Anton Olausson och Ulf Karlsson repar inför Folk at Heart.

Det blev solospel för mig i Kungsträdgården på Dans- och spelmansstämman den 21/8! Så var det inte tänkt från början. Vägen dit var krokig! Det började med att Andreas Svensson som representant för Svenska Folkdansringen kontaktade mig och Anton Olausson med en förfrågan om vi kunde spela säckpipa tillsammans på stämman. Vi tackade med glädje ja till uppdraget! Det kändes hedrande att få representera Närke på Dans- och spelmansstämman. Tyvärr tvingades Anton tacka nej p.g.a. flytt från Sundsvall till Uppsala. Flyttlasset skulle gå samma dag som vi skulle spela.

Frågan gick då över till Anders Norudde som tursamt nog hade ett hål i sitt spelprogram just 21 augusti. Anders och jag blev tillfrågade att ha två dans- och konsertprogram under stämman. Första konserten skulle vi spela på diverse instrument och andra speltillfället skulle vara en ren säckpipskonsert. Vi förberedde våra framträdanden via telefon och mejl. Repa skulle vi göra i vårt hus på Väddö ett par dagar innan stämman. Dagen innan Anders skulle komma till Väddö meddelade han mig att han var sjuk! Jag tog omedelbart kontakt med Andreas S och berättade om den uppkomna situationen. Vi kom överens om att jag skulle spela båda konserterna solo.

Två foton ovan, översta Anton Olausson och Ulf K. och snett upp till höger på Anders Norudde och Ulf K. Fotograf är Kerstin Engström.

Nu blev det fart på Karlsson! Programmen för båda konserterna måste ändras utifrån mina förutsättningar på instrument och repertoar. Det som var så lugnt blev helt plötsligt bråttom!

Det blev mycket stillasittande för mig de närmaste två dagarna med att repa för mig själv. Dagen innan konserten pajade min rygg. Där stod jag med två färdigrepade solokonserter men med en rygg som inte gick att räta på. Oj oj oj!!! Det blev till att ta fram värktabletter och hålla tummarna för att ryggen skulle vara bättre nästa dag.

Tabletterna gjorde en viss verkan så jag kunde ta mig till Stockholm tillsammans med min hjälpsamma fru Kerstin som lovat bära instrument o hålla i reseplaneringen. Det är jag väldigt tacksam för att Kerstin gjorde! Jag kom till Stockholm och Kungsträdgården med bil, buss och T-bana! Hurraaaaa!!! I Kungsträdgården var det ett myller av folk. Jag hade inte sett så mycket folk sen innan pandemin. I Stockholm pågick ”Stockholms kulturfestival” och Kungsträdgården var fylld med evenemang för barn och familjer. Längst ner i Kungsträdgården mot Strömmen var scenen för Dans- och spelmansstämman uppbyggd. Det var där jag skulle hålla till.

Fotograf Kerstin Engström foto till vänster när jag repar.

Jag blev väldigt väl mottagen av trevliga arrangörer som hjälpte mig med olika saker. Lyxen vara att kunna ställa ifrån sig instrumenten o ryggsäcken back stage, inne på festivalområdet som var väl bevakat. Vid scenen träffade jag Andreas Svensson, han var där både som arrangör och spelman. Andreas skulle under dagen spela både med Ad Hoc-orkestern och med en nybildad trio bestående av Andreas, Sten Lindstrand (Ad Hoc-orkestern) och Frida Andersson (Westmannafolk), så Närke var väl representerat på scenen. Foto till höger på Ad Hoc-orkestern hittade jag på Google.

Det blev lunch i Kungsträdgården innan min första konsert som jag skulle ha kl. 15:00 – 15:25. Jag fick hjälp av ljudtekniker samt arrangören med tekniken. Festplatsen hade en fantastiskt fin utsikt över vattnet och Slottet så det var en fröjd att sitta på scenen och spela. Innan konserterna började fick vi beskåda beridna högvakten på väg mot vaktavlösningen på slottet när de red förbi Kungsträdgården. Tänk att behöva hålla reda på både instrument och en stor häst när de rider och spelar!

Där spelmansstämman skulle hålla till blev jag väldigt väl emottagen av trevliga arrangörer som hjälpte mig med olika saker. Det blev lunch innan första konserten som jag skulle ha kl. 15:00 – 15:25. Fick hjälp av ljudtekniker samt arrangören. Lyxen vara att kunna ställa ifrån sig instrumenten o ryggsäcken inne på festivalområdet som var väl bevakat. Vi käkade lunch i Kungsträdgården ja o min fru och gick tillbaks till festplatsen. Festplatsen hade en fantastiskt fin utsikt över vattnet och Slottet så det var en fröjd att sitta på scenen och spela.

