Skickat lite olika jul-hälsningar 2022 till facebook-vänner, Folkmusik-vänner och till alla vännerna i Roslagens spelmanslag i Norrtälje med omnejd.
Här kommer hälsningen till Rosklagens Spelmanslag ett YouTub-klipp med tillhörande bildspel. De får en låt som jag hoppas vi ska kunna spela tillsammans här i vår 2023.
Här kommer låten som jag skickade ut till Facebook-vänner, Folkmusik-vänner runt Sverige och Folkmusikvänner i Västra Värmland. Har lärt mig valsen efter Per Saxholm, så här kommer min version av Vals efter Gustav på Hefalle “Prins Oskar”.
Spelar här en Vals efter en spelman som bodde i Linnebäck väster om Karlskoga ca. 1 mil. Vals efter Gustav på Hefalle ”Prins Oskar. Prins Oskar dyker upp då och då. Har lärt mig valsen av Per Saxholm och han berättade att valsen hade spelats för ”Prins Oskar” av någon spelman. Det tyder på att valsen kan vara gammal.
Här kommer min tolkning av Vals efter Gustav på Hefalle ”Prins Oskar” – till lite fina vinterbilder att vila ögonen på till musiken.
Den 10 december skulle en av mina bästa spelkompisar komma och spela med sin trio “Berglunds trio” på Felan i Örebro. jag brukar inte så ofta gå på Felan men nu ville jag passa på att träffa min gamla spelkompis sen 1970 och 1980-talet och försöka hinna träffa och prata lite med honom mellan sina framträdanden. Mats Berglund har blivit en storspelman inom folkmusikkretsar både i Sverige och utomlands. Jag och Mats började spela tillsammans i slutet på 70-talet. Där kom jag också i kontakt med munspelaren från Bohuslän Magnus Thörnblad som då hade flyttat till Arvika Västra Sund där han bl.a. jobbade som fransklärare på ett högstadium i Arvika. Vi tre bildade en trio som kallade sig för “Tre hattar efter Göte” varför vi kallade oss så var nog ett internt skämt mellan oss tre.
Polska med kort trea. Paalsdans 1 ur Schodsbergs notebok. Min tolkning av låten.
Tre Hattar efter Göte. Bilden nedan är från ca.1979. Mats Berglund, Ulf Karlsson och Magnus Thörnblad.
På den tiden spelades inte Värmlandspolskorna som man idag 2022 gör. De flesta Värmlandspolskor spelade rakt och triolerna skulle spelas/låta som om du “hällde ärtor på en plåt” fick jag lära mig på en ungdomsskurs i Ransäter 1978-1979. men det vara stora förändringar i den Värmlänska folkmusiken i slutet av 70-talet. Mats Berglund Leif Stinnerbom, Mats Edèn med flera hade hittat uppteckningar av Värmländska polskor där det stod i noterna ” två och en halv/3-fjärdedels takt – det vill säga att du spelar korta fjärdedelen i 1:a taktdelen. Det vreds och vändes, provades och det försökte hitta rytmen som skulle spelas. Tillslut hittade man dansare som kunde visa hur rytmen var och vips så började man spela som man idag säger med “Kort etta” – i stora dar var det så. Ett helt nytt spelsätt för de Värmländska polskorna hade skapats. Det var i den vevvan som vi i “Tre hattar efter Göte” började åka runt i Sverige och spela på olika danshus. Vi fick ett stort genombrott inom den svenska folkmusiken danshus m.m. när vi kom med en ny rytm och en nytt sätt att dansa till de Värmländska polskorna men kort etta. De äldre spelmännen var inte lika begeistrade över det nya sättet att spela Värmlandspolskorna på, så det blev många hårda ordväxlingar mellan de unga och gamla spelmännen. Men sättet att spela polskorna spred sig inte bara i Värmland utan många spelmän smittades av och förde över sättet att spela polskor på till sina landskap. Så även jag tog med mig sättet att spela Värmlandpolskorna. De korta ettorna spred sig till många landskap. Jag flyttade till Örebro o började lära mig Närkemusiken hade kurser tillsammans med Pehr Falkenström med flera. Så både jag och Pehr Falkenström hade blivit påverkade av den nya rytmen och på och lärde ut på kurser Närkemusiken med en tutch med den kort etta Finns många historier att berätta om Tre hattar efter Götes korståg runtom på Sveriges danshus – men det får jag ta senare. Leif och Inger (Leifs fru) Stinnerbom lärde ut det nya sättet att dansa till den nya rytmen kort etta eller som den kallades för Jössehärspolskan.
Polska från Elverum spelas med kort trea. Min tolkning av låten.
