Skivinspelning med gamla MA 1 – gänget

Lördagen den 13/4 fick jag ett samtal ifrån Olof Eriksson från MA 1 gänget som jag var med och spelade i några år. Hoppade av MA 1 p.g.a. hälsoskäl. Olof har drivit MA 1 projektet på sitt vis genom att revidera de gamla notskrifterna samt teckna ner alla noterna. MA 1 Pehr Andersson 1731. Sen har Olof under en två års period haft 10 konserter i Närke där han spelat dessa gamla låtar  runt om i Närke. Jag var aldrig inblandad i konserterna.

Men nu var det dags att spela in en CD. Så jag spelar säckpipa så jag fick förfrågan om jag kunde vara med och spela på två låtar i skivan. Det var länge sedan jag spelade dessa låtar mebn jag tackade snabbt ja. Jag skulle spela Pollonäs låt nr. 93 “Hönan”. och en Menuett låt nr. 103. Jag har ju tidigare plockat fram dessa låtar som är möjliga att spela på den svenska säckpipan. men jag behövde öva in dem och lära mig arret som de idag spelar.

 

 

 

 

Pollonäs låt nr 93 “Hönan” Per Andersson MA1

Fredagen den 19/4-2024 i Svinnersta Kapell hemma hos Pehr Falkenström och Helene skulle det riggas upp en studio. De tre första låtarna skulle spela in på fredags kvällen. När de tre vara klara så hade gruppen sen kvar 21 låtar till som skulle spela in under lördagen och söndagen. Men jag var klar efter fredagen. Det skivbolag som skivan spelas in på är “Naxos”. Ett känt skivmärke när det gäller klassisk musik. På fredagen var vi 8 personer som skulle vara med på inspelningen på min säckpipa. Det var fioler 3 st Anna Hesselbom, Alf Ekblad och Olle Linder, en moraharpa Pehr Falkenström, 1 stråkharpa Olof Eriksson, 1 flöjt Helene Never, 1 nyckelharpa Ulla Wängdal, 1 Mandola Göran Fredriksson och så jag på en svensk säckpipa. Olof E spelade också fiol på en låt till säckpipan.

Vi träffades vid 17:00 tiden för att stämma upp, öva lite innan inspelning och så fylla på med energi – FIKA!! Alla hade med sig något till fikat, Det var både långsamma och snabba kallorier på fikaborde i köket – så vi överlevde kvällen.

Sen var det dags att göra sig klar för skarpt läge! REC ! Första låten blev “Hönan”. Jag var väl förberedd så det var bara att släppa tanken på stundens allvar och ha kul. Det är alltid min inställning när jag ska stå på scenen själv eller i grupp. Jag hade skrivit av arret på låtarna så jag visste vad som hände och var jag skulle komma in. Jag hade själv hittat på lite olika saker när låten gick i D-moll. Så i slutet av andra reprisen så kom jag insmygandes med säckpipan i D-moll innan låten gick över i A-moll, favorit tonarten när det gäller svensk säckpipa! Första låten tog lite lång tid med många omtagningar av låten och delar av låten. Ljudtecknickern fick mycket låt material att gå igenom och sen klippa och klistra ihop i ljudbilden. Det blir nog bra!

Andra låten Menuett låt nr 103 Per Andersson MA1. Denna låt har jag inte inspelat på det sättet som MA!-gruppen spelar den på idag.

Menuetten gick snabbare att spela in! Jag tror att nervositeten på andra låten hade släppt lite hos de flesta då.  jag fick med alla mina extra utsvävningar jag gör i låten både i D-dur och A-dur. Olof ville inte att jag skulle ha med mina extra saker som han bett mig fixa. Men jag tänkte – jag gör dem ändå tycker Olof att de stör så får han säga till så får vi ta om. Idé gick igenom så jag smög in med min säckpipa i slutet av d-dur varvet och gjorde det jag trodde på. Sen var jag klar med det jag skulle göra. Vi fikade och tog det lugnt efter 2 låtar. Sen skulle resten av gänget i MA1 spela en låt till innan vi gav oss för denna fredagskvällen. Jag satt mig ner och skrev min blogg när jag besökte Per Saxholm i onsdags den 17/4.

Jag han precis klart när de andra var klara med den tredje låten för kvällen. Plocka ihop oss fika och sen åkte jag Olle och Olof hem till Örebro. det blev inte så sen för jag var hemma igen efter 22:00. Så jag hoppas att de hinner spela in de 21 låtar som är kvar under lördagen och söndagen. Jag får höra av mig till Pehr på måndag och höra hur det gick för dem. Roligt att vara med lite igen i MA1-gruppen! Har saknat den. Det är ett tecken på att jag nu mår bättre och orkar finnas med i MA1-sammanhanget igen efter en tids frånvaro.

 

1:a bilden. Olof i köket där också all datautrustning för inspelningen fanns.

2. Olof ger oss förutsättningarna inför inspelningen. Från vänster Ulla Wängdal, Pehr Falkenström, Olof Eriksson och Göran Fredriksson.

3. Ljudteknikern som jag glömt namnet på, Göran Fredriksson och Olle Linder

4. Mina körscheman på de två låtar jag ska vara med på.

5.  Olle Linder, Alf Ekblad, Anna Hesselbom och jag Ulf. i närbild.

6. Olle Linder, Alf Ekblad, Anna Hesselbom och Helen Never.

Besökte Per Saxholm som nu är pensionerad, Karlskoga

Nu är Per Saxholm pensionär! Nu kommer jag och Per Saxholm att få mera tid att jobba ihop med låtprojektet med dokumenterandet av Pers folkmusik-låtskatt ifrån Karlskoga, Kedjeåsen och östra Värmland. Per träffade spelmännen ifrån Kedjeåsen och Karlskoga redan som 5 åring 1964. Per Saxholm träffade jag redan 1978 i Djerf-stugan utanför Karlskoga vid Våtsjön. Under ett par år 1980-1981 träffade jag och Per de spelmän som  levde. Det var Gunnar Nilsson, Emil och Helge Nilsson. jag spelade in de gubbarna på kasettband som jag nu digitaliserat. Bild till vänster Helge och Emil Nilsson

 

Denna onsdag i Karlskoga gick jag igenom allt material som jag samlat in från 2015 till idag 2024. Jag har spelat in 351 st låtar med Per Saxholm och Anders Norudde har spelat in 138 st låtar med Per Saxholm. Många är dubbletter men jag sparar dubletterna för Per S har olika viktig information om låten och spelmannen. Så därför känner jag att alla inspelningar behövs bevaras.

