Utökad artikel om den svenska säckpipan i “Stämning” 2024

Mina tre säckpipor

 

Säckpipans återkomst från museets dammiga vrår.

1943 gav Nordiska museet i Stockholm ut en licentiat-avhandling, “Säckpipan i Sverige”, av etnologen Mats Rehnberg (1915–1984). Rehnberg hade 1937 hittat de första tecknen på en svensk säckpipetradition via ett ord i dalmålet [1]. Senare, under en evakuering av Nordiska museets samlingar 1939, föll några underliga och väldigt torra säckpipor ur en låda.

Mats Rehnberg som ville veta mer om den svenska säckpipetraditionen besökte och intervjuade den då siste kände levande säckpiparen Gudmunds Nils Larsson från Ilbäcken i Dala-Järna. Musikläraren Ture Gudmundsson (1908–1979) hade inspirerats av Rehnbergs avhandling till att bygga en säckpipa, men Ture upptäckte att han behövde mer teknisk information för sitt bygge. För att få veta mer om säckpipan besökte också han Gudmunds Nils Larsson. Med sin nya information om säckpipan lyckades Ture bygga ett spelbart instrument [2]. 1948 spelade Ture in två låtar på sin säckpipa för Sveriges Radio. Låtarna var en visa, “När barnen mister mor och far”, och en brudmarsch efter säckpiparen Nedergårds Lars Olsson (1813–1895). Under 35 år var det den enda inspelningen som fanns av svensk säckpipa.

[1] Verbet ‘dråmba’ i betydelsen att hålla en baston till en melodi (på dragspel)

[2] Dock inte i samma tonart eller skala som svenska säckpipor idag.

Ovanstående information inhämtat från Olle Gällmos hemsida: Till Olle Gällmos hemsida.

Bild nedan: Ture Gudmundsson               Bild nedan snett ner till höger: Gudmunds Nils Larsson Ilbäcken i Dala-Järna 1892 – 1949

1908 – 1979.

1978 – 1979 var det tre herrar som slog sina kloka huvuden ihop och satte som mål att återskapa den svenska säckpipetraditionen. De tre herrarna var Gunnar Ternhag, etnolog vid Dalarnas museum, Leif Eriksson, byggare, sågverksarbetare och möbelsnickare från Insjön och spelmannen Per Gudmundson från Rättvik. Dessa herrar fick i uppdrag av Gunnar Ternhag vid Dalarnas museum att utveckla ett spelbart instrument. Instrumentet de tog fram var en kompromiss mellan de ca ett dussin, bevarade säckpipor som fanns att tillgå i svenska museer. Målet var att få en fungerande svensk säckpipa som gick att spela på ihop med andra instrument. Leif Eriksson började sen att serietillverka säckpipan. Det var så återupplivandet på riktigt startade ca 1979–1980.

Bild till höger: I augusti 1980 fotograferade jag Per Gudmundson på en konsert utanför Rättvik. Där spelade Per Gudmundson på en svensk säckpipa tillverkad av Leif Eriksson. Det var där och då som den svenska säckpipstraditionen började ta fart!

 

1981 Anders Norudde (då Stake) började spela säckpipa och inspirerade mig

1981 var en tid innan mobilen blev var mans egendom och då telefonerna stod där de stod. Jag och Anders spelade fiol rätt mycket ihop och via telefonen spelade vi upp olika låtar för varandra, som vi ville att den andre skulle lära sig. Anders var på den tiden inte så pratsam och informativ. Men en natt, sommaren 1981, ringde Anders till mig, klockan var nog halv två på natten och jag skulle upp klockan sex och jobba. När jag lyfte på luren hördes ett vrål och ett pipande och skrikande! Sen hördes det något jag kunde urskilja som någon slags melodi. Anders ville på detta överraskande sätt berätta för mig att han fått hem säckpipan som Leif Eriksson byggt till honom och som Anders nu lyckats klämma några obegripliga toner ur. Det var en chock för mig när jag lyfte luren och fick höra oväsendet från säckpipan! Att jag inte dog på kuppen var ett under! Ändå började mina tankar att snurra om att skaffa mig ett ytterligare instrument än fiolen.

Bild nedan Ulf och Anders spelar i Järna 1988. Fotograf Per-Ulf Allmo

 

1982 Min första svenska säckpipa från Leif Eriksson Insjön inhandlad  

Ett år senare efter chocken med säckpipan i telefonen, hade jag stukat foten ordentligt efter en orienteringstävling. Kryckorna blev nu min bästa vän i en och en halv månad. Efter en månad på kryckor var jag less och ville ha något annat att göra så jag ringde Leif Eriksson och beställde en säckpipa. Anders hade lyckats så ett frö i min hjärna att börja spela säckpipa. Då visste jag inte vad det innebar att ”bli med en säckpipa”. Hade jag vetat det jag vet idag om den svenska säckpipan så hade jag nog valt ett annat instrument.