Bild nedan. Tre hattar efter Göte förstärkt med Anders Nordlöf Felan 2015 12/12
Mats Berglund Leif Stinnerbom och Mats Edèn m.f.l. har under många år dokumenterat massor med Värmländskaspelmän och låtar efter spelmännen. Någon gång under 2000-talet så har Mats Berglund hitta ny uppteckningar där du förflyttar den korta delen av rytmen till del tre i takten – blir 2/2 och en halv akt. Du spelar den korta delen på taktdel tre. “Kort Trea”. Mats har skrivit en avhandling om det spelsättet 2017/2018 Mats Berglund “Gränslös Tretakt”. Avhandlingen hittar ni på länken i den tidigare meningen Gränslös Tretakt. Jag kan sitta och skriva om detta hur länge som helst. eftersom jag var med om denna och mitt i denna förändring av musiken. Men det finns också många spelmän som då och fortsatte att spela och bevara det gamla sättet att spela de Värmländska polskorna på. Dan Olsson, Alf Olsson, Alf Börjars (tyvärr död idag) mfl. Men det är det nya sättet att spela de Värmländska polskorna som har fått den mesta genomslagskraften runt om i landet. Detta beror på att Mats Berglund har haft många kurser, han blev såsmåning om lärare på Ingesund utanför Arvika och Mats lärde ut den musik han älskade till sina elever. Berglunds trio består av elever som gått för Mats Jonas och Andreas. Så de kan ju liksom jag redan större delen av Mats reportrar. Berglunds trio har ungefär samma konsept som Tre hattar efter Göte hade. Vi kan de flesta låtar Mats spelar så det behövs inte repas så mycket och inget krångel med en massa arrangemang på konserterna. Det läggs mer tid på själva danslåtarna så att dansarna trivs när det dansar. Det är ju dansmusik som spelas och då ska det dansas till – brukar Mats Berglund säga. Ett lyckat koncept är det!
Bild nedan: Tre hattar efter Göte repar hemma hos Magnus Thörnblad
Nu går vi vidare med kvällen på Felan. Mats Berglunds trio bestående av Jonas Bleckman cello och Andreas Ralsgård blåsinstrument och Mats Berglund fiol och durspel. De tre var ut på en höstturné och hade nu två gig kvar Felan Örebro och Sala. Sen var det slut på turnén. Jag hade sett fram emot denna kväll med Mats trio och få höra Mats berätta om den folkmusik som han älskar och musiken Mats B har snokat reda på i stugorna i gränstrakterna i hans hemby Köla, Eda och Charlottenberg. På 70 -80-talet så träffade jag Mats i det närmaste varje helg. Jag har fått vara med på ett antal resor i gränstrakterna mellan Norge och Sverige och letat upp spelmän i bygderna i gränstrakterna mellan Norge och Sverige. Det var Mats kall! Jag hade bestämt att denna Felankväll ville jag prat med min gamla vapendragare och höra hur han har det idag som ganska nybliven pensionär och om barnen o frun Maja-Lena. Vi fick några trevliga pratstunder för oss själva mellan konsert och danspelningarna under kvällen. Örebro spelmanslag spelade när Mats trio hade paus.
Bild nedan. “Berglunds trio” Andreas Ralsgård,, Mats Berglund och Jonas Bleckman.
Här nedan kommer två låtar som trion spelade under konserten. Har spelat in ifrån min Iphone så ljudet är inte det bästa. Mats fiol hörs väldigt dåligt. Men det blev en dokumentation från kvällen.
Här kommer en Reinländer som jag aldrig spelat. Reiländer “Bäste far”.
En polska efter Valdermar Dahlgren.
Jag träffade ytterligare en gammal spel kompis ifrån Linköping Rune och han sambo var på besök i Örebro för att lyssna på Berglunds trio. Vi pratade på ett tag och rätt som det var så stod Mats Berglund framför mig och undrade om jag vill hänga på och spela med dem i sista danspasset. Jag tackade ja och letade rätt på fiolen. Fiolen hade drabbads av vintern och den torra luften så det fanns ingen sträng som stämde. Men det fixade sig rättså fort och snabbt var jag med o igång med att förstärka trion till en kvartett. Vi började spela 2 st reiländer som Magnus Thörnblad har gjort. Sen spelade vi polskor, några gamla godingar “Kåtlåten”, Engerdahl, Olof Andersson, Elverum med kort etta och kort trea mfl. Jag konstaterade att nu är det Mats Berglund som spelar stämmorna och jag håller i melodin. När vi spelade tillsammans på 70 o 80-talet var det tvärtom. Jag spelade stämmor för jag hade inte hunnit lära mig låtarna ordentligt. Vi repade väldigt sällan utan jag fick oftast i all hast innan mitt tåg skulle gå från Charlottenberg fick jag hiva upp kassettbandspelaren och Mats rev av några låtar som jag så snällt fick lära mig hemma eller göra stämmor till. Det blev oftast det senare jag gjorde – stämma till låtarna. Jag lärde mig låtarna genom att spela stämmor till musiken vi spelade i “Tre hattar efter Göte”. Den upplevelsen fick jag uppleva igen när viskulle spela “Kåtlåten”. Jag hade aldrig spelat melodin till Kåtlåten, men den satt så djupt rotad i min kropp så jag bara spelade 1:a stämman medans Mats spelade 2:a stämman. Han inte riktigt reflektera kring det när vi spelade tillsammans förens vi spelat klart Kåtlåten. Foljkmusik är kul när det är på detta viset!