Denna dag började jag intervjua Per om spelmännen ifrån Karlskoga och Kedjeås-trakten. Jag och min fru Kerstin har gjort en enkät där Per får svara på 7 frågor om spelmännen. Vi får se hur många spelmän Per orkar med. Idag 2024-04-19 har Per S nämnt 111 st spelmän från Karlskoga Kedjeåsen och östra Värmland. De viktigaste spelmännen är de spelmän från Karlskoga och Kedjeåsen, Bjurtärn, Spelmännen runt Allkvettern, Frövettern Ullvettern och Linnebäck. Bild till höger: Per Saxholm spelar i Djerf-stugan utanför Karlskoga vid Våtsjön maj 1978.

Som ambition har jag att pricka in vara alla spelmännen bodde på en karta. Ska köpa kartor över Karlskoga, Kedjeåsen och Bjurtjärn.

Jag och Per har en gemensam spelman från Karlskoga som Per har träffat som spelman och jag som privat i min mammas bekantskapskrets. Uno Erhage var en storspelman från Lonnhyttan där Uno är född. Unos pappa Gustav Eriksson var enn storspelman och som Uno lärde sig många låtar av. Uno var gift med Agnes. Agnes bvar arbetskamrat med min mamma Margit Hellström på Televerket i Karlskoga. Så det var så jag lärde känna Uno och Agnes med deras dotter Birgitta. Uno hade alltid dragspelet med sig när Agnes och Uno kom och hälsade på. Uno spelade också fiol men tyvärr fick jag aldrig höra Uno spela fiol.

Bild till vänster. Uno Erhage med sitt dragspel.

Bild nedan: Ulf och Per Saxholm är i gasen ordentligt.

Solokonsert i Vallentuna

Så var det dags att genomföra solokonserten i Vallentuna kl. 13:00, “Musik i Handlingstider”. För att hinna i tid till Vallentuna så startade jag och Kerstin från Tomta kl. 10:00. SPÄNNANDE! Ingen av oss hade tidigare varit i Vallentuna. Det var lätt att hitta till Vallentuna kulturhus och Biblioteket. P-plats fick vi under Biblioteket, den var till våran överraskning helt gratis i 3 timmar.

Vi släpade upp alla instrument o min lilla ljudanläggning från garaget. Jag hade gott om tid på mig, en och en halvtimme att fixa till scenen så den blev bra för mig. Efter 30 minuter så dök arrangören upp Yngve och Marianne som representanter för Vallentuna Dans och Musikförening VADOM. De skulle ställa fram stolar till den kommande publiken. Scenen var placerad en bit in vid huvudentrén. Jag visste inte riktigt vad det var för publik som skulle komma. När tiden närmade sig kl.13 så insåg Yngve och Marianne att det behövdes fler stolar. Så de raggade upp stolar från alla håll och kanter i Biblioteket. När konserten började så fanns inte en enda stol ledig. Folk stod och lyssnade, några kom och gick. Yngve berättade att han räknat till över 70 personer som satt och lyssnade och sen några som stod under hela konserten. Jag känner mig nöjd.

Jag hade inte haft de bästa förutsättningar för att förbereda mig inför konserten. I slutet av januari 2024 så insjuknade jag i covid-19 med jättehög feber till att börja med (40 grader i 5 dagar och sen 38 grader i en vecka), hosta och orkeslöshet avlöste febern. Tre veckor innan konserten började jag jobba med innehållet i konserten. Lite i taget varje dag fick jag göra för att inte köra slut på mig. Har f.f. i skrivandes stund jobbigt med att jag känner mig orkeslös och svårt att hitta initiativförmågan. Är inte van vid det! men det är bara att acceptera!

Jag hade ett tema där jag skulle berätta om mig själv som spelman och hur jag blev inspirerad av personer runt om mig att börja dansa till folkmusik och sen börja spela folkmusik på fiol. “Hur jag kom i kontakt med folkmusiken” och “Betydelsefulla personer i början av min folkmusik karriär”.

Innehållet var bra men jag skulle ha behövt mera tid på att fila på mitt manus. Det blev lite långrandigt ibland. Men jag fick improvisera när jag kände att jag blev för långrandigt med snacket.

Arrangören VADOM var nöjda med det jag framförde. Jag var efter omständigheterna nöjd! Spelet gick bra! Jag börjar blir mer och mer säker på hur låtarna börjar. Det har varit ett av mina stora problem att komma ihåg hur låtarna jag valt börjar. Men det var därför jag ville bli mer och mer oberoende av att spela tillsammans andra och satsa på mig själv som solospelman. Det som gjorde mig extra glad var att två nya goda vänner som dök upp på konserten. Hans och Bitte bor i Lohärad norr om Norrtälje som jag och Kerstin blivit bekanta med. Hans har jag lärt känna genom Roslagens spelmanslag och Bitte som är Hans fru sjunger i många körer runt Norrtälje.

 

När jag och Kerstin plockat ihop mig med alla prylar käkade vi lunch på en pizzeria som låg granne med Biblioteket. De hade jättegoda matiga stenungnsbakade pizzor. Det är inte ofta jag blivit mätt av en pizza – men denna gång var jag mätt efter denna matiga pizza. När vi åkte hem mot Tomta hade Yngve tipsat oss om att åka en annan väg  från Vallentuna till Norrtälje. En fin historisk väg med många Runstenar och gravfält. Det var väldigt vacker.