Säckpipan kom med posten från Leif Eriksson i ett paket med en hög E-bordun och en spelpipa som var stämd i A-moll samt med ett tonomfång på spelpipan som var en oktav (8-toner) att hålla sig till. Ett litet häfte följde med säckpipan. I häftet fanns att läsa lite historik om säckpipan, lite hur man vårdar säcken, hur man tillverkar rören, hur man stämmer rören, hur man spelar på säckpipan samt noter på fyra låtar som fungerar att spela på säckpipan. En nybyggd svensk säckpipa och ett litet medföljande faktahäfte i ett paket som kom med posten, så såg förutsättningarna ut för att lära sig spela säckpipa för den som beställde en svensk säckpipa ifrån Leif Eriksson. Jag tänkte på Anders som hade spelat säckpipa i ett år – jag får lära mig av alla hans misstag och framgångar!

Att spela säckpipa är inte bara att spela låtar, nej mycket tid går åt till att lära sig tillverka nya rör, stämma spelpipan tillsammans med bordunen, vård av säcken, mm. Allt detta lärde jag mig av Anders. Jag lånade LP-skivor, kassettband där det spelades på olika säckpipor från Europa. Genom att lyssna på hur andra spelade kunde jag lära mig hur jag ska rytmisera låtarna på säckpipans spelpipa. Att äga en säckpipa, det är som att få barn, det är ett ständigt pyssel för att säckpipan ska fungera och må bra. Efter ett par månader hade jag lyckats lära mig spela 5 låtar. Så nu var det dags att ge sig ut och spela på dansgolven och Oktoberstämman i Uppsala 1982 var första gången jag spelade till dans på min svenska säckpipa. Min tanke var att nu ska dansarna få vänja sig vid att lyssna och dansa till en svensk säckpipa. Sagt och gjort, jag fick spela låtarna länge och väl för jag kunde ju bara 5 låtar och några av låtarna spelade jag en gång till. Uppmärksamheten var stor, så efter dansspelningen samlades folket och ville ställa frågor om det märkliga instrumentet. Min erfarenhet säger mig att – antingen älskar du säckpipan eller också hatar du säckpipan. Det är vad många säger när jag när träffar folk ute på spelningar.

 

Ny repertoar som passar den svenska säckpipan

Nu började det snurra på med säckpipan. Anders och jag åkte runt på olika ställen och berättade om den svenska säckpipan både från scener och i radion. För att hitta låtar som passar den svenska säckpipan var det för det första bara att gå igenom hela vår repertoar som vi spelade på fiolen, leta i notböcker, notsamlingar, skivor, kassett-inspelningar. Vissa låtar fick jag göra om så att de skulle passa säckpipans tonomfång. Jag hade dåligt med valser så jag komponerade en vals som jag kallade för ”Ljuvliga valsen”, den finns med i det senaste nothäftet från ÖLFM. Det gällde att vara kreativ. Ljuvliga valsen blev sen en jingel till ett folkmusikprogram i lokalradion. Låten Ljuvliga valsen spelades flera gånger om dagen i ett antal år. Tyvärr visste jag på den tiden inte vad STIM var för något! Så jag anmälde låten till STIM först långt senare.

Låt “Ljuvliga valsen” av Ulf Karlsson

 

Sjöviks folkhögskola

Hösten 1981 fick jag och alla andra som köpt en säckpipa av Leif Eriksson en inbjudan till Sjöviks folkhögskola. Det skulle bli Workshop där under en fredag – söndag. Vi var ungefär 20–25 personer som ägde en svensk säckpipa 1981 och de allra flesta kom till helgen på Sjövik.

Bild nedan “En koffert med reparations och rörtillverknings prylar” – Det är vad en säckpipsblåsare alltid måste ha med sig när han/hon är ute och spelar.

Kursledare var så klart Per Gudmundson och Leif Eriksson. Angående Sjövikskursen säger Jan Winter: “Ska man vara riktigt noga var Per Gudmundsson, Leif Eriksson och Owe Ronström kursledare. Men Owe R dök aldrig upp så att jag (Jan Winter) utsågs som tredjelärare. På det efterföljande kurserna tog Jan Winter över rubbet om vi inte hade samtidig byggkurs. Byggkurserna leddes av Harald Petterson och om jag minns rätt Börs Anders hand om” Slut citat Jan Winter. På Sjöviks FHS:s kursen utbyttes olika erfarenheter och misstag. Det tipsades om hur man skulle göra nya rörblad till spelpipan och bordunen. Vi fick ta del av nya låtar som gick att spela på den svenska säckpipan. Vi fick tips om hur man skulle täta säcken och olika recept på tätningar. Tätningarna kunde innehålla honung, sadeltvål och vatten. Det sista vi gjorde vara att alla tillsammans spelade låten ”När barnen mister mor och far” inför SVT. Det finns inte ord att beskriva hur det lät! Tänk er 20-25 personer som håller på att lära sig spela säckpipa och som ska spela tillsammans! Jag kan bara konstatera att säckpipan är ett soloinstrument, iallafall på den tiden. Workshopen återkom sen varje år. Idag lever dessa träffar kvar, fast då kallas de för ”Pösuträffar” och håller till i Gagnef under en sommarhelg i början av juli.