Bild nere till höger: Mats och Ulf Felan 10/12-2022
Denna kväll på Felan var det ovanligt mycket folk kvar som dansade vilket var väldigt roligt. Jag njöt av att få träffa och spela med Mats och hans trio. Jonas grävde på efter de djupa tonerna och Andreas spelade stämmor varvat med melodi på sina blåsinstrument medans jag höll i melodin och Mats varade med stämmor, grovt o grant samt melodi. Sist jag spelade med Mats var den 12/12-2015 på Felan med Tre hattar efter Göte förstärkt med Anders Nordlöf så då blev vi fyra hattar den kvällen. Kvällen på Felan avslutade vi med “Hurven” den Värmländska varianten. Tio tagel-strån senare så tackade vi för oss och alla skiljdes åt dansare arrangören o musiker. Jag bestämde mig för att nu försöka hålla lite kontakt med Mats och hans familj. Det får inte bli vart 7:e år! Pehr Falkenström och jag har planerat att åka till Arvika Västra Sund den 3/2-2023 och hälsa på Magnus Thörnblad och spela till dans på Västra Sunds danshus. Hoppas det passar att vi tittar in till Mats när vi åker dit eller hem?
Polska efter Olof Andersson Hulteberg Eda. En omtyckt danslåt som vi spelat väldigt mycket tillsammans.
Sitter och jobbar med låtar som jag har spelat in med Per Saxholm och Lennart Gybrant. Det är många kluriga låtar som jag får lära mig.
Texten nedan om Anton på Berget är hämtad från Lennart Gybrants och Anders Noruddes texthäfte från skivan “Böndernas underverk” utgiven 2005 på Giga.
Anton på Berget började spela fiol vid sju års ålder Alla hans låtar var efter fadern “Otto i Månserud”, Otto Karlsson i Månserud, Visnums-Kil.(1863 – 1939). Anton på Berget eller Anton Karlsson Visnums -Kil som han heter (1900 – 1996). Anton och Otto var lantarbetare på Kilsby gård. Lennart säger så här om Baklängespolskan: “Jag har aldrig fått klart för mig om den här låten går framåt eller bakåt? Antagligen gör den bådadera. Därav namnet”.
Polska efter Anton på Berget Visnums-Kil “Baklänges” polska med tre repriser. På skivan som Lennart och Anders spelat in spelas de enbart två repriser.
På bilden till vänster sitter med fiolen Lennart Gybrant Daglösen och med dragspelet Per Saxholm Karlskoga.
Baklänges polskan som jag spelar har tre repriser så här nedan kommer min version av Polska efter Anton på Berget Visnums -Kil “Baklänges polskan”.
Har denna dag suttit och jobbat med lite låtar från östra Värmland.
Här kommer en låt efter Spel Kula “Gökpolskan” som jag spelat in.
Spel-Kula var smeknamnet på en mystisk spelman som fanns i gränslandet i landskapen Närke/Västmanland/ Värmland. Hans namn var egentligen Petter Erse. Han bodde i Älvhyttan i Västmanland i torpet ”Rökärret” (2 km söder om Älvhyttan) som idag är en ruin i väglöst land. Spel Kula var född 1800. Han gifte sig 1823 med Maria Rolander. Paret fick sju barn, däribland Carl Persson, född 1828, som blev en duktig spelman, benämnd Spel – Kalle. Han påstod blivit religiös och lagt fiolen på hyllan
Text ovan är ”Ur boken Spelman Glys och de andra av Thomas Eriksson”.
Spel Kula var bland annat spelkamrat med Gjuter Nisse som var Karl Nilssas far, Spel Kula, Vägg Anders och Ekengren har spelat tillsammans.
