Låt efter “Spelman Glys” inställda musikträffar och evenemang

En måste ju ha lite kul hemma, nu när jag/vi alla inte kan träffas o spele!! Efter veckans rapporter från smittskyddsmyndigheten så har nu återigen alla mina inplanerade träffar med olika spelkompisar o träffar med MA 1 – gruppen ställts in – igen. Så jag fortsätter att lära mig nya låtar från östra Värmland av Per Saxholms och Lennart Gybrants inspelningar som jag har hemma på datorn. Kommer också att gräva lite djupare i Per Anderssons Närke-låtskatt från 1731 MA 1. De låtar ifrån östra Värmland o Närke som jag lärt mig, kommer jag att lägga ut på Facebook och på bloggen på min hemsida.

Här kommer en “Hambopolska efter Spelman Glys”. Har lärt mig låten efter Per Saxholm. Här kommer min tolkning av Hambopolskan.

Har fått en sån roliger kommentar från spelmannen i Värmland Clas Hallgren. Hans skriver på Facebook på sin goa värmländska:                                                                        E hambopolske mä träflisor i r-va. En go bete!

Karl Axel Fahlström “Glysen” född 12 feb. 1847 i Egeby Tysslinge församling död 16 januari 1928 jordfästes i Olaus Petris gravkapell. Glysen var en spelman som vandrade runt i Kilsbergen och livnärde sig mest på att sälja klockor.
Nedan ett citat från boken Spelman Glys och de andra av Thomas Eriksson Garphyttan sidan 100
“Glysen gjorde regelbundna vandringar upp till fem gånger varje år en fast rutt från Boängen utanför Ervalla i öster, via Närkes-Kil upp över Bocksboda till Viker. Vidare norr ut till Loka Brunn för att så småningom komma till Filipstad där han sedan vände på klacken. Undantagsvis kunde han göra avstickare till Mullhyttan samt Nora och Linde bergslager. Han gjorde sina klockaffärer, men hade föga intresse av ta  något arbete”.
Men spela dä kunde han!
Bilden till vänster är hämtad från en bok “Spelman Glys” och de andra” av Thomas Eriksson Garphyttan.
Informationen om “Glysen nedan har jag fått av Per Saxholm

Karl Fahlström som han hette kallades ”Glysen” för att han blev exalterad när han spelade ”Skams polska” och fick en stirrande blick.  I Loka och i Grythytte-trakten gick han under namnet ”Soter-Karl”. På sina vandringar låg han ofta över vid masugnskransar eller i kolarkojor. Så han blev ”svart som en sotare”.  Alla de äldre i Loka-trakten som jag träffat kallade honom för ”Soter-Karl”.  Men de visste om att han också kallades ”Glys”. I Kedjeåsen var det viktigt att säga ”Spelman Glys”.

 

Bilden ovan har fotograferats av Greta Adrian någon gång under Glysens sista levnads år.

Han fick ofta framträda när han besökte Loka Brunn. De lät bygga som en balustrad framför Stora Societeten där han satt och spelade. Han satt även vid det lilla lusthuset utanför Brunnskyrkan och spelade. Spelman Glys kunde också sitta efter vägkanten o spela, om det så föll sig.

Karl vandrade även genom skogarna in på Värmlandssidan; Kroppa härad alltså trakterna kring Gammelkroppa, Nykroppa och finnmarkerna i Storfors. Där sade de att när hans fiol ibland gick sönder, under vandringarna, så lappade han ihop fiolen – och den lät då ännu bättre!

Spelman Glys hade en stuga vid Torrvarpsund (mellan Loka o Grythyttan) där han stannade till mellan alla sina vandringar.

Många är det jag har träffat som berättat om Glysen för mig …

Så själva låten; den är efter Edvin Hammarbäck, Kedjeåsen, norra Karlskoga. Jag lärde mig den i tonåren av Edvin, som berättade om hur Spelman Glys ”geck ômkring bôrt i stugera”.

Glysen spelade såväl ”litte enklere beter” såväl som riktigt avancerade låtar. Dansmusik men också musik som han uppträdde med; låtar att lyssna på.

Man kan väl säga att det – sett till ytan – var ett ganska stort område han genomfor på sina vandringar.        Text. Per Saxholm Karlskoga

Tack Per för den intressanta informationen om Glysen jag fick av dig.

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Spamskydd: Skriv in dessa siffror i rutan under *Tiden har gått ut. Försök igen.