 

Nya hål i spelpipan

Det ständiga arbetet med att hitta låtar att spela på säckpipan fortsätter. Jag lärde mig mer och mer att stämma röret och att temperera skalan genom att jag flytta på lindningen och att använda bivax. Anders som är en påhittig person kom på att om vi borrar ett nytt hål över C:et så får vi en dur-skala. Då kan vi spela låtar i A-dur och A-moll, men inte samtidigt. Men bara genom att vi lärde oss att täppa till C:et eller Ciss:et med bivax så öppnade sig plötsligt en ny värld för oss med låtar som gick att spela på den svenska säckpipan. Senare borrade vi hej vilt på våra spelpipor. Vi borrade upp ett nytt hål för G och ett nytt hål för lillfingret till låga E samt skapade en liten förlängning på spelpipan med ett sugrör från MacDonalds. Detta för att få till ett lågt D. Helt plötsligt hade spelpipan 9 toner på sin skala. Det fungerade bra!

Jag beställde ytterligare en säckpipa från Leif Eriksson men nu med dubbla borduner en A-bordun och en låg E-bordun för att ha lite att variera med. Tyvärr blev säcken med dubbla borduner krävande att spela på så jag gick mer och mer över till att bara spela med den låga E-bordunen eller A-bordunen. Anders och jag fortsatte filandet och borrandet för att temperera våra spelpipor så att vi kunde spela tillsammans med andra instrument. Och vi fortsatte att sprida kunskapen om den svenska säckpipan.

Bild nedan 3 generationers spelrör till den svenska säckpipan. Från Vänster: Svensk bladvass, Spansk bladvass och Kolfiberrör.

1983 släpptes en Lp-skiva med Per Gudmundson, medverkande var Agneta Stolpe, Magnus och Ola Bäckström, Jan Winter, samt Erik och Ingrid Ingels. Den första skivan med säckpipa var ett faktum. Lp – skiva med Per Gudmundsen med vänner

 

Blå Bergens Borduner startar maj 1984

Att spela svensk säckpipa i en grupp är en stor utmaning, framför allt tålamodsprövande för både spelmän och publik. I maj 1984, vid sjön Ölen i Anders stuga ”Ölbacken”, startade gruppen ”Pôsblåsera” med Ulf Karlsson, Anders Norudde och Göran ”Freddy” Fredriksson. Vi tre i ”Pôsblåsera” hade fått förfrågan om att göra ett 30 minuters långt Radioprogram i lokalradion om den svenska säckpipan med Bo Hazell som programledare.

Bild nedan: Pösblåseras 1:a spelning i Göteborg på Allégården.

Pôsblåsera hade som målsättning ”att kunna spela svensk säckpipa tillsammans med andra olika instrument”. Från början var det fiol, hardingfela, säckpipa, grekisk bouzouki, gitarr och olika blåsinstrument som vi spelade på. Gruppen bytte senare namn till Blå Bergens Borduner (BBB). Från 1987 var vi fyra personer i BBB då Stefan Ekedahl kom till på cello och tvärflöjt.

Blå Bergens Borduner har spelat in 2st. CD-skivor, 1991 och 2015. Båda skivorna har blivit nominerade, den första nominerad till en Grammis och den andra blev Manifestnominerad. Det var en rolig upplevelse att få finnas på plats på galorna i direktsändning och frottera sig med kändis-Sverige. CD-skivorna finns till lyssning på Spotify och YouTube. Bild till höger: Blå Bergens Borduners senaste CD-skiva “Inga Kônstiheter”.

 

 

1989 – Nya säckpipstillverkare med nya idéer dyker upp

1989 i Ransäter träffade jag en ny säckpipstillverkare som slagit sig ner i Sverige. Han heter Alban Faust och kommer från Tyskland. Alban hade bosatt sig i Dalsland där han har sin bostad och verkstad. Albans säckpipor var vackra och jag föll direkt för hans fina säckpipor!

Bild nedan: Alban Faust

Grunden var den samma som Leif Erikssons pipa, men Alban Faust hade förfinat den svenska säckpipan. Alban byggde med ädelträ som var hårdare än björk och en mundocka med en backventill som fungerade bättre än mundockan på Leifs pipor. Alban levererade också spelpipan med hål för tonerna C och Ciss samt med ett tumhål på undersidan på spelpipan att tas med höger tumme för tonen G. Stämhålet för låga E på spelpipan hade flyttats upp så att du kunde använda lillfingret på högerhanden för att ta ett D eller Diss beroende på vad du spelade för låt. Det var precis det Anders och jag höll på med tidigare med Leifs pipor. Ett nytt tänk för att kunna spela fler toner på säckpipan samt spela i andra tonarter hade fötts! Men det som fick mig att beställa en Albanpipa var de nya rörbladen. Rörbladsämnena var importerade från Spanien. Rörbladsämnena från Spanien var hårdare än den svenska bladvassen och skulle enligt Alban hålla längre. Sen hade Alban ett annat tänk om hur man skär ut tungan i rörbladet. Alban skär ut tungan (som ska vibrera) genom att börja vid knäleden på rörbladet. Det gjorde att spelpipan och bordunen blev mer stabila i stämningen. Jag beställde en ny säckpipa av Alban Faust i Ransäter 1989. När jag fått min Alban-pipa så upptäckte jag att skalan inte var tempererad. Men det visste jag hur jag skulle råda bot på. Fram med lilla filen och fila upp hålen så jag sen kunde stämma varje enskilt hål med bivax. Det var en miss som Alban senare tog på sig. Alban hade bara spelat för sig själv på pipan och inte tillsammans med andra instrument. Det var kul att få lära en säckpipsbyggare lite från Anders och mina tidigare erfarenheter när det gäller samspelet med säckpipa och andra instrument.