Låten har jag lärt mig av Per Saxholm från Karlskoga och här kommer min version av Gökpolskan.
Har suttit och jobbat hela eftermiddagen med denna polska efter Anton på Berget i Visnums-Kil. Polskan har Anton efter sin far Otto i Månserud. Polskan kallas för “Baklänges”.
Bilden till vänster sitter Lennart Gybrant från Daglösen och Per Saxholm från Karlskoga. Lennart har träffat många utav de öst Värmländska spelmännen i Visnum och Visnums-Kil. Lennart och Per spelar fortfarande mycket med varandra och har mycket samma reportrar i från östra delarna av Värmland. Låten har jag lärt mig av Per Saxholm.
Fyra folkmusik recensioner av Po Tidholm Dagens Nyheter. Publicerat i DN Fredagen den 25 november 2022.
Vart är folkmusiken påväg i vårt samhälle? Po Tidholm sågar några CD-skivor vid fotknölarna. Lite att fundera över? Så läs recensionerna nedan 1. Pers Alexander Olsson och Olof Kennemark “Som förr” 2. Pelle Björnlert “Orginal”, 3. Trio Törn, 4. Hazelius Hedins ”Silverdalen”
Svensk folkmusik är inte alls lika folklig längre. DN:s Po Tidholm lyssnar på fyra nya spelmansskivor och efterlyser en mellanväg mellan traditionsmusiken, akademin, framåtandan och publikfrieriet
Om det fanns en folkmusikkanon i Dalarna skulle den kunna se ut ungefär som låtlistan på ”Som förr”. Man saknar väl möjligen Gärdebylåten, men i övrigt är skivan en skamlöst frejdig produktion av ett slag jag inte sett på ett tag.
Mest handlar det om – tror jag – att svensk folkmusik inte alls är folklig längre. Publiken är liten och har andra förväntningar, och utövarna är akademiker och kanske mer intresserade av att förnya sig än att smeka publiken medhårs.
Annat var det förr, vilket kanske är det Pers Alexander Olsson och Olof Kennemark vill antyda med albumtiteln. För folkmusiken har ju varit populär i omgångar. Under nationalromantiken och hembygdsrörelsens tillblivelse givetvis, men också under 70-talets gröna våg. Folkmusiken betydde något under de där olika tiderna av popularitet, den stod för ett gemensamt förflutet och lockade dem som av olika anledningar ansåg att civilisationen liksom gått för långt. Men det var också rörelser som på skilda sätt lekte med elden. Drömmar om kulturell homogenitet och nationell identitet kan lätt gå över styr.
När folkmusiken återigen upplevde en ny vår, under 90-talet, hade den en helt annan roll. Då handlade det mer om genreöverskridande försök och multikulturella möten. När även den rörelsen ebbade ut försvann genren från de stora scenerna och folkmusiken blev återigen en angelägenhet för utövarna och den lilla men trogna publiken – som det alltid varit mellan vågorna.
Påfyllningen av utövare är påfallande liten, vilket märks också i den skrala utgivningen. ”Som förr” är ett väldigt fint album, och inte minst välspelat. Kanske är det för att musiken går i arv. Många av de nu aktiva musikerna är barn till spelmän. Sista spåret på skivan, ”Låt till far” skrevs till Pers Olle på hans 100-årsdag av Pers Erik. Den spelades ofta av hans son Pers Hans och nu även av den sistnämndes son, Pers Alexander Olsson. Tradition är något fint, men också ett ok att bära. Andrastämman spelas av Olof Kennemark, som själv är barn till västgötaspelmannen Hans Kennemark.
”Som förr” är också ovanlig eftersom den just är så traditionell. Det är bara två fioler och en räcka låtar. Kennemark och Olsson turas om att spela förstastämman men de är båda stadiga och bra på att uttrycka sig med instrumenten. Även om det mest är ornäsbjörkar i solsken de vill spela fram.
Vad de unga saknar av djup har i stället Pelle Björnlert mycket av. Efter att ha lyssnat på Bob Dylan och spelat gitarr drogs han med under 70-talsvågen, lärde sig fiol och började leta efter glömda traditionsbärare och låtar i Småland och Östergötland. Han spelar omväxlande på fiol och på en specialbyggd violino med åtta resonanssträngar. Men framför allt är han i musiken när han spelar. Det finns inget mekaniskt eller duktigt hos Björnlert, snarare en introvert råhet och oförställd närvaro. ”Original” är 20 krängiga, kantiga och ibland väldigt vackra låtar på raken. Lite övermäktigt men imponerande.
