 i Imgårdarna på sydöstsidan av Immen. Min farmor Anna Rosvalld är född o uppvuxen i Kedjeåsen hon gifte sig med min farfar Kristian Carlsson. Anna o Kristian bodde uppe i Kedjeåsen vid Imgårdana intill sjön Immen. Min gammelfarfar Johan Rosvalld o hans fru gammelfarmor som jag idag inte kommer ihåg förnamnet på. Min gammelfarmor o gammelfarfar bodde på ett ställe som jag inte riktigt kan stava till. Stället hette ”Lochbrofallet”, idag på kartorna står det ”Ängsfalle” När min gammelfafar o gammelfarmor var borta ur tiden så över tog min farmor o farfar Lochbrofallet och använde det som sitt sommarställe. Det var ett jättestort hus med stor trädgård med en lada. Marken runt om arrenderades av någon bonde från bygden där de satt potatis. Så varje höst var jag och Owe min kusin och hjälpte till att köra traktorn med potatis som kunderna plockat för invägning. Jag var nog 8-9 år när jag första gången körde traktor. Senare övertog min faster Sigrid Steen med man Bengt Steen o mina kusiner Kerstin o Owe över Lochbrofallet (Ängsfalle). Min farmor o farfar flyttade ner mot Svensbosjön som låg några hundra meter från Lochbrofallet. Vid Svensbosjön fanns ett ställe som kallades för ”Bussen”. Det var precis som det låter, två ihop svetsade gammal bussar. Det fick räcka för dem tyckte de på ålderns höst.
Min pappa som är född o uppvuxen i Kedjeåsen berättade mycket historier om de gammal spelmansgubbarna i och runtom i Kedjeåsen. Det var Tavel-Josef, Johan i Gata, Ekengren, Hammarbäckarna, Johan i Nolby m.f.l. Jag var liten då när jag hörde talas om dessa gubbar. Så det var nu på äldre dar som jag reagerade när jag igen träffade Per Saxholm och började spela med honom som jag förstod att det var gubbar som funnits på riktigt. Sen känns det extra kul att en gammal spelkompis från Örebro också har sin släkt också i från Kedjeåsen.
Jag har spelat in ”Johan i Nolbys vals” som ett komplement till detta inlägg. Jag lärde mig valsen av Per Saxholm i maj 1978 ute i Djerf-stugan vid Våtsjön utan för Karlskoga. Jag spelar på denna inspelning valsen på mitt sätt. Skickar med en notbild som jag tecknat ner någon gång på det tidiga 1980-talet.
Noter på Johan i Nolbys vals
Per Saxholm var inte för så länge sedan (2019) hemma hos Dragspelaren Jan-Anders Andersson i Latorp. Jan-Anders kunde valsen efter Johan i Nolby. Så är kommer ett YouTub-klipp med två goa gôbber!!! De spelar en variant av valsen efter Gunnar Nilsson från Värsvikstorp.
Idag har jag suttit o jobbat på en låt som en gammal kompis gjort någon gång i början på 1980-talet. Kompositören av låten ”Hiten” heter Thomas Heineman. Thomas jobbar för närvarande på Karlstads operan som altviolinist. Låten har lärts ut på många låtkurer. Så låten är nog spridd över landet. Det finns mycket att skriva om Thomas och vår vänskap. Men det kan jag ta vid ett annat tillfälle. Här nedan kan ni lyssna på två olika versioner av ”Hiten”.
”Hiten” av Thomas Heineman
Thomas o en kollega från Karlstad operan skickade den härliga inspelning av ”Hiten”. Vad jag mins så spelades låten lite fortare än vad den spelas på detta YouTub-klipp. Men jag kan ha fel.
Från vänster Rikard Bernström på nyckelharpa och Thomas Heineman.
Lunda-Gunnar Karlsson härstammade från Lundsfjärden vid Kärvingeborn, Grythyttan. Han var född 1896 och levde fram till slutet av 1980-talet över 90 år gammal, tror jag. Träffade honom i slutet på 1970-talet och i mitten av 1980-talet. Han var ju gammal redan då, bodde med sin fru vid gamla ålderdomshemmet i Grythyttan. När han inte orkade dra stråk knäppte han på fiolen i stället. Jag fick absolut inte spela in honom utan fick ta låtarna en o en.
Polskan finns med på Per Saxholms senaste solo skiva ”Lite å varje”. Skivan finns att köpa på Ginza.se och CDON.
Gunnars musik härstammade från Hälleforsbygden o Grythytte-trakten. Det var gränsbygdsmusik som hängde samman med musiken från Bergslagen, Värmland och Väster-Dalarna. Gunnar hade låtar efter sin far som kom från norra Hällefors men som sedan flyttade till Lundsfjärden vid Kärvingeborn. Det fanns flera spelmän som hörde till Gunnars musiktradition; bl. a. Spelman Stoor från Silken, Ryss-Viktor från Hällefors, Rickard i Älgviken nära Grythyttan, Kvastbo-Edvin från norra Hällefors. Spelman Glys dök också upp med jämna mellanrum. Men även äldre spelmän som den beryktade bergslagsspelmannen Spel-Kula samt den ännu mer mytiske Dålisen hade Gunnar hört talas om. Dålisen eller Dôlisen som han också kallades härstammade från gränstrakterna mellan Grythytte och Hjulsjö socknar. Bodde vid sjön Spiken vid dessa gränstrakter. Han hade lärt sig spela av Forskarlen vid en bäck nordväst om just sjön Spiken.
”Men dä här va för möcke, möcke länge sen” sa Gunnar. Förmodligen var Dålisen betydligt äldre än Spel-Kula. Kula hade dock också varit o spelat i södra Grythytte-bygden: kanske hade de gamla spelmännen träffats?
Spännande låtar hade Gunnar som verkar gå tillbaka till riktigt gamla tider och som dessutom berättar om gränsbygdernas musiktradition.
Den sjö som berättelserna syftar på heter inte längre ”Spiken” utan den heter Stora Hällsjön. Spiktorp finns dock kvar. Dålisberget ligger invid St. Hällsjön. Allt detta ligger knappt en halvmil från sjön Sör-Älgen i Grythyttan lite åt nordost. Därefter tar Rombohöjden strax vid i Hjulsjö härad.
P.G. Florell var faktiskt född i Rombohöjden och spelade låtar därifrån – förmodligen var någon av dem en ”Dålislåt”. På ungefär samma avstånd fast lite mer åt söder ligger Lundsfjärden. Inte konstigt att Gunnar kände till Dålisen fast det var så länge sedan.
För övrigt går det att läsa om Dålisen i samlingsverket Grythytte Ord och Bild. Där berättas det också sägner om Dålis.
Polska efter Lunda-Gunnar Karlsson Grythyttan. Detta är min tolkning av polskan
så finns det en variant av den polskan i Väster Dalarna. Jag känner igen melodin men kan inte komma på den Väster Dalska varianten av Ernst P:s polska. Vi ska ta tag i denna fråga så småningom om det finns någon variant på denna polska efter Ernst Petersson.