Första konserten kl. 15:00-15:25 skulle jag spela på lite olika instrument. Jag har inte lika många olika instrument som Anders Norudde har men jag gjorde mitt bästa. Jag spelade på min svenska säckpipa, min hardingfela som Anders Norrudde byggt, min A-basfiol och min G-basfiol. Jag hade repat in ett schema när och hur i programmet jag skulle byta mina instrument och flytta på mikrofonerna samt ta av och på mig säckpipan. Allt för att få ut maximalt av tiden till spel. Jag hann med det program på 7 låtar som jag sammanställt. Så ni kan tänka er att det gick undan med instrumentbytena! Men det kändes ändå avslappnat och inte stressigt att spela. Arrangören hade gjort plats för ett dansgolv framför scenen. Där kunde de som ville dansa till artisternas musik svänga om sina lurviga ben. När det stod klart för mig att jag skulle spela solo gjorde jag om programmet för konsert 1 till ett rent dansprogram. Jag hade fått info via Facebook/Messenger att det skulle komma publik som ville dansa till mitt spel. Det var flera par som dansade och även mycket folk som stod och lyssnade under konserten.

Foto ovan när jag spelar fiol. Fotograf är Kerstin Engström

De låtar jag spelade 1:a konserten var:

1. Lekebergsdansen Granbergsdal/Karlskoga, östra Värmland, svensk säckpipan
2. Forshyttan efter Karl Johan Karlsson Brattfors, östra Värmland, A-fiol. Nedan kan ni lyssna på hur jag spelar polska från Forshyttan efter Karl Johan Karlsson

3. Polska från Gunnarsskog västra Värmland, A-fiol

4. Vals av Mats Berglund ”Orrleken”, Hardingfela. Nedan kan ni lyssna på valsen. Valsen som  Mats gjorde var efter det att jag, Magnus Thörnblad o Mats  B. förstås – varit ute och åkt skidor på skaren och kikat på Orrar. Kommer ihåg att vi hade kokkaffe med oss som vi gjorde upp eld för att tillreda. En mysig tur i Eda (Kôla) skogen var det.

5. Polska efter Lomians-Guten östra Värmland efter Aina Liljebjörn Filipstad, svensk säckpipa. Se filmen nedan.

6. Polska efter Magnus Olsson Lycke Arvika västra Värmland, Hardingfela. Nedan en länk till en film där jag spelar polskan efter Magnus Olsson

Polska efter Magnus Olsson Lycke Arvika Filmare jag själv.

7. Polska efter Olof Andersson Eda västar Värmland, A-fiol Nedan kan ni lyssna på låten med Olof Andersson “Hultebergs Ola Eda.

Här på denna video spelar jag en Polska efter Lomijan-Guten efter Ajna Liljebjörn Filipstad.

Filmen ovan har Karin Gustavsson Ad Hoc-orkestern filmat. Jag har själv lagt ut den på YouTub.

Den 2: a konserten startade 15 minuter tidigare än planerat. Jag spelade därför mellan kl. 17:35 – 18:15. Det var en gåva som jag tackade för. Jag skulle nu enbart spela på min svenska säckpipa. Inga instrumentbyten – skönt! Jag kunde ta ut svängarna ordentligt och spela låtarna flera varv än jag hade tänkt mig. Sen behövde jag bara sitta o spela och prata vilket var bra för min rygg. Jag kunde verkligen njuta av mitt framträdande. Inget spring som den 1: a konserten. Det var mycket mer folk som dansade och stod och lyssnade när jag spelade säckpipa än vid första konserten. När jag kom till låten Långdansmelodi efter Aina Liljebjörn Filipstad, upptäckte jag i min vänstra ögonvrå att en av dansarna kikade på mig. Det var Ami Peterson Dregelid som nickade till mig och jag nickade tillbaka. Ami hade tillsammans med spelmannen Ellika Frisell tidigare under stämman haft en danskurs där Ellika spelade. Ami är en välkänd o meriterad person som kan sin sak när det gäller dans. ( Film när Ami dansar tillsammans med Håkon Dregelid på Landskappleiken i Norge 2015 ) Ami drog i gång en långdans och efter en stund var dansgolvet fyllt med dansare ledda av Ami. Det var en häftig upplevelse att efter pandemin åter igen se så många dansa långdans! Ami och jag höll ögonkontakt under hela dansen o till slut signalerade hon att nu var det dags att avsluta långdansen. Det var tur att jag hade fått 15 extra minuter för det blev en lång långdans! Allt flöt på bra under resten av danskonserten.