Bild nedan: Ulf:s blåsbäljda Alban Faust pipa.

Alban fortsatte att utveckla den svenska säckpipan genom att tillverka blåsbäljd säckpipa, dvs att använda en pump i stället för att blåsa i mundockan. En dag ringde Alban mig och undrade om jag ville prova att konvertera min Albanpipa till att bli blåsbäljd säckpipa. Jag tackade ja till erbjudandet och skickade i väg min pipa till Alban. Idéen hade Alban fått från bl.a. de irländska säckpiporna. Rörbladen blir då mer stabila och håller stämningen bättre. När du blåser in din utandningsluft i säcken i mundockan så är luften väldigt fuktig. Men om du pumpar in luften så är det den luftfuktighet som råder i rummet som du pumpar in. Det blev för mig en ny utmaning att lära om från att blåsa i mundocka till att pumpa in luften. Det tog mig fyra månader innan jag var bekväm igen med att få ihop tekniken med pumpandet och speltekniken. Men fortfarande levde problemen med rörbladen kvar, att stämningen ibland trasslade. Det har dock blivit mycket bättre, att gå från svensk bladvass som växer i våra insjöar och som är mjukare till att importera bladvass från Spanien som är hårdare.

De första Riksspelmännen på svensk säckpipa

Anders Norudde blev tillsammans med Bengt Sundberg de första Riksspelmännen på svensk säckpipa i Ransäter 1989. Jag spelade också upp i Ransäter 1989. Pratade med Bengt Linderoth som bl.a. satt i Zornjuryn detta året. Och han sa till mig att de tyckte jag missade. Jag svarade att jag missade inget i uppspelningen utan alla drillar m.m. satt där de skulle.  Sen tog det 20 år innan jag gav mig på att spela upp för att bli Riksspelman. Jag beställde en ny säckpipa i Ransäter 1989 av Alban faust

 

1990 ”Säckpipan i Norden”

1990 kom det ut en bok om den svenska säckpipan ”Säckpipan i Norden” utgiven av Per-Ulf Allmo och Jan Winter. Förutom Per-Ulf Allmo och Jan Winter var det tio olika författare i boken. Boken är alla säckpipsspelares bibel. För er som vill veta mera om den svenska säckpipan kan ni säkert fråga om boken på biblioteket.

 

1998 – Ny säckpipstillverkare med nya idéer i Rimbo

Under åren med alla dessa rörblad som är ett levande material så har det experimenterats hej vilt i stugorna med att få till ett plaströr som fungerar i den svenska säckpipan. Man kunde köpa rörblad av plast ifrån USA till den svenska säckpipan, men de fungerade inte så bra. Det fanns personer som experimenterade här i Sverige, men det blev inte heller så bra. Det största bekymret var att plaströren lät illa. 1998 kom det en ny säckpipstillverkare, Max Persson, som idag bor i Rimbo i Roslagen. Max hade hittat ett sätt att tillverka rörblad som låter bra.

Max Persson började tillverka svensk säckpipa 1998 och har fortsatt att förnya och förbättra instrumentet sedan dess vilket resulterat i ett lättspelat och lättskött instrument som kan spelas i flera olika tonarter. Max säckpipor är gjorda utifrån hans egen design och mått, en utveckling baserad på den traditionella svenska säckpipans design. Med användning av moderna material och arbetstekniker skapade Max en mycket stabil kolfiberrörsbalanserande funktion och ljud för att nå det uttrycksfulla och naturliga ljudet av den svenska säckpipan. Informationen i kursivtext är från Max Perssons hemsida. https://maxbagpipes.

 

Jag blev Riksspelman 2009 i Karlstad

2009 skulle Zornuppspelningarna hålla till i Karlstad. Jag hade tidigare spelat upp för Zornmärket 1989 och nu när jag 20 år senare spelade upp igen blev jag den sjätte riksspelmannen på svensk säckpipa. Det jag kommer ihåg från uppspelningen i Karlstad, i juni 2009, var att jag var väldigt taggad eftersom det var 20 år sedan jag spelade upp senast på säckpipan. Ingen nervositet, jag hade bestämt mig för att det var en mycket unik liten publik som jag skulle in och göra en konsert för.

Jag var avslappnad och glad, vilket smittade av sig på de jurymedlemmar som lyssnade på mig. Det var görsköj att spela upp och försöka locka fram ett leende från den svårflörtade juryn! Att nu få titulera mig som Riksspelman betyder att jag nått ett mål med min musik på den svenska säckpipan. Jag har fått en kvalitetsstämpel på mitt sätt att spela den musik som jag älskar. Min säckpipbyggare Alban Faust spelade också upp i Karlstad och blev den sjunde riksspelmannen. Alban spelade upp några dagar senare än vad jag gjorde.