 

 

Marianne och Yngve berättade för mig att det fanns en webbkanal i Amsterdam som spelar svenskfolkmusik dygnet runt. Jag trodde bara att det var NRK i Norge som bjöd på den möjligheten. Här kommer länken till den webbaserade Radiokanalen som sänder svenskfolkmusik dygnet runt:                                                    Svensk Folkmusik dygnet runt. “Lilla Amsterdam”

När jag ändå håller på så kommer länken till den Norska radiokanalen på NRK där de spelar Norsk folkmusik dygnet runt. Här kommer länken: Norskfolkmusik dygnet runt

En låt jag spelade på konserten i Vallentuna 6/4-2024 Polska efter Alfred Eriksson Västernäs Väddö.

 

Rep med Emigrantkapellet hemma hos Pehr

Jag åkte ut till Cissi vid Vintrosa kyrka där vi sen jag Jan-Anders och Cissi skulle samåka ner till Perhr Falkenström i Svinnersta. Vi hade en gedigen låtlista att gå igenom. Det vara bara att köra igång. Pehr bjöd på en välbehövlig fika paus. Efter fikapausen  försvann jag in i dimman

Jag blev jättetrött. Coviden som jag haft i Februari och mars gjorde sig till känna ordentligt. Denna trötthet tar väldigt lång tid på sig att försvinna vilket är väldigt irriterande men går inte att göra något åt. BLÄÄÄÄÄ!!! Så resten av tiden vi spelade så satt jag med min dator och letade efter ett dokument i mejlen som jag trodde jag missat. Varför jag gjorde det vet jag inte – men min hjärna hängde inte med efter fikat. Klockan blev 23:30 innan vi for hem mot Örebro/Vintrosa. Nästa gång vi ses är i Ransäter så nu blir det att öva hemma på låtarna som jag inte riktigt kan och göra stämmor till låtar jag inte har stämmor till. Staffan Berg som bor i Furusund, vi kan ses ute i Roslagen nu när jag far ut till Väddö/Tomta.

 

Gammaldans program förslag Pehr
Nyckelharpa + Durspel
  1 a    Svennings schottis      F- dur F-dur G-fiol
     b    Schottis   från Harg     C-dur C-cur G-fiol
     c     Schottis på Karlhov   av Gert Ohlsson
F-dur G-fiol
   2a    Polkett   eft. Ceylon     ”Talgoxen”    F-dur C-cur G-fiol
     b    Polkett    eft. Ceylon     C-dur C-cur G-fiol
   3a    Vals till en vän  av Otorgskajsa        E-moll E-moll G-fiol Cissi
     b   ?  G-dur ? G-dur G-fiol
Fiol + Durspel
    4a   ”Björkelunnarn”  Hambo  av J. Andersson     D-dur D-dur Ulf
       b     Roines Hambo   av Gert Ohlsson    D-dur D-dur Ulf
       c     Uppsalapolskan Hambo    D- dur D-dur Ulf
5a     Åsas schottis av Lars Hedström      D-moll D-dur D-dur/D-moll Ulf
       b     Schottis från Mangskog      D-dur D-dur Ulf
     6a     Annandagsglöggen  Vals efter Rulin     D-A-D-dur D-A-D-dur
       b    Hultkläppsvalsen  (Staffan o Jan-Anders har ett annat namn)   A-dur A-dur Ulf
7a    Mazurka   Slängpoiska av J. Andersson  Snavlunda    G-dur G-dur G-fiol
       B   (NY)   Magnus i Göbbdaln   mazurka    G-dur G-dur G-fiol Ulf
     8a    Polkett  från Mangskog    D-dur   3 repr. D-Dur Ulf
       b    Polkett    P.E Ohlsson        D-dur D-Dur
9a     ”Matsupen”     Snoa       G-dur G-dur G-dur Ulf
 B      Schottis från Svartnö    D-dur   (Snoa)? D-dur Ev säckpipa

 

Polskor när vi spelar på Polskelogen i Ransäter

Travare Carl Viktor Rulin “Rulins far” Säckpipa
Travare Carl Viktor Rulin “Mäster Ekholm” Säckpipa
Polska Norra Finnskoga på Säckpipa A-dur Säckpipa
Polska “Uppsalapolskan”
Polska av Erik Auigust Selin Tysslingen Säckpipa
Polska Carl Viktor Rulin “Pelle Pettersson” Svl. 44 Säckpipa
Polska Vårvindarfriska från Karlskoga. Säckpipa
Travare Per-Erik Olsson ” Nu ska det spruta”
Travare efter Einar Olsson G-dur
Travare Einar Olsson “Närkes sparve lille
Travare C W Rulin “Lungström”
Polska efter C J Björklund  “Åsgålingen”

Genrep inför Ransäter 2024 tillsammans med Bosse och Pehr Falkenström

Bild nedan: Bosse Jansson, Ulf Karlsson och Pehr Falkenström i Svinnerstas kapell.

Pehr Falkenström, Bo Jansson och jag bestämde oss för att vi skulle passa på att spela till dans i Ransäter nu när både Pehr och jag är i Ransäter. Det händer inte varje år. Vi är gamla kompisar sen sena 70-talet och har träffas och spelat lite då och då. Vi har det gemensamma att vi har Värmlandslåtarna från Klarälvdalen som den gemensamma nämnaren. Så Pehr ville passa på att dra ihop en träff nu när Bosse var i Örebro trakten så vi kunde träffas och spela innan jag flyttar ut på landet på Väddö/Tomta. Det var inga problem att hitta gemensamma låtar till en dansspelning i Ransäter. Bosse är engagerad i Ransätersstämman så han kommer att vara på plats en vecka innan stämman drar igång. Bosse får då fixa en tid till oss tre på Norra Logen i Ransäter, bara den inte kolliderar med Emigrantkapellets tider.

 

Utökad artikel om den svenska säckpipan i “Stämning” 2024

Mina tre säckpipor

 

Säckpipans återkomst från museets dammiga vrår.

1943 gav Nordiska museet i Stockholm ut en licentiat-avhandling, “Säckpipan i Sverige”, av etnologen Mats Rehnberg (1915–1984). Rehnberg hade 1937 hittat de första tecknen på en svensk säckpipetradition via ett ord i dalmålet [1]. Senare, under en evakuering av Nordiska museets samlingar 1939, föll några underliga och väldigt torra säckpipor ur en låda.