Björnlerts trägna arbete med traditionen är förutsättningen för att yngre musiker ska kunna ta ut svängarna. Som Trio Törn som spelar folklåtar med kammarmusikstuk. Här återkommer Olof Kennemark på fiol tillsammans med Klara Källström på cello och Petrus Dillner på nyckelharpa. De anstränger sig med arrangemangen, ibland lite för mycket.
Den tendensen finns också på Hazelius Hedins ”Silverdalen” där Johan Hedin spelar nyckelharpa och Esbjörn Hazelius sjunger och spelar diverse stränginstrument. Viljan att skapa en varierad lyssningsupplevelse leder inte sällan standardgrepp: svävande stråkar, percussiva gitarrer – eller percussiv cello i Trio Törns fall – och mustiga stämmor. Det låter kraftfullt men uttrycker inte alltid så mycket. Det är innehållslös energi som funkar bäst på en konsertscen eller i ett festivalsammanhang.
Både Trio Törn och Hazelius Hedin är som bäst när de spelar nedtonat och inte krånglar till det allt för mycket. Det finns ju en mellanväg här, mellan traditionsmusiken, akademin och publikfrieriet. Det gäller bara att hitta den. Då kanske folkmusiken kan bli folklig igen.
Bästa spår: ”Polska av Alexander Olsson”, ”Grädden på moset”, ”Polska efter Tulpans Anders”, ”Blidströms lilla”
Recensioner Text Po Tidholm Dagens Nyheter. Fredagen den 25 november 2022.
Nedan kan ni hör två låtar där jag vill påvisa hur det kan gå till inom folkmusiken när låtar för ändras. Jag kallar det fenomenet för “viskleken”. Det är på det sättet som låtarna lever vidare (viskleken) och som det också kan uppstå nya varianter på låtar. Det tycker jag är spännande.
Polska efter Vräken bodde i Östervik på Kosia i Karlskoga Spelas av Per Saxholm som träffat många av de gamla spelmännen i Karlskoga o östra Värmland.
Samma polska fast nu spelar jag Ulf Karlsson min tolkning av Polska efter Vräken bodde i Östervik på Kosia i Karlskoga. Har lärt mig polskan efter Per Saxholm.
Trio Törn spelar “Dansstopp” . Trio Törn – en grupp som idag faller under kategorin Folkmusikgrupp. eller som Po Tidholm kallar dem för akademiska folkmusiker.
Skapa en ny folkmusikgenre?
Citat från Folkmusik Wikipedia: Folkmusik är en genre som återkommer i många olika länder. Alla länder har sin egna typ av folkmusik med olika karaktäristiska drag som kännetecknar landet den spelas i. Det som kallas för svensk folkmusik omfattar bland annat visor, psalmer, bruksmusik och locklåtar. Slut citat.
Det kanske är dags att skapa en ny folkmusikgenrer för att hålla isär de olika folkmusikstilarna? Folkmusik är musik som har utvecklats bland människor i alla tider. “Folkmusiken ägs av alla och av ingen, men kommer alltid ur traditioner, erfarenheter och hundratals år av liv. Citat ur FolkmusikWik”. Det som är den traditionella folkmusiken som vi idag har från notuppteckningar av nu icke levande spelmän och spelmän som skapar ny folkmusik på gammal traditionellt sätt får kallas för Folkmusik. Den musik som idag skapas av spelmän som gått utbildningar på högskolor och universitet och skapar mer avancerad folkmusik får vi skapa en ny genrer till för att vi ska kunna hålla isär folkmusik trad. och annan så kallad nyskapande folkmusik. Det får inte bli som det var när man förr på Grammisgalan slog ihop Folkmusik/Visa. Dessa två genrer stod väldig långt ifrån varandra stilmässigt och det är det folkmusiken håller på att gå mot en sådan ny stilförändring. Filarfolket mfl. på det tidiga 80-talet skapade en ny folkmusik som då gick under genren Folkmusik. Därför tycker jag vi behöver en ny folkmusikgenrer för att inte blanda ihop olika folkmusik stilar. Det finns idag personer som både spelar nyskapande folkmusik och som spelar traditionell folkmusik i olika grupper och det betyder inte att om den personen spelar i olika grupper är det inte alltid traditionel folkmusik personen spelar i alla grupper. Det kan bli förvirrande för den som vill lyssna på det ena eller andra. Vi har en ny genrer som kallas för “Världsmusik” där folkmusiken ingår och där det blandas hej vilt med olika genrar, instrument, sång, dans, musikstilar kort sagt – det verkar allt vara tillåtet att göra. Det är kul och där vet du som lyssnare vad du kan förvänta dig få höra för slags musik.