 

          

2024 Väntar på min nya svenska säckpipa

Jag har nu beställt en säckpipa av Max Persson i Rimbo, men har inte fått hem pipan ännu. Det är långleveranstid på pipan, över 2 år. Jag lade 2022 in min beställning på en säckpipa med bäljblåsning och med två spelpipor med kolfiberrör som rörblad som går att spela i tonarterna A och E samt i G och D. Jag kommer att få min säckpipa i slutet av sommaren 2024.

Tänk vilken utveckling av den svenska säckpipan har genomgått och som jag fått vara en del av. Från mitt inköp och1982 på min första svenska Leif Erikssson-säckpipa till nu idag 2024! Max Perssons säckpipa har många av de funktioner som Anders och jag m.fl. skapade på 80- och 90-talet men då med de rörblad som var mjukare och fuktkänsligare. Nu är det andra material i rörbladen.

Den svenska säckpipan lever idag och finns nu som ett självklart instrument inom folkmusiken. Ska bli kul att se vart utvecklingen tar vägen längre fram! Den som lever får se!!

Låt Marsch efter “BjörnSkytten”.

Volontär och invigningsspel på “Folk at Heart 2024”

Så var det dag igen för Folk at Heart 2024! Kerstin, jag och en god vän till oss Carina Andersson anmälde oss till Folk at Heart och Andreas Svensson och Anders Damberg att vi gärna jobbar som volontärer på Folk at Heart 2024. Vi skulle jobba i incheckningen av artister från ca 16.00 – 21:30. Det är jättekul att få träffa alla artister som checkar in innan det är dags för dem att ställa sig på scenen. Det blir lite lättsamt prat och skratt vid incheckningsdisken. Sen är det mycket småfix med att sätta upp lappar på på de olika rummen vad det är för artister och tider när de ska spela i de olika rummen på Scandichotell.

Jag hade dagen innan vi skulle jobba fått en förfrågan från Andreas om jag kunde spela på invigningen på fredag 5/1 kl. 21:30. han vill att jag skulle spela säckpipa. Planen var att det skulle komma ett par som fäktade nedför trappen vid Lobbyscenen och samtidigt skulle jag spela säckpipa. Jag tackade förståss ja till erbjudandet. Det lät dramatiskt! Men så kom jag på att jag kunde göra om ett arr som jag spelat in tidigare på Björnlåten. Det skulle passa till fäktningsscenen. Jag ringde och frågade Andreas om det var ok. Jag fick ett stor JAA av Andreas. Så jag gjorde om arrangemanget lite och spelade in det på min dator. Tanken var at jag skulle spela på min säckpipa som ska vara  upp mickad. Sen skulle jag koppla in min dator i PA:t och be någon trycka på inspelningen som jag sen gled in i med min säckpipa live. Efter en minut skulle Andreas vinka igång fäktningsscenen för då ylade jag i med säckpipan i arret och det skulle förstärka dramatiken i fäktningsscenen. jag kände mig nöjd med min idé.

Vi jobbade på Kerstin Carina och jag i incheckningen. Jag fick reda på att jag skulle prata med en Nicklas som skulle vara ljudtekniker vid Lobbyscenen. Jag gjorde upp med Nicklas om vilken tid han tyckte vi kunde rigga upp min dator och säckpipan. Tyvärr så höll inte tidsplanen. Nicklas hade fullt upp ända fram till 21:30. Det var kaos vid Lobbyscenen när jag kom 21:25. Det var ett band på 6-7 personer som skulle dra sig från scenen. jag bad dem komma senare och plocka ihop sina instrument för invigningen skulle börja om 5 minuter. Det tog en stund att få bort allt folk från Lobbyscenen innan Nicklas och jag kunde börja soundchecka. Det gick rättså fort, vi hörde att ljudet fungera på min säckpipa och från datorn. Sen kom Andreas och berättade att Fäktarna inte hade kommit ännu. Andreas ringde till fäktarna och det visade sig att de trodde de skulle komma den 6/1. Men det är nu den 5/1 och i morgon är det försent. Så det blev en snabb ändring i programmet. Jag fick köra min grej helt själv vilket inte var något problem. Det hade samlats massor med folk i Lobbyn och runt baren. Det blir skojigt att se hur publiken reagerar på mitt musikinslag. Nu var vi en kvart försenad. Sen kom chefen för Nerikes allehanda och hade ett jättefint tal om hur viktigt det är att bevara vår musikkultur och ställen där vi kan verka och föra ut musiken. Det är ju väldigt aktuellt med tanke på att Tidöpartierna nu håller på att lägga ner alla studieförbund och dra in bidrag för de arrangörer som har musikarrangemang. Bra invigningstal!

Sen var det dags för mig att dar igång invigningen av Folk at Heart 2024. Jag spelade ett arr på Björnlåten efter Björnskytten. Här nedan kan du höra mitt arr. Sen spelade jag liv till denna inspelning.

Det blev en succé!! Ett vrål och tjooo samt massor med applåder fick jag när jag spelat klar. Det blev bra! Andreas var också nöjd med det jag gjorde och det tyckte jag kändes bra!