Mats Rehnberg som ville veta mer om den svenska säckpipetraditionen besökte och intervjuade den då siste kände levande säckpiparen Gudmunds Nils Larsson från Ilbäcken i Dala-Järna. Musikläraren Ture Gudmundsson (1908–1979) hade inspirerats av Rehnbergs avhandling till att bygga en säckpipa, men Ture upptäckte att han behövde mer teknisk information för sitt bygge. För att få veta mer om säckpipan besökte också han Gudmunds Nils Larsson. Med sin nya information om säckpipan lyckades Ture bygga ett spelbart instrument [2]. 1948 spelade Ture in två låtar på sin säckpipa för Sveriges Radio. Låtarna var en visa, “När barnen mister mor och far”, och en brudmarsch efter säckpiparen Nedergårds Lars Olsson (1813–1895). Under 35 år var det den enda inspelningen som fanns av svensk säckpipa.

[1] Verbet ‘dråmba’ i betydelsen att hålla en baston till en melodi (på dragspel)

[2] Dock inte i samma tonart eller skala som svenska säckpipor idag.

Ovanstående information inhämtat från Olle Gällmos hemsida: Till Olle Gällmos hemsida.

 

1978 – 1979 var det tre herrar som slog sina kloka huvuden ihop och satte som mål att återskapa den svenska säckpipetraditionen. De tre herrarna var Gunnar Ternhag, etnolog vid Dalarnas museum, Leif Eriksson, byggare, sågverksarbetare och möbelsnickare från Insjön och spelmannen Per Gudmundsson från Rättvik. Dessa herrar fick i uppdrag av Gunnar Ternhag vid Dalarnas museum att utveckla ett spelbart instrument. Instrumentet de tog fram var en kompromiss mellan de ca ett dussin, bevarade säckpipor som fanns att tillgå i svenska museer. Målet var att få en fungerande svensk säckpipa som gick att spela på ihop med andra instrument. Leif Eriksson började sen att serietillverka säckpipan. Det var så återupplivandet på riktigt startade ca 1979–1980.

Bild till höger: I augusti 1980 fotograferade jag Per Gudmundsson på en konsert utanför Rättvik. Där spelade Per Gudmundsson på en svensk säckpipa tillverkad av Leif Eriksson. Det var där och då som den svenska säckpipstraditionen började ta fart!

 

1981 Anders Norudde (då Stake) började spela säckpipa och inspirerade mig

1981 var en tid innan mobilen blev var mans egendom och då telefonerna stod där de stod. Jag och Anders spelade fiol rätt mycket ihop och via telefonen spelade vi upp olika låtar för varandra, som vi ville att den andre skulle lära sig. Anders var på den tiden inte så pratsam och informativ. Men en natt, sommaren 1981, ringde Anders till mig, klockan var nog halv två på natten och jag skulle upp klockan sex och jobba. När jag lyfte på luren hördes ett vrål och ett pipande och skrikande! Sen hördes det något jag kunde urskilja som någon slags melodi. Anders ville på detta överraskande sätt berätta för mig att han fått hem säckpipan som Leif Eriksson byggt till honom och som Anders nu lyckats klämma några obegripliga toner ur. Det var en chock för mig när jag lyfte luren och fick höra oväsendet från säckpipan! Att jag inte dog på kuppen var ett under! Ändå började mina tankar att snurra om att skaffa mig ett ytterligare instrument än fiolen.

Bild nedan Ulf och Anders spelar i Järna 1988. Fotograf Per-Ulf Allmo

 

1982 Min första svenska säckpipa från Leif Eriksson Insjön inhandlad  

Ett år senare efter chocken med säckpipan i telefonen, hade jag stukat foten ordentligt efter en orienteringstävling. Kryckorna blev nu min bästa vän i en och en halv månad. Efter en månad på kryckor var jag less och ville ha något annat att göra så jag ringde Leif Eriksson och beställde en säckpipa. Anders hade lyckats så ett frö i min hjärna att börja spela säckpipa. Då visste jag inte vad det innebar att ”bli med en säckpipa”. Hade jag vetat det jag vet idag om den svenska säckpipan så hade jag nog valt ett annat instrument.

Säckpipan kom med posten från Leif Eriksson i ett paket med en hög E-bordun och en spelpipa som var stämd i A-moll samt med ett tonomfång på spelpipan som var en oktav (8-toner) att hålla sig till. Ett litet häfte följde med säckpipan. I häftet fanns att läsa lite historik om säckpipan, lite hur man vårdar säcken, hur man tillverkar rören, hur man stämmer rören, hur man spelar på säckpipan samt noter på fyra låtar som fungerar att spela på säckpipan. En nybyggd svensk säckpipa och ett litet medföljande faktahäfte i ett paket som kom med posten, så såg förutsättningarna ut för att lära sig spela säckpipa för den som beställde en svensk säckpipa ifrån Leif Eriksson. Jag tänkte på Anders som hade spelat säckpipa i ett år – jag får lära mig av alla hans misstag och framgångar!

Att spela säckpipa är inte bara att spela låtar, nej mycket tid går åt till att lära sig tillverka nya rör, stämma spelpipan tillsammans med bordunen, vård av säcken, mm. Allt detta lärde jag mig av Anders. Jag lånade LP-skivor, kassettband där det spelades på olika säckpipor från Europa. Genom att lyssna på hur andra spelade kunde jag lära mig hur jag ska rytmisera låtarna på säckpipans spelpipa. Att äga en säckpipa, det är som att få barn, det är ett ständigt pyssel för att säckpipan ska fungera och må bra. Efter ett par månader hade jag lyckats lära mig spela 5 låtar. Så nu var det dags att ge sig ut och spela på dansgolven och Oktoberstämman i Uppsala 1982 var första gången jag spelade till dans på min svenska säckpipa. Min tanke var att nu ska dansarna få vänja sig vid att lyssna och dansa till en svensk säckpipa. Sagt och gjort, jag fick spela låtarna länge och väl för jag kunde ju bara 5 låtar och några av låtarna spelade jag en gång till. Uppmärksamheten var stor, så efter dansspelningen samlades folket och ville ställa frågor om det märkliga instrumentet. Min erfarenhet säger mig att – antingen älskar du säckpipan eller också hatar du säckpipan. Det är vad många säger när jag när träffar folk ute på spelningar.