Foto ovan när jag spelar säckpipa är: Qaryn Eng.

De låtar jag spelade under den 2:a konserten på min svenska säckpipa var:

1. Polska ”Vårvindar friska variant från Karlskoga Gelleråspolskan östra Värmland. Nedan kan ni lyssna på Gelleråspolskan.

2. Ulf:s ”Knivpolska” av Ulf Karlsson

3. Långdans efter Leisme-Per efter Aina Liljebjörn Filipstad, östra Värmland. Nedan kan ni lyssna på Långdansen efter Ajna Liljebjörn.

4.  Ljuvliga valsen av Ulf Karlsson. Nedan kan ni lyssna på “Ljuvliga valsen.

5. Polska från Norra Finnskoga mitten av Värmland

6. Jössehärspolska västra Värmland” Sparvelille”

7. Travare från södra delen av Närke, ”Rulins far” efter Carl Viktor Rulins far.

8. Travare från norra Örebro län i Hjulsjö. Nedan kan ni lyssna på travare från Hjulsjö.

När tiden för konserten var slut så var även jag helt slut. Jag klarade det!! Jag blev sittandes i nästan en timme inne i logen back stage där jag hade mina instrument m.m. När jag klev ur logen sprang jag på Carina Normansson som senare under kvällen skulle spela med Westmannafolket. Carina har jag under årens lopp träffat på lite här där på danshus, spelmanstämmor m.m. Carina är alltid en lika glad, trevlig och pratsam person! Sist vi träffades var på ett bröllop för en gemensam bekant utanför Sala, där vi båda spelade. Jag och min fru tog sen en promenad runt Kungsträdgården, käkade en hamburgare och åt glass innan vi gick ner till stämman och festplatsen för att lyssna på Westmannafolket. De var KANONBRA!!

Nedan spelar Westmannafolket en polska ifrån Möklinta

När Westmannafolket spelat klart gick jag back stage och hämtade mina instrument m.m. Jag morsade på Lena Jonsson och hennes spelkompisar i “Folk All in Band”som strax skulle upp på scenen. Sen drog jag och min fru vidare norr ut mot Väddö efter en händelserik dag i Kungsträdgården i Stockholm. Film ovan på Westmannafolk hittade jag på YouTube.

Sammanfattningsvis kan jag bara säga att jag känner mig väldigt nöjd och stolt över att jag genomförde denna spelning – helt själv! Under resan hem till Väddö tänkte jag på alla möten med olika människor jag haft under dagen. För mig är en spelmanstämma inte bara att stå och spela på en scen eller att buskspela, utan framför allt att få möta andra människor, såväl gamla vänner som att göra nya bekantskaper. Det är folkmusik för mig!

Foton ovan på mina instrument är tagna Ulf Karlsson.

 Tack Andreas Svensson och Svenska Folkdansringen för att jag fick förtroendet att spela solo på Dans- och spelmansstämman i Kungsträdgården!

Ps. Alla musikfiler har jag spelat in själv på min Mac

En liten parantes som jag fick reda på dagen efter spelningen och hemfärden från Stockholm till Väddö.

Det blev ett tråkigt slut på spelmansstämman i Kungsträdgården fick jag höra dagen efter av Eva Karlsson (en spelkompis till mig). Hon berättade att det var en bomb placerad någonstans i Kungsträdgården. Eva berättar för mig via ett av mina Facebook inlägg som jag lagt ut tidigare, Hos skriver till mig:

Gårdagens snöpliga avslutning med avbruten konsert (FAB, Folk All-in Band) i Kungsträdgården och utrymning av hela området fick en annan dimension nu när det verkar som att den upphittade väskan faktiskt innehöll en skarp bomb. Enligt uppgift ska väskan ha varit placerad precis bakom scenen dessutom!