Efter invigningen slog vi ihop incheckningen av artister för denna kväll. I morgon tar några andra över incheckningen. Sen gick Jag kerstin och Carin iväg och åt lite mat som vi hade fått biljetter till. Två rätter att välja på samt ett glas vin eller ett stort glas öl blev vi bjudna på av Folk at Heart och som tack för hjälpen. Vi fick även gratis inträde i två dagar. Sen var det dags att smyga runt och lyssna på lite olika band och artister innan bussen tog oss hem till Sörbyängen. En rolig och innehållsrik dag som volontär och invigningsspelare blev det detta år 2024.

19 sekunder film på när jag spelar på invigningen av Folk at Heart 2024. Spelar fiol, säckpipa trummor på inspelningen och arret. Sen spelar jag live till mitt arr.

 

Reflektion över året som gick 2023

Reflektion över det gångna året 2023

Detta har jag jobbat med under 2023. Att hitta tillbaka till att vara spelman där jag ska stå på egna ben. En ambition som jag började jobba med medvetet från 2010.

Mycket elände har det hänt i värden detta år 2023. Men om jag reflekterar på mig själv och och min roll som spelman, det jag jobbar med dagligen, där har det hänt mycket positiva saker. Sen 2010 har jag jobbat på att som spelman stå på egna ben. Detta utifrån en händelse som hände när jag var ute och spelade. Var ute och spelade på en festival i södra Sverige. Vill inte gå in på detaljer vad som hände.  Denna händelse gjorde att jag fattade ett beslut att jag som spelman ska jag kunna stå på egna ben. Jag vill bli oberoende av andra. Det är inte värt att lägga ner energi på det som inte fungerar. Nu efter 13 år och efter ett antal olika kuratorer och samtalskontakter, mycket ältande i min hjärna och nu för 1,5 år sedan en medicin för nedstämdhet, har jag nu börjat må bättre. Det är denna årsreflektion 2023 kommer att handla om.

Det är först nu 2023 som jag ser de faktiska resultaten av det jobb jag lagt ner på att bli en spelman där jag inte är beroende av någon annan. Jag blir numera anlitade av personer och föreningar som vill ha just spelmanen Ulf Karlsson. Arrangörerna, personerna som vill anlita mig som den spelman jag är. Det är en seger för mig! Jag har under de tre sista åren fått många nya verktyg av samtalsterapeuter. Det har gjort att min verktygslåda har fyllts upp ordentligt för att jag ska bli en mer självständig person som inte behöver förlita mig på andra. Jag sköter nu allt själv, marknadsföring, skaffar nya kontakter, gör  solokonserter och solo-dans-spelningar, spela på bröllop, begravningar och dop etc.

Nedan PDF-fil Min historia, kort beskrivning

Varför jag reagerar starkt på svek orättvisor m.m.

Slutklämmen

Under de senaste åren (2020-2023) som jag gått i samtalsterapi så har jag också förstått att det var där någonstans 2008 -2010 som jag insåg att jag måste stå på egna ben. Jag kan inte bara hänga på folk, jag måste kunna stå på egna ben.

För er som orkade läsa “min historia som skiljsmässobarn” som var en lång och förklaring varför jag reagerar som jag gör på orättvisor, svek, att överges och att inte ha tillit till varandra. Det är ord som för mig mer och mer har betydelse för hur jag tidigare och idag reagerar dessa laddade ord. Alla dessa orättvisor, svek, att överges och att inte ha tillit till varandra var vad jag inte fick av min mamma och pappa med släkter för när min mamma och pappa skulle skiljas. Det gör fortfarande ont i mig nu efter 41 år när jag tänker och skriver om vad jag gått igenom. Varken jag och min fru (som är psykolog) kan förstå hur vuxna personer kan utsätta ett barn för allt detta som jag beskrivit.

Det var mycket elände för att förklara vad jag gått och tänkt på under 2023. Jag har betat av det mesta som jag och min kurator kontakt kommit överens om. Det känner jag mig väldigt nöjd med!!

Det jag är stolt över 2023

Det är mycket som nu börjar falla på sin plats i mitt nya liv som spelman. Jag är väldigt stolt över att jag hittat så många nya spelkompisar i Roslagen! Roslagens spelmanslag och Häverödals spelmän träffar jag en gång i veckan när jag bor på Tomta i Grisslehamn. Det är fantastiskt lätt att umgås med dessa spelmän. Sammanlagt är det ca  45-50 personer som jag träffat och många är jag väldigt bekanta med.

Har träffat Jens och Stina och blivit väldigt bekanta med dem. Jens och Stina har en studio Mindport som de tillsammans driver. Där har jag blivit indragen i olika projekt. Sagaprojektet 1 klicka på länken kan du läsa om Sagaprojekten. Saga projekt 2

Ett annat projekt är en hårdrockgrupp jag gjort pålägg i studion hos Jens och Stina är Nattsjäl gjort pålägg på två låtar.

Jag är också väldigt stolt över att nu är både jag och min fru Kerstin pensionärer tillsammans. Från och med år 2023 har vi bägge slutat jobba!