 

Ny repertoar som passar den svenska säckpipan

Nu började det snurra på med säckpipan. Anders och jag åkte runt på olika ställen och berättade om den svenska säckpipan både från scener och i radion. För att hitta låtar som passar den svenska säckpipan var det för det första bara att gå igenom hela vår repertoar som vi spelade på fiolen, leta i notböcker, notsamlingar, skivor, kassett-inspelningar. Vissa låtar fick jag göra om så att de skulle passa säckpipans tonomfång. Jag hade dåligt med valser så jag komponerade en vals som jag kallade för ”Ljuvliga valsen”, den finns med i det senaste nothäftet från ÖLFM. Det gällde att vara kreativ. Ljuvliga valsen blev sen en jingel till ett folkmusikprogram i lokalradion. Låten Ljuvliga valsen spelades flera gånger om dagen i ett antal år. Tyvärr visste jag på den tiden inte vad STIM var för något! Så jag anmälde låten till STIM först långt senare.

Låt “Ljuvliga valsen” av Ulf Karlsson

 

Sjöviks folkhögskola

Hösten 1981 fick jag och alla andra som köpt en säckpipa av Leif Eriksson en inbjudan till Sjöviks folkhögskola. Det skulle bli Workshop där under en fredag – söndag. Vi var ungefär 20–25 personer som ägde en svensk säckpipa 1981 och de allra flesta kom till helgen på Sjövik.

Bild nedan “En koffert med reparations och rörtillverknings prylar” – Det är vad en säckpipsblåsare alltid måste ha med sig när han/hon är ute och spelar.

Kursledare var så klart Per Gudmundsson och Leif Eriksson. Där utbyttes olika erfarenheter och misstag. Det tipsades om hur man skulle göra nya rörblad till spelpipan och bordunen. Vi fick ta del av nya låtar som gick att spela på den svenska säckpipan. Vi fick tips om hur man skulle täta säcken och olika recept på tätningar. Tätningarna kunde innehålla honung, sadeltvål och vatten. Det sista vi gjorde vara att alla tillsammans spelade låten ”När barnen mister mor och far” inför SVT. Det finns inte ord att beskriva hur det lät! Tänk er 20-25 personer som håller på att lära sig spela säckpipa och som ska spela tillsammans! Jag kan bara konstatera att säckpipan är ett soloinstrument, iallafall på den tiden. Workshopen återkom sen varje år. Idag lever dessa träffar kvar, fast då kallas de för ”Pösuträffar” och håller till i Gagnef under en sommarhelg i början av juli.

 

Nya hål i spelpipan

Det ständiga arbetet med att hitta låtar att spela på säckpipan fortsätter. Jag lärde mig mer och mer att stämma röret och att temperera skalan genom att jag flytta på lindningen och att använda bivax. Anders som är en påhittig person kom på att om vi borrar ett nytt hål över C:et så får vi en dur-skala. Då kan vi spela låtar i A-dur och A-moll, men inte samtidigt. Men bara genom att vi lärde oss att täppa till C:et eller Ciss:et med bivax så öppnade sig plötsligt en ny värld för oss med låtar som gick att spela på den svenska säckpipan. Senare borrade vi hej vilt på våra spelpipor. Vi borrade upp ett nytt hål för G och ett nytt hål för lillfingret till låga E samt skapade en liten förlängning på spelpipan med ett sugrör från MacDonalds. Detta för att få till ett lågt D. Helt plötsligt hade spelpipan 9 toner på sin skala. Det fungerade bra!

Jag beställde ytterligare en säckpipa från Leif Eriksson men nu med dubbla borduner en A-bordun och en låg E-bordun för att ha lite att variera med. Tyvärr blev säcken med dubbla borduner krävande att spela på så jag gick mer och mer över till att bara spela med den låga E-bordunen eller A-bordunen. Anders och jag fortsatte filandet och borrandet för att temperera våra spelpipor så att vi kunde spela tillsammans med andra instrument. Och vi fortsatte att sprida kunskapen om den svenska säckpipan.

Bild nedan 3 generationers spelrör till den svenska säckpipan. Från Vänster: Svensk bladvass, Spansk bladvass och Kolfiberrör.

1983 släpptes en Lp-skiva med Per Gudmundsson, medverkande var Agneta Stolpe, Magnus och Ola Bäckström, Jan Winter, samt Erik och Ingrid Ingels. Den första skivan med säckpipa var ett faktum. Lp – skiva med Per Gudmundssen med vänner

 

Blå Bergens Borduner startar maj 1984

Att spela svensk säckpipa i en grupp är en stor utmaning, framför allt tålamodsprövande för både spelmän och publik. I maj 1984, vid sjön Ölen i Anders stuga ”Ölbacken”, startade gruppen ”Pôsblåsera” med Ulf Karlsson, Anders Norudde och Göran ”Freddy” Fredriksson. Vi tre i ”Pôsblåsera” hade fått förfrågan om att göra ett 30 minuters långt Radioprogram i lokalradion om den svenska säckpipan med Bo Hazell som programledare.

Bild nedan: Pösblåseras 1:a spelning i Göteborg på Allégården.

Pôsblåsera hade som målsättning ”att kunna spela svensk säckpipa tillsammans med andra olika instrument”. Från början var det fiol, hardingfela, säckpipa, grekisk bouzouki, gitarr och olika blåsinstrument som vi spelade på. Gruppen bytte senare namn till Blå Bergens Borduner (BBB). Från 1987 var vi fyra personer i BBB då Stefan Ekedahl kom till på cello och tvärflöjt.

