9/9-2023 Så var det dags att genomföra spelningen på Roslagsmuséet i Norrtälje. Vi (Jens, Hans och jag) har haft väldigt kort om tid att repa in något tillsammans. Vi träffades vid 11-tiden hemma hos Jens och Stina i Norrtälje för att köra igenom programmet. Det var en skön varm september värme både ute och inomhus, så svetten klibbade sig fast både i kläder och fingrarna så det blev svårt att spela. Vi spelade igenom programmet en gång och det verkar sitta. Hans och Jens har jobbat hårt för att fixa de låtar som jag skickat till dem. Nu hade vi ett bra varierat program med Värmlandslåtar och Roslagslåtar. Programmet var lite väl långt – men va tusan då får vi avsluta tidigare om någon annan kommer efter oss och ska spela.

Vi tog en fika och gick sen vidare upp till muséet för att reka lite hur det såg ut där vi skulle spela. Utomhus under ett tak utan anläggning, men en prat mikrofon fanns det. Så sämre hade det kunnat varit. Vi tog kontakt med arrangören så de visste att vi var på plats. Vi skulle få en god macka som tack för att vi spelade. Vi hade inte räknat med att få något gage så det var positivt med en macka. Att vara spelman är även i dag en utmaning i att kunna överleva på luft. Men mycket roligt får jag uppleva och det är ju det som är livet att vara spelman!

Vi började plocka ihop oss och stämma. Folket började strömma till och det blev riktigt mycket folk som satt och lyssnade på oss under konserten. Vi kallade oss för “Representanterna” efter som vi var tre personer från Roslagens spelmanslag som fick möjlighet att spela tillsammans i en mindre konstellation. Det är kul, för då får du lära känna personer i laget på ett annat plan. Flera sådana här små konstellationer ser jag fram emot framöver!

Konserten gick väldigt bra! Inga kravaller uppstod. Allt gick lugnt tillväga. Jens är en fantastisk kompande person att hitta på olika lekfulla komp  som lockar fram till skratt både från publiken och av oss som spelar låtarna. (Se YouTub-filmerna nedan) Folkmusik är kul – eller hur!  Hans är en fantastiskt bara fiol och mandola spelare. Hans kan mer än vad han tror själv. Det är en ynnest att ha fått lära känna dessa  två personer lite närmare under två intensiva veckor när förutsättningar för att repa var minimala. Men allt går när alla vill!

Sen när jag stod och plockade ihop mig och mina instrument så kom det fram en hel del personer som ville fråga om olika saker. Det är alltid roligt när folk vågar sig fram och ställa sina frågor. Denna gång om min säckpipa och musiken vi spelade, så det tog ett tag innan jag kunde gå iväg och fika med de andra. Sen kom det fram en person som jag träffade i Lohärad på spelmansstämman där i augusti. Per som han heter berömde mig och det sätt som jag pratade mellan låtarna. Han sa – “du har sån bra kontakt med publiken och kan få dem intresserad av det du säger och det ni spelar”. Sen blev han glatt överraskad över att vi spelade så bra ihop. Fina ord som Jag/vi tar till oss/mig! Det är värt mer än alla gager i världen att få höra sådana positiva och fina ord från en person ur publiken. Per undrade om jag kunde skicka honom schottisen “Längtan” som jag gjort. Så Per gav mig sin mejl adress och jag har nu skickat schottisen till Per.

När vi väl kom till att fika så visade det sig att det var en föreläsning i salen där vi skulle få våra goda mackor. Vi bestämde oss för att hoppa över god mackan. Vi skildes och jag och min fru gick till cafét intill muséet där vi käkade lunch och fikade. Vi satt och njöt av det rinnande vattnet och tänkte på denna härliga dag där jag som spelman har fått lära känna två personer Hans och Jens lite mer. Vi ska spela till dans på Norrtälje Folk den 16/9. Sen får vi se hur nästa Representanter-gäng ser ut vid nästa spelning. Jag kanske är med, eller inte? Det är det som har utvecklar mig som människa och spelman . Jag kan verkligen rekommendera det till alla spelmän att prova gå utanför sin comfortzone och ta chansen att spela med andra än de som du vanligtvis allt gör. Det är utvecklande för ditt spel! Lycka till!!

Donats polska

“Grabbarnas intåg i Medeltiden” en marsch som jag fått av en spelkompis Göran “Freddy” Fredriksson i Blå Bergens Borduner när jag fyllde 50-år.

Polska efter Byss-Calle nr. 25

Byss-Calle, egentligen Carl Ersson Bössa, född 26 april 1783 Älvkarleby församling, Uppsala län, död 9 januari 1847, Älvkarleby församling, Uppsala län, var en legendarisk nyckelharpospelman från Östanå, Älvkarleby socken i norra Uppland.

Långdans melodi efter Aina Liljebjörn Filipstad.

På 1980-talet träffade min spelkompis från Karlskoga Per Saxholm, Aina Lilljebjörn.  Per säger: Aina brukade spela på olika gudstjänster på ålderdomshemmen och andra kapell.  Hon spelade piano (hade ett spinettpiano hemma) samt durspel. Hon kom från samhället Gustafsfors på gränsen mellan Öst-Värmland o Västerdalarna.

Hon har lärt sig folkmusik av många olika spelmän, bland annat av sin far, handelsman Carlsson.

Även släkten Lilljebjörn som Aina var ingift i var musikerfamilj.

Aina levde mellan ca. 1901 – 1989.   Kanske exakta datum är fel, men hon blev mycket gammal.