Min karriär som solospelman fortsatte denna gången med att spela på ett 70-årskalas i Stockholmstrakten. Festföremålet hade samlat sina vänner och bekanta i en herrgård i Stockholmstarakten. Där skulle jag göra ett inhopp genom att spela en låt på min svenska säckpipa samt på min hardingfela.

Den första låten jag spelade var på min svenska säckpipa. Jag valde att spela två låtar som jag satt ihop till en. Har spelat dessa två låtar. Jag satte ihop Lördagsvisan tillsammans med Säckpiplåt från Norra Råda Värmland. Arret kan ni lyssna på nedan.

Den första låten var en visa ifrån Småland Lördagsvisan efter Kryl Masse Urshult i Småland. Se text nedan:

På vännen min jag tänker och hjärtat mitt det gläds och ler när morgonsolen blänker och aftonsol går ner Men nu är veckan slutad och nu går jag till tösen trallala, trallala, hoppfallerallala Ögonen blå som duvan och kinden röd som krösen trallala, trallala, hoppfallerallala

Festföremålet hade önskat att jag skulle spela något ifrån hennes hemtrakter i västra Närke. Jag valde att spela en låt efter en spelman som kom ifrån Hidinge som ligger i Västra Närke alldeles på kanten av de Blå Bergen (Kilsbergen) som delar Närke och Värmlands landskap. Det blev en högtidlig bröllopsmarsch efter Per-Erik Olsson Hidinge som ni kan lyssna på här nedanför. Jag spelar med mig själ o lägger på stämmor o komp.

Det blev en trevlig fest. Jag gjorde nya bekantskaper och trivdes på festen. En rolig ny  bekantskap gjorde jag när jag satt och diskuterade om varför vårat grannland Norge har bevarat sin kultur med musik m.m. så bra och är stolta över sin kultur? Det blev en lång och intressant diskussion där min nya bekantskap som har haft samma funderingar som jag men utifrån ett samhällsperspektiv vilket var väldigt intressant att höra hans tankar om. Sverige och Norge har valt olika vägar att bygga upp det moderna samhället. Förenklat kan jag säga att Norge valde att bevara den gamla med små  byar och småsamhällen där kultur m.m. kunde fortsätta frodas. Medans Sverige valde den andra linjen att bygga upp industrin som innebar att folk flyttade från landsbygden och därmed tappade kontakten med sin kultur. Ett förenklat svar på en stor fråga. Min nya bekantskap berättade att han skulle till Folldal i Norge och där skulle han fråga hur de boende ser på denna fråga. Han lovade att höra av sig till mig på min e-post och berätta vad han fåt höra. Spännande!

Efter detta långa samtal åkte jag hem till Väddö/Tomta och klockan blev 01.00 innan jag var hemma igen. Ett kul kalas med många som bjöd på sig genom att spela,  sjunga och härliga personliga tal. Å så god mat förstås! Tack för att jag fick komma!