Blå Bergens Borduner har spelat in 2st. CD-skivor, 1991 och 2015. Båda skivorna har blivit nominerade, den första nominerad till en Grammis och den andra blev Manifestnominerad. Det var en rolig upplevelse att få finnas på plats på galorna i direktsändning och frottera sig med kändis-Sverige. CD-skivorna finns till lyssning på Spotify och YouTube. Bild till höger: Blå Bergens Borduners senaste CD-skiva “Inga Kônstiheter”.

 

 

1989 – Nya säckpipstillverkare med nya idéer dyker upp

1989 i Ransäter träffade jag en ny säckpipstillverkare som slagit sig ner i Sverige. Han heter Alban Faust och kommer från Tyskland. Alban hade bosatt sig i Dalsland där han har sin bostad och verkstad. Albans säckpipor var vackra och jag föll direkt för hans fina säckpipor!

Bild nedan: Alban Faust

Grunden var den samma som Leif Erikssons pipa, men Alban hade förfinat den svenska säckpipan. Alban byggde med ädelträ som var hårdare än björk och en mundocka med en backventill som fungerade bättre än mundockan på Leifs pipor. Alban levererade också spelpipan med hål för tonerna C och Ciss samt med ett tumhål på undersidan på spelpipan att tas med höger tumme för tonen G. Stämhålet för låga E på spelpipan hade flyttats upp så att du kunde använda lillfingret på högerhanden för att ta ett D eller Diss beroende på vad du spelade för låt. Det var precis det Anders och jag höll på med tidigare med Leifs pipor. Ett nytt tänk för att kunna spela fler toner på säckpipan samt spela i andra tonarter hade fötts! Men det som fick mig att beställa en Albanpipa var de nya rörbladen. Rörbladsämnena var importerade från Spanien. Rörbladsämnena från Spanien var hårdare än den svenska bladvassen och skulle enligt Alban hålla längre. Sen hade Alban ett annat tänk om hur man skär ut tungan i rörbladet. Alban skär ut tungan (som ska vibrera) genom att börja vid knäleden på rörbladet. Det gjorde att spelpipan och bordunen blev mer stabila i stämningen. Jag beställde en ny säckpipa av Alban Faust i Ransäter 1989. När jag fått min Alban-pipa så upptäckte jag att skalan inte var tempererad. Men det visste jag hur jag skulle råda bot på. Fram med lilla filen och fila upp hålen så jag sen kunde stämma varje enskilt hål med bivax. Det var en miss som Alban senare tog på sig. Alban hade bara spelat för sig själv på pipan och inte tillsammans med andra instrument. Det var kul att få lära en säckpipsbyggare lite från Anders och mina tidigare erfarenheter när det gäller samspelet med säckpipa och andra instrument.

Bild nedan: Ulf:s bäljblåsta Alban Faust pipa.

Alban fortsatte att utveckla den svenska säckpipan genom att tillverka bäljblåsta säckpipor, dvs att använda en pump i stället för att blåsa i mundockan. En dag ringde Alban mig och undrade om jag ville prova att konvertera min Albanpipa till att bli bäljblåst. Jag tackade ja till erbjudandet och skickade i väg min pipa till Alban. Idéen hade Alban fått från bl.a. de irländska säckpiporna. Rörbladen blir då mer stabila och håller stämningen bättre. När du blåser in din utandningsluft i säcken i mundockan så är luften väldigt fuktig. Men om du pumpar in luften så är det den luftfuktighet som råder i rummet som du pumpar in. Det blev för mig en ny utmaning att lära om från att blåsa i mundocka till att pumpa in luften. Det tog mig fyra månader innan jag var bekväm igen med att få ihop tekniken med pumpandet och speltekniken. Men fortfarande levde problemen med rörbladen kvar, att stämningen ibland trasslade. Det har dock blivit mycket bättre, att gå från svensk bladvass som växer i våra insjöar och som är mjukare till att importera bladvass från Spanien som är hårdare.

De första Riksspelmännen på svensk säckpipa

Anders Norudde blev tillsammans med Bengt Sundberg de första Riksspelmännen på svensk säckpipa i Ransäter 1989. Jag spelade också upp i Ransäter 1989. Pratade med Bengt Linderoth som bl.a. satt i Zornjuryn detta året. Och han sa till mig att de tyckte jag missade. Jag svarade att jag missade inget i uppspelningen utan alla drillar m.m. satt där de skulle.  Sen tog det 20 innan jag gav mig på att spela upp för att bli Riksspelman. Jag beställde en ny säckpipa i Ransäter 1989 av Alban faust

 

1990 ”Säckpipan i Norden”

1990 kom det ut en bok om den svenska säckpipan ”Säckpipan i Norden” författare Per-Ulf Allmo. Boken är alla säckpipsspelares bibel. För er som vill veta mera om den svenska säckpipan kan ni säkert fråga om boken på biblioteket.

 

1998 – Ny säckpipstillverkare med nya idéer i Rimbo

Under åren med alla dessa rörblad som är ett levande material så har det experimenterats hej vilt i stugorna med att få till ett plaströr som fungerar i den svenska säckpipan. Man kunde köpa rörblad av plast ifrån USA till den svenska säckpipan, men de fungerade inte så bra. Det fanns personer som experimenterade här i Sverige, men det blev inte heller så bra. Det största bekymret var att plaströren lät illa. 1998 kom det en ny säckpipstillverkare, Max Persson, som idag bor i Rimbo i Roslagen. Max hade hittat ett sätt att tillverka rörblad som låter bra.

Max Persson började tillverka svensk säckpipa 1998 och har fortsatt att förnya och förbättra instrumentet sedan dess vilket resulterat i ett lättspelat och lättskött instrument som kan spelas i flera olika tonarter. Max säckpipor är gjorda utifrån hans egen design och mått, en utveckling baserad på den traditionella svenska säckpipans design. Med användning av moderna material och arbetstekniker skapade Max en mycket stabil kolfiberrörsbalanserande funktion och ljud för att nå det uttrycksfulla och naturliga ljudet av den svenska säckpipan. Informationen i kursivtext är från Max Perssons hemsida. https://maxbagpipes.

