Efter dansspelningen med Roslagens spelmanslag på oktoberstämman stod jag Hans och Lena Djärv och pratade om att nu är det höst lov och inget spel på tisdag. Det kan vi väl fixa säger jag. Vi kan träffas nästa vecka och spela hemma hos Hans i Lohärad. Sagt och gjort så bestämde vi att vi tre ses hemma hos Hans i Lohärad på onsdag den 1/11 kl. 18:00. Jag skulle till Max Persson i Rimbo och lägga till några beställningar till min säckpipa. När onsdagen kom hade det på natten regnat så mycket att vi hade hela pumphuset fullt med vatten. Vi fick låna två dräneringspumpar som vi fick pumpa bort vattnet från utsidan av pumphuset.
I dagvattenbrunnen trycktes det in vatten i avloppet, samt nere vid golvet i pumphuset där ett avlopp legat tidigare men som nu var igen murat sipprade det in vatten genom lagningen. Så jag fick styra om det hela och kolla om vi kunde flytta fram allt ett dygn även för Max. Det var inga problem. Jag träffade Max och gick igenom beställningen och fick en ny faktura på min säckpipa. Sen åkte jag från Rimbo till Lohärad hem till Hans där Lena redan kommit.
Vi fikade och spelade därefter låtar som vi kunde tillsammans. Lena kommer från Hälsingland där hon har sina rötter. Hans har sina rötter i Småland i Västervik så det blev en salig blandning med låtar som vi spelade. Sen lärde vi ut varsin låt ifrån våra hemtrakter. Lena lärde ut en vals i B-moll vilket kändes ovant att spela, men fiolen klingade fint. Hans lärde ut en vals också han ifrån Småland. Jag lärde ut en öst Värmländsk polska ifrån Vattrangi efter Viktor Gustavsson “Glädjens blomster”. Vi glömde att spela in dem men vi kommer att skicka låtarna till varandra.
Bild till Vänster Hans Perkio.
Vi pratade om att detta gör vi om och vi vill gärna att fler hänger på ifrån spelmanslaget nästa gång. Kul att lära känna varandra lite mer privat än bara sitta på varsin stol i spelmanslaget. Det går också bra.
Det är många som är sugna att spela utanför spelmanslaget så jag ska lobba lite i Roslagens spelmanslag när vi träffas och när jag är på Tomta framöver. Vi har så mycket att lära va varandra!
Bild till höger Lena Djärv Eriksson.
Polska efter Viktor Gustavsson Vattrangi “Glädjens blomster”.