Om ni läser detta hör gärna av er till mig om nya namn.
Konsert på Uppsala stämman (Oktoberstämman) 20221029
22.30 Sal B Hyllningskonsert till Curt & Ivar Tallroth med Olof Johansson och Mikael Marin.
Jag och min fru valde ut en hyllningskonsert på oktoberstämman i Uppsala 29/10 i Uppsala. Där lyssnade vi på folkmusiker som berättade om vilka spelmän de träffat och lärt sig låtar efter. En god väns dotter Ulrika Linder som är konstnär och författare och spelman. Ulrika ställde en spontan fråga mitt under konserten till Olof Johansson nyckelharpisten som jag tyckte var väldigt intressant och relevant utifrån hur kommer folkmusiken att leva vidare i framtiden.
Ulrika frågade Olof: Tror du att du kommer att få besök av de unga folkmusiker som finns idag eller i framtiden och att de unga folkmusik-intresserade vill lära sig spela din musik som du lärt dig av de gamla spelmännen?
Något att fundera vidare på hur vår folkmusik kommer att leva vidare i morgon. Jag har inget enkelt svar på frågan. Kan bara säja att konserten var helt fantastisk när de varvade prat om Curt och Ivar Tallroth. Olle Linder, Olof Johansson, Mikael Marin har träffat och lärt sig låtar efter dessa två spelmän och som nu Ulrika Linder har hört sin pappa spela under sin uppväxt. Ulrika har hört sin pappa Olle spela låtarna så mycket under sin uppväxt att hon nu kan spela dem tillsammans med sin pappa Olle och med andra spelmän. Snacka om att traditionen lever vidare! DET TYCKER JAG ÄR COOLT!!
Bilder i inlägget
1:a bilden är spelman Glys eller “Glysen” som han kallades för.
2:e bildenär: “Göbbera” som är från vänster Ulf Karlsson Örebro, Lennart Gybrant Daglösen söder om Filipstad, Per Saxholm Karlskoga, Anders Norudde Karlskoga. Lennart och Per är traditionsbärare med låtar från östra Värmland, Karlskoga trakten m.m. Lennart och Per har träffat många gamla spelmän i östra Värmland och lärt sig låtar efter de gamla spelmännen. Ulf och Anders har lärt sig låtar av dessa två traditionsbärare Per Saxholm och Lennart Gybrant. Är det ett sätt och fenomen som håller på att dö ut i dessa morderna tider?
3.Bilden längt nere är Karl Nilsson Bjurtjärn traditionsbärare ifrån Bjurtjärn nordväst om Karlskoga
Sist vi träffades i Karlskoga (4/11-2022) Per Saxholm, Anders Norudde och jag blev det mycket inspelat med Per. En polska som jag fastnade för var en polska efter en spelman som hette “Sjöberg” från Kossbo i Granbergsdal. Granbergsdal ligger ca. 1 mil norr om Karlskoga. Jag frågade Per om han visste något mer om denne spelman “Sjöberg” men han visste inget mer än att spelmanen var i från Kossbo i Granbergsdal. Per kände inte till något förnam heller på Sjöberg. Per berättade att Kossbo troligtvis numera inte finns mera. Så det betyder att det kan vara någon gård/hus i Granbergsdal som hette så en gång i tiden och är rivet eller ruttnat ner.
På bilden: Här dricks det kaffe och äts tårta! John (Anders son) Anders Norudde, Per Saxholm
Här nedan kommer min version av Polskan efter Sjöberg “Kossbo i Granbergsdal. Jag har nog slätat ut låten rytmiskt på några ställen, men det jag har svårt att uppfatta rytmerna i 2:a reprisen. Därför skickar jag med Per Saxholms version av låten. Men annars är jag är nöjd med inspelningen. Pratade med Per Saxholm idag 20221129. Han hade läst och lyssnat på detta blogginlägg. Per tyckte jag spelade som han ville ha låten – så jag tar tillbaks min ursäkt om att jag inte uppfattat rytmerna riktigt.
Här kommer Per Saxholms version av Polska efter Sjöberg Kossbo Granbergsdal.
Första spelningen med Roslagens spelmanslag i Ekskogens bygdegård Kårsta som ligger norr om Vallentuna.
Innan vi skulle åka iväg så hade SMHI hotat med att det skulle komma snö – å det gjorde det. Vi bestämde oss för att åka för prognoserna såg ut att gå vår väg. Vi hämtade upp Carina vid Söderby Karl kyrka. Snön kom strax innan Norrtälje, men det var bara att ta det lugnt. Vi var där i god tid trots halkan de sista tre milen. Micke Löfroth hade dragit ihop ett gäng som skulle ha en konsert.