 

Jag blev Riksspelman 2009 i Karlstad

2009 skulle Zornuppspelningarna hålla till i Karlstad. Jag hade tidigare spelat upp för Zornmärket 1989 och nu när jag 20 år senare spelade upp igen blev jag den sjätte riksspelmannen på svensk säckpipa. Det jag kommer ihåg från uppspelningen i Karlstad, i juni 2009, var att jag var väldigt taggad eftersom det var 20 år sedan jag spelade upp senast på säckpipan. Ingen nervositet, jag hade bestämt mig för att det var en mycket unik liten publik som jag skulle in och göra en konsert för.

Jag var avslappnad och glad, vilket smittade av sig på de jurymedlemmar som lyssnade på mig. Det var görsköj att spela upp och försöka locka fram ett leende från den svårflörtade juryn! Att nu få titulera mig som Riksspelman betyder att jag nått ett mål med min musik på den svenska säckpipan. Jag har fått en kvalitetsstämpel på mitt sätt att spela den musik som jag älskar. Min säckpipbyggare Alban Faust spelade också upp i Karlstad och blev den sjunde riksspelmannen. Alban spelade upp några dagar senare än vad jag gjorde.

 

          

2024 Väntar på min nya svenska säckpipa

Jag har nu beställt en säckpipa av Max Persson i Rimbo, men har inte fått hem pipan ännu. Det är långleveranstid på pipan, över 2 år. Jag lade 2022 in min beställning på en säckpipa med bäljblåsning och med två spelpipor med kolfiberrör som rörblad som går att spela i tonarterna A och E samt i G och D. Jag kommer att få min säckpipa i slutet av sommaren 2024.

Tänk vilken utveckling av den svenska säckpipan har genomgått och som jag fått vara en del av. Från mitt inköp och1982 på min första svenska Leif Erikssson-säckpipa till nu idag 2024! Max Perssons säckpipa har många av de funktioner som Anders och jag m.fl. skapade på 80- och 90-talet men då med de rörblad som var mjukare och fuktkänsligare. Nu är det andra material i rörbladen.

Den svenska säckpipan lever idag och finns nu som ett självklart instrument inom folkmusiken. Ska bli kul att se vart utvecklingen tar vägen längre fram! Den som lever får se!!

Låt Marsch efter “BjörnSkytten”.

Saga Artist projektet och de låtar som jag medverkat på släpps nu på singlar

“Saga Artist med Johanna Emmy

Under sena hösten, vinter och våren 2023/2024 har det släppts olika singar som jag medverkat i kring “Saga-projektet tillsammans med Jens och Stina Engelbrecht i Nortälje med Mindportproduktion och Johanna Emmy som är “Saga Artist”. Hittills har tre låtar släppt där jag medverkar med att spela på min svenska säckpipa. Alla de låtarna som släppts hittills ligger på Spotify och YoTube. Här nedan kan ni lyssna på de låtar som hittills har släppts där jag medverkar med min svenska säckpipa och fiolen.

Mer info om Johanna Emmy och Saga Artist där du hittar mer låtar och info om projektet.

Mitt namn är Saga och jag är en sköldmö på vift. Tack vare en vidunderlig tidsportal fördes jag från vikingatid till denna fantastiska, storslagna och ibland obegripliga värld. Tillsammans med de studioträlar som jag träffat här så har vi låtit min och denna tids musik få stråla samman till något helt nytt. Tydligen har musiken spridit sig och har redan spelats en halv miljon gånger. Visst vill du väl också lyssna?

Länk till Spotify och alla låtar som släppts: Johanna Emmy och Saga Artist låtars som släppts.

 

Ulven Räven och Haren

Medverkar inte i “Ulven Räven och Haren”. Gillar låten så den får vara med på min hemsida

Text.
Jag såg en ulv, en räv, en hare
Jag såg dem dansa alla tre
Vit-tass, gråben, kopparsvans
Svängde sig runt i en yvig dans
Där i sommarns ljusa sal
Såg jag en ulv, en räv och haren
Dansa genom grönan dal
Till toner och drill från staren

 

Törst

Medverkar inte i “Törst”. Gillar låten så den får vara med på min hemsida.

 

Regnbågens svärd

När Saga drogs in i den vidunderliga portal som förde henne från tidig medeltid till vår värld, hade hon turen att få med sig ett magiskt svärd. “Regnbågens svärd”! Dess syfte var att göra gott och sprida kärlek. Med regnbågssvärdet i sin hand värmer nu Saga upp Mellopubliken med en release som får discokulorna att pulsera och skicka kulörta speglingar över hela vårt avlånga land. Häng med oss på fest

 

En riktig vikings fest

 

“Sida vid Sida”

Släpptes som singel på Spotify och YouTube 22/3-2024.

Texten beskriver en äventyrlig resa på tu man hand, och belyser vikten av att följa sitt hjärtas röst och våga kasta sig ut i det okända

“Sida vid Sida Saga artist Johanna Emmy.

 

Gammaldansgänget samlades alla 5 hos Cecilia till ett heldags rep

Så var det dags att träffas alla fem i Gammaldansgänget. Staffan Berg hade startat tidigt på morgonen ifrån Furusund där han numera bor. Det var första och sista repet med Staffan innan vi träffas allihopa igen i Ransäter. Jag och Staffan kommer att träffas och repa bara Staffan och jag när jag bosätter mig på Väddö/Tomta för denna sommarsäsong. Staffan och jag träffas också i Roslagens spelmanslag.

Vi har nu en gedigen låtlista inför Ransätersstämman. Jag tror att vi kommer att få spela 2- 3 gånger till dans på olika logar och 30 minuters spelpass. Vi kommer att få gratis inträde och matbiljetter, så det känns riktigt bra att känna att vi bidrar till musiken på stämman. Cissi bjöd på fika när vi samlades och sen lunch och fika igen lite senare innan dagen avrundades vi 21:30-tiden. Vi spikade gruppens namn “Emigrantkapellet”. Programkomittén i Ransäter ville att vi skulle finnas med i programbladet. Det är ju kul, så får vi lite reklam också. Vi tog bilder som  skulle vara med i programbladet.