(Edit: Aftonbladets källa säger att det är bekräftat att det rörde sig om skarp bomb. Polisen säger bara att “de inte utesluter att innehållet är farligt” än så länge, och att det fortfarande undersöks. Vi vår se…)

Enligt Lena Jonsson som spelade i FAB (Folk All- in Band) säger följande i Eva Karlsson inlägg på Facebook:

Har precis fått uppgifter om att väskan stod vid café opera. Så inte bakom backstage. Den känns ändå lite bättre att det inte var direkt riktat mot festivalen på nåt sätt. Ändå väldigt läskigt alltihopa såklart

Räcker med inlägg. Som tur var var inte bomben riktad till folkmusikerna och festivalen – men läskigt är det vad det än är riktad till. Vi gick från stämman efter Westmannafolkets framträdande vid 20:40 och morsade på Lena Jonsson Lena Jonsson och Folk All-in Band som jag delade loge med. 20:50 gick vi ner i T-banan vid Kungsträdgården för att hinna med en buss vid Danderydssjukhus vidare till Väddö. Vi hade tur som slapp allt rabalder med utrymningen av stämman.

Spelat på ännu ett bröllop på Folk o Fä. Själva vigseln ägde rum nere på Tomtas ångbåtsbrygga. En väldigt vacker plats där jag med många flera brukar bada. För i tiden lade ångbåtarna till där och släppte av sommargästerna som sedan skulle hysas in på lite olika gårdar i bygden. Vårat hus på Tomta var ett hus där sommargästerna kunde komma och äta. Så i vårat hus hade man ett rum där man serverade maten samt en matsal där sommargästerna satt och  åt sin mat.

Det blev ett trevlig mingelspel i skuggan på grusplanen hos Folk o Fä där alla gäster samlades innan man intog sina platser vid det dukade bordet i Ladan hos Folk o Fä.

Men idag var det vigsel på Tomta ångbåtsbrygga och 60 st gäster var bjudna.

Brudparet vandrade nedför backen mot ångbåtsbryggan där alla bröllopsgäster stod och väntade på att brudparet skulle komma. Det hade fixats med ljudanläggning och ett bensindrivet elaggregat till ljudanläggningen.

Jag och vår granne Chatrine som äger Folk o Fä stod och kikade på hela vigselaktien lite ovanifrån

Mingelplatsen och spelplats efter det att gästerna gått till middagsbordet

Hade en jättefin bröllops-spelning i Forshaga kyrka och på Forshaga hembygdsgård. Det bröllopet jag spelade på var välplanerat bröllop utifrån att brudparet råkade ut för pandemin 2020 och fick ställa in bröllopet 2 gången p.g.a. pandemin. Men nu blev det av och det är jag glad för o deras vägnar. Jag spelade på min svenska säckpipa en “Kärleksvisa från Glanshammar” som ingångsmarsch och fick dra in hela följet i kyrkan, vilket var en stor ära för mig att få göra.

Kärleksvisa från Glanshammar Närke. på svensk säckpipa

Spelade lite senare under själva vigselceremonin “Amazing Grace” på min svenska säckpipa.

Amazing Grace på svensk säckpipa

Som alltid var det en jättefin bröllopsakt och jag blir alltid berörd och får glädjetårar i mina ögon.

Sen förflyttade jag mig till hembygdsgården i Forshaga och riggade upp min lilla ljudanläggning. Jag är glad att jag har denna lilla ljudanläggning för det  blir lättare att spela mingelspel vilket jag kan få göra mellan 30 minuter till 2 timmar – själv. Denna gång slutade jag spela efter 1 timme och 45 minuter. Jag hade många låtar kvar vilket var bra. Bröllopsgästerna roade sig bl.a.med tipspromenad o en digital fotoapparat där det fanns massor med attiraljer att klä ut sig med innan man fotograferade sig. Fotografierna som bröllopsgästerna jobbat med kom sedan upp på ett bildspel som visades under middagen. Även jag var tvungen att prova manicken. Här nedan kan ni se resultatet. Sammanfattningsvis så hade jag väldigt trevlig och har även denna gång skapat nya kontakter. Stort tack till Brudparet för jag fick spela för er!

Nu var det dags att ta sig an den första bröllopsspelningen på Folk o Fä. Vädret skulle bli kanon – sol! Jag packade vår gamla skrinda som har hängt med i ca. 35 år. Skrindan fylldes med hardingfela min portabla ljudanläggning, mikrofoner, förlängningssladd (40 meter), vätska och en tröja.

Jag pratade med värdinnan för dagen som heter Signe. Hon hjälpte mig att få ett bord en stol och ytterligare en förlängningssladd. Nu var allt riggat och klart. Bara att invänta böllopsgästerna o sen bröllopsparet. Bröllopsgästerna dök upp ca. 14:30 till mingelplatsen på den östra sidan av ladan. Ca. 90 bröllopsgäster skulle komma på kalaset.