Kopierat från inbjudan: “Konsert med EKSKOGEN FOLK som spelar Micke Löfroths låtar i arrangemang av Jan Levander och framförda av fantastiska musiker som – Emilia Amper nyckelharpa / Svante Söderqvist bas, cello / Anders Åstrand slagverk / Jan Levander sax, gitarr, arr / Micke Löfroth fiol. Det är urpremiär för denna musik som är lite av crossover-flirt med jazz, klassiskt, världsmusik -ja helt enkelt fritt framfört folk!
Konsert kl. 18-19, därefter dans och servering kl. 19-23! Konsertbiljett 100 :- köps via www.bygdegarden.nu
Efter konserten blir det dans till Täby Spelmansgille, Emilia Amper, Roslagens spelmanslag, Säbb m fl. Servering finns!
Det var mycket spelfolk från två spelmanslag och en hel del dansare som jag kände igen från konserten i Kungsträdgården i augusti. Det var min första spelning med Roslagens spelmanslag så jag hade övat järnet på alla låtar som vi skulle spela till dansen. Martin. vår spelledare lede lagen med bravur under hela dansspelningen och Martin skall ha all heder hur han leder lagen genom spelningen. Lugn å trygg och en hel del infall för att göra musiken mer dynamisk.
Det gäller att du inte står och somnar till. Efter oss så spelade Emilia Amper solo en stund och därefter så intog hela Täby spelmanslag scenen. Det ärv ett jäkla drag i deras spel och du rycks lätt med i deras pulserande spel till dansen. Efter en stunds spelande så delade Täby Spelmansgille upp sig i en mindre grupp. Den gruppen hade specialiserat sig på att spela Orel åtar. Bengt Mattson lede Ore-gruppen. Ett nytt drag som jag aldrig har fått uppleva tidigare och överraskande. Senare fikade vi och pratade lite med folk från Roslagens spelmanslag, satt å mös o lyssnade på musiken o kikade på dansarna. Sen började det bli dags att åka hen till Tomta igen. Vi ville komma hem innan nästa snöfall drog in. Så vi packade våra fioler och åkte vidare hem i ett vintrigt landskap. Vi släppte av Carina i Söderby Karl och for vidare till Tomta. Ingen snö alls var det på backen när vi åkte över bron vid Älmsta. Skönt att vi slapp snöfallet. klockan var ändå 23:20 när vi kom hem. Det var kallt i huset men det var ingen idé att elda. Bara att krypa ner och sov. Vilken härlig kväll med enbart nya folkmusik bekantskaper. Det gillar jag!
Tisdagkväll betyder övningskväll inne i Roslagens Kulturskola med Roslagens Spelmanslag. Alltid kul att få träffa alla entusiastiska folkmusik-människor som spelar i laget. Idag hade jag peppat en ny person att vara med i laget. Carina Widlund konstnär boende i Skebobruk. Vi hade träffat på en konsert nere i Edeby by på Väddö för ca 8 år sedan. Vi pratade om att träffas och spela men som sagt det blev aldrig av av olika skäl också kom pandemin i mellan. Men när jag såg att Carina gått med i Facebook-gruppen Roslagens Spelmanslag då tog jag kontakt med Carina och frågade om hon var intresserad av att vara med och spela med laget. Vi hördes av på tisdags eftermiddagen och bestämde träff för samåkning från Söderbykarls kyrka. Jag hade underrättat spelledaren Martin att det kom en ny person in i laget. Det visade sig att de kände varandra sen tidigare. Så nu blev det av att Carina och jag fick spela tillsammans, iallafall så kommer vi att ha många gemensamma låtar att öva på. Det kan vara bra att ha någon rätt nära här i Roslagen om jag vill ha någon att öva med och finslipa på låtar som man inte fixar riktigt.
Det var genrep denna tisdagskväll inför dansspelningen i Kårsta Ekebyskogens bygdegård på lördag den 19/11-2022. Bygdegården ligger norr om Vallentuna. Det kommer många spelmän och dansare dit för att avnjuta konserten kl.18:00 och danskvällen som startar 19:15.
Bild 1.
Här nedan kommer vår låtlista som vi fick av Martin förra vecka.