Emigrantkapellet

Ulf Karlsson Fiol, Säckpipa
Jan-Anders Andersson Durspel
Cecilia Bremer Fiol, Sång
Staffan Berg Durspel, Fiol
Pehr Falkenström Fiol, Nyckelharpa

Program information om “Emigrantkapellet”
Dessa spelmän har det gemensamma att ha flyttat ut, emigrerat från Värmland
och bosatt sig österut. Men har också det gemensamma att ha varit trogna
besökare och spelat nästan varje år på Ransäterstämman sen starten 1971. För
Ulf och Pehr tändes glöden för folkmusik på låtkursen för ungdomar i Ransäter.
Alla har hängivet prioriterat spelet till dans. Fyra av fem är riksspelmän och
fyra av fem bor i Närke
Jan-Anders och Staffan har som duo på durspel, belönats med stora
samspelsmedaljen. Cicci och Jan-Anders har mötts i gruppen ”Bäsksöta”. Ulf
och Pehr har spelat värmlands och närkelåtar ihop i olika konstellationer sedan
80-talet. Nu bildar vi tillsammans gruppen ”Emigrantkapellet” med tonvikt på den värmländska och närkingska dansmusiken. Namnet ska syfta och betona hur mycket den värmländska folkmusiken betytt för oss. Den är vårat ursprung!

Mycket spel och snack blev det under dagen. Alla ser fram emot att få åka till Ransäter och spela i sommar. Nu är det enskild övning som gäller för att lära sig alla låtar och för min del stämmor till låtarna. Jan-anders, Cissi, Ulf och Pehr samlas den 26/3 hemma hos Pehr i Svinnersta för ett rep innan jag och Kerstin drar till Roslagen. Troligt vi kommer vi att träffas i V 16 när jag är hemma i Örebro igen för att gå till tandläkaren och skifta till sommar däck.

Jobbat med “Arholmapolskan” av Martin Björklund

Jag och Kerstin hade blivit bjudna på en Rajtan – Tajtanfest denna lördagen den 2 mars hemma hos Mats Åkerberg och Lena Linder i Örebro. Efter ett samtal med Pehr Falkenström som också var bjuden till festen, visade det sig att Mats fyller 70 år den 6 mars. Där av rajtan – tajtanfesten. Ett par dagar innan festen så blev jag sjuk igen i en riktigt rinnig och hostig 🤧 förkylning. En taskig timing eftersom jag hade sett fram så emot denna festen. På lördags förmiddagen insåg jag att jag inte orkar gå på festen utan jag fick ringa Mats o Lena och hälsa dem att jag får hålla mig hemma. Kerstin som nyss blivit av med sin förkylning gick iväg.

Bild nedan Mats och Lena dansar i Nora.

När Kerstin gått till festen satte jag mig ner vid datorn och kollade igenom min låtlista som jag ska spela på konserten i Vallentuna den 6/4. Avslutningslåten “Arholmapolskan” av Martin Björklund behövde jag jobba lite mera med. Det bästa sättet för mig att lära mig en låt är att spela in låten i GargBand och arra låten. Då brukar låtarna sitta bättre. Det gick rätt snabbt att spela in och arra låten eftersom jag redan hade en idé hur arret skulle vara. När allt var klart och låten var konverterad till Mp3-fil och sparad så kom jag på en sak! Det kommer en del spelmän som Mats och Lena bjudit in till festen men jag kanske kan vara med på ett hörn. Så jag bestämde mig för att skicka låten till Mats som en födelsedags gåva. Sen kom jag på att Mats har någon släkt som har en stuga på Arholma. Så jag bjöd in Mats och Lena att komma ut till oss på Tomat i sommar och vi kan åka till Arholma och kika runt. Passar det att Mats släkting är på Arholma så tycker jag det skulle vara kul om vi skulle kunna få ihop en träff i sommaren som nu kommer. Sagt och gjort, jag skickade låten till Mats med en grattis hälsning från mig och Kerstin. Så får vi se om vi får ihop det i sommar.

Sen visade det sig sen när Kerstin kom hem och berättade om festen att många av Mats släkt var på festen där och hans syrror. Jag får ringa till Mats när jag inte är så snorig längre och fråga om han var nöjd med festen.

Polska av Martin Björklund “Arholmapolskan”

Anna Johansson har spelat in Per Saxholm

Idag fick jag ett mejl av Anna Johansson från Lindesberg. Anna är musiklärare i Lindesberg och spelar folkmusik. Anna sitter med i styrelsen i Örebro läns folkmusikförbund. Anna har blivit intresserad av Per Saxholms musik och har bjudit in alla medlemmar i Örebro läns  folkmusikförbund att vara med på två gratis spelkurser med Per Saxholm i Lindesberg. Sen har Anna tagit kontakt med Per Saholm och varit hemma hos Per och spelat in Pers musik. Jättekul tycker jag! Anna berättade det för mig en dag att hon varit hemma hos Per och då frågade jag om hon kunde skicka de låtar som Anna spelade in till mig.? Det gjorde Anna. Anna kommer även att hjälpa mig med att teckna ner Per Saxholms låtar på noter vilket jag är väldigt tacksam för. Anna gör det utan för sitt ordinarie arbete så vi får se hur mycket Anna hinner och orkar med. Idag 2024-02-19 har jag tillsammans med Annas inspelningar 324 låtar inspelade. Sen har Anders Norudde 138 låtar. Anders låtar måste döpas och och sorteras upp så det får Anders göra när han har tid.

Så igår satt jag och laddade ner Annas 26 inspelningar och 14 notnedteckningar. Det var första mejlet och det kommer mera inspelningar och noter från Anna.

Här kommer ett smakprov på en inspelning med Per Saxholm och notnedteckning som Anna Johansson gjort.

2024-03-30 så har Anders Norudde hoppat av projektet med att dokumentera Per Saxholms låtar.

Bild vänster Anna Johansson

Mer info om Anna Johanssom musiklärare Lindesberg.

 

 

Länk till noter: Polska efter Ärtbergskalle “Gökpolska” Rämmen Liljendal spelas med aeae