Jag hade laddat upp med låtar för 2 timmars mingelspel. Efter drygt 1 timma o 20 minuter kom brudparet till mingelplatsen och det hurrades och skålades för det nygifta paret. Sen gick brudparet in i ladan där middagen skulle intas. Sen fick alla bröllopsgäster ställa sig i kö för fotografering innan de gick in o satte sig i ladan. Efter ca 25 minuters spelande till fotograferingen så hade hela följet tagit plats i ladan och den stundande middagen. Låtarna räckte och jag var nöjd. Fick nyss ett sms från brudgummen om att alla deras gäster tyckte det var mysigt med fiolspel till minglet. Jag plockade ihop mina instrument o anläggning. Drack några glas bubbel med snittar. Kom på att jag har stått och spelat i nästan två timmmar utan att dricka och äta något. Det är så det blir när jag har kul.

Ser nu fram emot nästa bröllopsspelning som går av stapeln i Forshaga nästa lördag. Det brudparet har varit ihärdiga och bokat om datumen för bröllopet tre gånger bara för att det kom en pandemi i vägen. Nu verkar det bli av.  Hoppas det blir lika bra väder för det brudparet också?

Spelar här nedan en marsch efter Pers Erik ifrån Östbjörka Rättvik

Nu var det dag att börja repa inför de bröllops-spelningarna jag har i juli och augusti. Jag ska spela lite av varje på de bröllop där jag är engagerad. Mycket mingel-spel blir det. Mellan 30 minuter och 2 timmars solo-spelning ska jag förbereda mig på. Ska även spela ingångsmarscher och någon solo låt under själva vigselceremonin. Så det gäller att komma väl förberedd så brudparen får en minnesvärd dag.

Spelade in en gammal låt som jag gjort själv på hardingfelan.

En Finnskogspols med kort trea av Ulf Karlsson, har inget riktigt namn på den ännu.

Fick en förfrågan om att spela på en begravning för några veckor sedan. Jag tackade ja till spelningen eftersom jag var ledig den dagen. Det är alltid lika svårt att veta vilken musik de som frågar mig vill ha. Men efter att jag informerat vad jag kan föreslå mig spela så kom vi fram till att de anhöriga till den avlidne skulle kolla igenom min hemsida för att se vad som fanns och vad som skulle passa dem. Efter några dagar hade vi kontakt igen där de anhöriga hade hittat en låt som jag gjort. Det blev en överraskning för mig o lite utmanande att spela den låten. Den låt de hade valt hade de hittat i min blogg daterad 2022-03-02. De hade valt en låt som jag gjort för ca. 42 år sedan. Låten var en schottis som jag kallade för “Längtan”. En lite melankolisk låt där jag visade mina känslor. Jag gjorde låten efter det att jag varit ute och spelat och träffat mycket folk. När jag kom hem till min enrummare i Karlskoga så var det så tyst och ensamt. Jag längtade efter att få spela tillsammans med någon just då i min ensamhet. Det var i den stunden denna låt kom till. De anhöriga till den avlidne tyckte låten skulle passa in för att skapa en stämning och en känsla under begravningen. Jag antog utmaningen och tog mig sedan en funderare på hur jag skulle förstärka känslan i låten och hittade en version på låten. Spelade låten efter griftetalet under själva begravningsceremonin. Här nedan kan ni lyssna på resultatet. Låten blev mycket bättre när jag spela den live i kapellet där själva begravning av den avlidne ägde rum.

Schottis “Längtan” av Ulf Karlsson

Det blev en lyckad version av min låt “Längtan” där även begravningsentreprenören gillade låten och hur jag framförde låten. Det stärkte självförtroendet! Jag har under åren lärt mig hur jag ska vara och förhålla mig till de anhöriga o den avlidne personen. Jag brukar först vända mig till de anhöriga och fånga deras uppmärksamhet innan jag startar musikframförandet. När jag väl kommit igång med låten så vänder jag mig till den avlidne, för det är den personen som de anhöriga vill hedra med mitt solospel. Det fungerar för mig. Annars är jag en känslig person som lätt kan börjar gråta under själva begravningsceremoni, även när det är personer som jag inte känner. Det är därför lättare och ha kontakt med den avlidne i kistan/urnan när jag spelar. Annars skulle jag dribbla bort mig i musikframförandet. När jag avslutat musiken, bugar jag mot den avlidne i kistan/urnan och sen mot de anhöriges nära kära och vänner. Mycket har jag fått vara med vid begravningar av personer med familjer som jag aldrig träffat förens när alla samlas i kapellet eller i kyrkan för att ta farväl av den avlidne. Spännande har det varit och jag har kunnat hantera många svåra situationer så att mitt musikframförande blir en minnesvärd stund för de anhöriga till den avlidne.