Här kommer låtarna till Ekskogen den 19:e 🙂
Polska:
1. Sven donats Glömda
2. Per-Erik svedin A-dur
Vals:
3. Kumlingevalsen
4. Springvals efter Manne i Fiskeså n2
Schottis:
5. Pliggschottis
6. Luffasrschottis
Hambo:
7. Hambo efter Manne i Fiskeså
8. Grisslehambo
Bondpolska:
9. Fan på Gräsö
10. Fiskesåpolskan Tore Lindqvist
Extra:
11. Svea-Olles Vals
12. Gelottes Dm
13. Saknaden Lasse Winnersjö
14. Schottis i Nattskjortan
Vi spelade igenom alla låtarna och när alla låtarna var genomspelade så fanns det lite tid kvar. Så det blev en önskelåt och snabbast att önska var Louise som önskade en Polska som jag inte hört tidigare. De kallade den för “Löwén”, inte Stefan Löwén, jag lyckades aldrig få reda på vilken Löwén det var. Men det var en enkel och svängig låt.
Så här nedan kan ni få avnjuta Polska efter “Löwén”. Får kolla upp till helgen var polskan kommer ifrån – kan vara bra att veta. Jag spelade in låten på min Iphone som låg i knät under tiden vi spelade. Så jag hör rätt mycket på inspelningen. Hade aldrig hört låten tidigare. Men jag satt väldigt nära kompet så jag hade mycket hjälp av dem att lära mig låten och sen ta ut en stämma till låten.
I och med denna låt tagit slut så plockades stolarna ihop och alla packade ihop sina instrument och for hem till sina hem på Gräddö, Väddö, Skebobruk, Hallstavik, Häverödal, Rimbo, Täby……. etc. etc.
Bild 2.
Vi pratade i bilen hem jag och Carina om kvällens övning och vilken energi kick den gav oss! Det är roligt att spela tillsammans med spelmanslaget! Martin Björklund är en fantastisk musikalisk ledare. Han är väldigt tydlig i det han gör. Inräkning innan vi börjar låten och avslut av låten är aldrig några tveksamheter i. Mitt i låten kan Martin hitta på saker för att fånga alla att spela dynamiskt. Martin gör det så tydligt så alla hänger på direkt. Det är jag van vid när jag spelade med Blå Bergens Borduner, men då var vi bara 4:a personer, Idag var vi ca 28 personer som bara hängde på Martin. Det betyder att laget spelar mer dynamiskt när Martin hittar på spontana saker och det ger laget mer energi i den låt som laget just då spelar.
Carina och jag pratade om varför det också är viktigt att få energi av något du gör eller utövar. Jag blir peppad av att att lägga ner mycket arbete mellan träffarna och under övningen i detta fallet tillsammans med spelmanslaget. Energi du utstrålar ger andra energi, så det är “Win Win!! Det är inte bara att sitta och spela i sin lilla bubbla o spela utan här spelas det tillsammans! I det umgänget och det sammanhang vi är tillsammans skapar vi energin. Det visa glädje/uppskattning mot varandra också under själva låt-lärandet och samspelet av låten samt under pausen/fikastunden. Många för mig helt okända personer kommer fram och pratar om det vi håller på med och är glada och positiva. Det ger också energi. Finns mycket att säga om Roslagens spelmanslag. Men för mig Ulf har det blivit en mycket viktig del av mig där jag både kan ge energi och få tillbaka energi ifrån andra. Det gör mig väldigt motiverad att fortsätta spela med Roslagens spelmanslag.
Nu ser jag fram emot spelningen i Ekskogens bygdegård på Lördag den 10/11-2022
Bilderna ovan på Roslagens spelmanslag är från Norrtälje kyrka en konsert där under hösten 2022.
Höstbilden har jag tagit på Norra Väddö “Nord Kap” heter denna vackra plats.
Nu har jag suttit och lärt mig en ny härlig vals ifrån Karlskoga trakten. En vals som Per Saxholm lärde mig och Anders Norudde i slutet av oktober 2022. Nu kan jag den ordentligt med stämmor o komp. Sackar lite bara men jag är inte riktigt van ännu och spela valsen. men jag släpper igenom den för den blev en bra inspelning. Gustav på Hefalle är ifrån Linnebäck ca. 8 km väster om Karlskoga mot Kristinehamn. varför valsen kalals för “Prins Oskar” är för att någon spelman har spelat valsen för Prins Oskar förklarade Per Saxholm för mig o Anders.
Här nedan har ni min version av vals efter Gustav på Hefalle “Prins Oskar”.
Recensioner Text Po Tidholm Dagens Nyheter. Fredagen den 25 november 2022.
Kopierat från inbjudan: “Konsert med EKSKOGEN FOLK som spelar Micke Löfroths låtar i arrangemang av Jan Levander och framförda av fantastiska musiker som – Emilia Amper nyckelharpa / Svante Söderqvist bas, cello / Anders Åstrand slagverk / Jan Levander sax, gitarr, arr / Micke Löfroth fiol.