Jag är också väldigt stolt över att jag spelat solo till dans på Oktoberstämman i Uppsala i slutet av oktober 2023. Oktoberstämman 2023

Sen är jag väldigt stolt över att jag nu står på egna ben och inte behöver känna mig beroende av andra för att få spela. 15 års slit så har jag nått mitt mål! Sen gäller det att förvalta det jag byggt upp.

En sak är kvar – jag vill må så bra så att jag kan sluta äta tabletterna för min nedstämdhet.

 

Önskar alla ett Gott Nytt År 2024!! Stilla natt på Hardingfela och säckpipa

 

 

 

 

Spelat på en begravning i Häverödals kyrka

Idag har det hänt många saker. På morgonen hade jag en tid inne på en verkstad i Norrtälje. De skulle fixa så att handbromsen skulle fungera, fick en tvåa i besiktningen i september. Fick hyra en bil för att ta mig hem till Väddö Tomta. Men jag hann vara hemma en timme sen fick jag ett sms att bilen var klar 10:10. Så det blev bråttom in till verkstaden för att hämta bilen innan 11:00 då verkstaden hade lunch. Hem och äta lunch och sen iväg till Häverödals kyrka där jag skulle tillsammans med Häverö spelmän spela på en begravning.

 

 

Det var en medlem i folkdans-föreningen som hastigt hade avlidit under hösten. Häverö spelmän ligger som en sektion i folkdansföreningen och hjälper till att spela på träningar och till uppvisningar. Häverö spelmän tränar varje måndag inne i Hallstavik. Så det var ju självklart att Häverö spelmän skulle stå för musiken.

Vi skulle spela tre låtar under själva begravningen. Vi började med Gåsvikarns gånglåt spelas i G-dur (vanligtvis spelas den i D-dur). Fortsatte sen med Häverö brudmarsch och avslutade med I ensamheten av Fridolf Jansson (Mosse Fridolf) Singö.

 

 

När begravningen var klar slapp jag åka in till Norrtälje å hämta bilen. Så istället fick jag hänga med på begravningskaffet. Det var inte helt fel. Alltid trevligt att träffa alla efter själva begravningen. Vi spelmän fick ett eget bord i församlingshuset intill Häverödals kyrka. Det bjöds på smörgåstårta dricka och kaffe och tårta. Mätt är väldet det ord som jag ska använda efter fikat. Det var jättetrevlig att sitta och prata med Häverö spelmän i lugn o ro. efter begravningen. Det gör jag gärna om igen.

På bilden till vänster så är det fina målningar i taket som jag fastnade för. Till vänster spelar någon på en moraharpa o till höger någon annan på ett?? Får prata med Gunnar Persson han vet vad denna person spelar för ngt. Målaren är från 14.00-talet och heter Albert Piktor Målare och är känd för alla sina fina målningar i kyrkor i Sverige och på Åland(Kökar).

 

 

 

 

 

 

 

Hittade ett YouTub-klipp på låten vi spelade “I ensamheten” av Mosse Fridolf Singö. Spelmännen som spelar kallar sig för MollSkinn och är spelmän som idag är med i Roslagens spelmanslag.Birger Björnerstedt nyckelharpa, Lars Pettersson nyckelharpa, Lena Sjölander gitarr och Åke Pettersson bas.

 

 

Spelning på Roslagsmuséet i Norrtälje med “Representanterna”


9/9-2023 Så var det dags att genomföra spelningen på Roslagsmuséet i Norrtälje. Vi (Jens, Hans och jag) har haft väldigt kort om tid att repa in något tillsammans. Vi träffades vid 11-tiden hemma hos Jens och Stina i Norrtälje för att köra igenom programmet. Det var en skön varm september värme både ute och inomhus, så svetten klibbade sig fast både i kläder och fingrarna så det blev svårt att spela. Vi spelade igenom programmet en gång och det verkar sitta. Hans och Jens har jobbat hårt för att fixa de låtar som jag skickat till dem. Nu hade vi ett bra varierat program med Värmlandslåtar och Roslagslåtar. Programmet var lite väl långt – men va tusan då får vi avsluta tidigare om någon annan kommer efter oss och ska spela.

Vi tog en fika och gick sen vidare upp till muséet för att reka lite hur det såg ut där vi skulle spela. Utomhus under ett tak utan anläggning, men en prat mikrofon fanns det. Så sämre hade det kunnat varit. Vi tog kontakt med arrangören så de visste att vi var på plats. Vi skulle få en god macka som tack för att vi spelade. Vi hade inte räknat med att få något gage så det var positivt med en macka. Att vara spelman är även i dag en utmaning i att kunna överleva på luft. Men mycket roligt får jag uppleva och det är ju det som är livet att vara spelman!

Vi började plocka ihop oss och stämma. Folket började strömma till och det blev riktigt mycket folk som satt och lyssnade på oss under konserten. Vi kallade oss för “Representanterna” efter som vi var tre personer från Roslagens spelmanslag som fick möjlighet att spela tillsammans i en mindre konstellation. Det är kul, för då får du lära känna personer i laget på ett annat plan. Flera sådana här små konstellationer ser jag fram emot framöver!

Konserten gick väldigt bra! Inga kravaller uppstod. Allt gick lugnt tillväga. Jens är en fantastisk kompande person att hitta på olika lekfulla komp  som lockar fram till skratt både från publiken och av oss som spelar låtarna. (Se YouTub-filmerna nedan) Folkmusik är kul – eller hur!  Hans är en fantastiskt bara fiol och mandola spelare. Hans kan mer än vad han tror själv. Det är en ynnest att ha fått lära känna dessa  två personer lite närmare under två intensiva veckor när förutsättningar för att repa var minimala. Men allt går när alla vill!

Sen när jag stod och plockade ihop mig och mina instrument så kom det fram en hel del personer som ville fråga om olika saker. Det är alltid roligt när folk vågar sig fram och ställa sina frågor. Denna gång om min säckpipa och musiken vi spelade, så det tog ett tag innan jag kunde gå iväg och fika med de andra. Sen kom det fram en person som jag träffade i Lohärad på spelmansstämman där i augusti. Per som han heter berömde mig och det sätt som jag pratade mellan låtarna. Han sa – “du har sån bra kontakt med publiken och kan få dem intresserad av det du säger och det ni spelar”. Sen blev han glatt överraskad över att vi spelade så bra ihop. Fina ord som Jag/vi tar till oss/mig! Det är värt mer än alla gager i världen att få höra sådana positiva och fina ord från en person ur publiken. Per undrade om jag kunde skicka honom schottisen “Längtan” som jag gjort. Så Per gav mig sin mejl adress och jag har nu skickat schottisen till Per.

När vi väl kom till att fika så visade det sig att det var en föreläsning i salen där vi skulle få våra goda mackor. Vi bestämde oss för att hoppa över god mackan. Vi skildes och jag och min fru gick till cafét intill muséet där vi käkade lunch och fikade. Vi satt och njöt av det rinnande vattnet och tänkte på denna härliga dag där jag som spelman har fått lära känna två personer Hans och Jens lite mer. Vi ska spela till dans på Norrtälje Folk den 16/9. Sen får vi se hur nästa Representanter-gäng ser ut vid nästa spelning. Jag kanske är med, eller inte? Det är det som har utvecklar mig som människa och spelman . Jag kan verkligen rekommendera det till alla spelmän att prova gå utanför sin comfortzone och ta chansen att spela med andra än de som du vanligtvis allt gör. Det är utvecklande för ditt spel! Lycka till!!

 

Donats polska

“Grabbarnas intåg i Medeltiden” en marsch som jag fått av en spelkompis Göran “Freddy” Fredriksson i Blå Bergens Borduner när jag fyllde 50-år.

Polska efter Byss-Calle nr. 25

Byss-Calle, egentligen Carl Ersson Bössa, född 26 april 1783 Älvkarleby församlingUppsala län, död 9 januari 1847Älvkarleby församlingUppsala län, var en legendarisk nyckelharpospelman från Östanå, Älvkarleby socken i norra Uppland.

Långdans melodi efter Aina Liljebjörn Filipstad.

På 1980-talet träffade min spelkompis från Karlskoga Per Saxholm, Aina Lilljebjörn.  Per säger: Aina brukade spela på olika gudstjänster på ålderdomshemmen och andra kapell.  Hon spelade piano (hade ett spinettpiano hemma) samt durspel. Hon kom från samhället Gustafsfors på gränsen mellan Öst-Värmland o Västerdalarna.

Hon har lärt sig folkmusik av många olika spelmän, bland annat av sin far, handelsman Carlsson.

Även släkten Lilljebjörn som Aina var ingift i var musikerfamilj.

Aina levde mellan ca. 1901 – 1989.   Kanske exakta datum är fel, men hon blev mycket gammal.

 

Lyckad låtkurs i Ullersäter på Ullergården den 18 november 2017

Det blev en mycket lyckad kurs på Ullergården i Ullersäter. God soppa bjöds det på innan det var dags att lära ut låtar till låttörstande spelmän och spelkvinnor.

 

Vi fikade och umgicks innan  vi körde de sista två passen. Innan alla skiljdes åt spelade vi in de nya låtarna. Jag lärde ut fyra låtar, tre låtar från Karlskoga och en marsch ifrån Brattfors. Ulrika lärde ut tre fin fina låtar efter spelmannen Einar Olsson.

 

Det går bra att gå in och kika på Örebro Läns Folkmusikförbunds hemsida. Där hittar du lite fina bilder samt ljudfiler på de låtar som jag och Ulrika lärde ut under kurseftermiddagen. Det är Karin Gustavsson som har tagit bilderna och lagt in ljudfilerna på ÖLFM:s hemsida.

Dessa fyra låtar nedan lärde jag ut på kursen. De tre låtar Ulrika lärde ut finns på Örebro Läns Folkmusikförbunds hemsida.

Paradismarschen efter Helge Henriksson Brattfors. Karta var Brattfors ligger.

Schottis efter Uno Erhage Karlskoga som han lärt sig efter “Stölphagspöjkera”. Karta var Stolphagen ligger.

Samtalspolskan från Karlskoga efter Jon-Erik Öst och Wilhelm Bergewing.

Polska efter Karl Nilsson Bjutjärn. Karta var Bjurtjärn ligger.

 

 

 

 

 

 

Bild ovan: Kursledarna Ulrika Linder och jag Ulf Karlsson.