Har nu lyckats få ordning på min gamla säckpipa med hjälp av Max Persson. Ett ny gamalt rör som Alban Faust gjorde lyckades Max få liv i så det fanns något att jobba på. Å här har jobbats nu i två veckor med röret och spelpipan och nu verkar det hålla stämningen. Hurraaaa!!

Annars sitter jag o jobbar på två konserter som Anders Norudde och jag ska ha i Stockholm i Kungsträdgården söndagen den 21/8. Vi ska spela en konsert med lite olika instrument och en konsert med bara duo på säckpipa. Vi har dammat av en massa låtar som vi sen ska gallra vidare på senare för vi har för många låtar. En av de låtar vi ska spela är en schottis som Anders Norudde gjort för länge sedan. Har suttit och spelat in den nu på förmiddagen eftersom det regnade ute så då passade jag på.

På bilden till vänster Anders Norudde o Ulf Karlsson spelar till dans på Felan i Örebro.

Här nedan kommer låten Schottis “Bröl-Anders Schottis av Anders Norudde. Min version av schottisen.

Ulf och Anders spelar på Aggershus.
Fotograf Ingela Agger.

Har börjat återhämta mig efter coronan, så nu idag känner jag att det finns ork att börja planera för bröllopsspelningarna i Juli. Idag är det en passande dag att planer, för idag regnar det som spön i backen! Så det passade alldeles utmärkt att sitta inne och spela en hel dag. Har några bröllopsspelningar i sommar som måste bestämmas låtar till. Så idag har jag fixat ett bröllop som ska vara hos våra grannar på Folk o Fä. Ska mingelspela i 30 -60 minuter utanför festlokalen när gästerna samlas innan middagen. Ska bli kul att få göra lite små gig nu när orken börjar komma tillbaks.

Spelade in en Marsch idag som jag kan tänka mig spela på något bröllop eller begravning i framtiden. Låten är efter en folkmusikgrupp på tre personer som kommer från Bollnäs och kallar sig för  “Draupner”. Låten är komponerad av Tomas Limpan Lindberg (spelar gitarr och bousoki) i Draupner.

Låten jag spelar är min tolkning utav låten “Besova” efter Mats Lindberg. Det var längesedan jag lärde mig låten så jag har en annan tolkning än originalet som ni kan lyssna på nedan.

Hurra – jag har lyckat fixa ett rör som fungerar och det stämmer bra! Mitt gamla orginalrör (lagat o limmat 3 gånger) la av i vinter efter 30 års trogen tjänst. Jag fick hjälp av Max Persson Rimbo och Max lyckades hitta ett gammalt rör som jag haft som reservrör i 15 år men inte lyckat få att fungera. Max fick liv i röret och nu har jag trimmat in röret så det fungerar som jag vill. Tack Max för all hjälp jag fick av dig!! Nu väntar jag på säckpipan som jag beställt av Max den 23/5-2022. Ser fram emot att spela säckpipa med kolfiberrör istället för vassrör. Utvecklingen går framåt.

Spelar en “långdans efter Aina Liljebjörn Filipstad” med det nyintrimmade röret  Jag har lärt mig låten av Per Saxholm. Här kommer min version av låten på min svenska säckpipa som Alban Faust byggde till mig 1990.

Det kändes skönt att kunna komma tillbaks lite efter denna covid-19 sjuka. Känner mig fortfarande sänk, yr och har numera ett tryck i skallen som tar på mina krafter. Men idag hade jag laddat upp för att åka till sonens familj i Västerås. Det skulle bli dop av det senaste nytillskottet i Västerås-familjen. Min fru var sedan ett par dagar sedan redan i Västerås o hjälpte till med barnen för att avlasta sonhustruns förberedelser inför dopet. Jag skulle komma efter, behövde vila och jag hade lite förberedelser att göra inför dopet. För att slippa att köra bil och spara på krafterna så åkte jag med dottern med familj till Västerås. Det blev ett jättefint dop, som sonens fru hade planerat – jättefint! Mycket sång blev det och det som fick mitt hjärta att smälta helt var när son, sonhustrun och deras äldsta dotter sjöng tillsammans “Idas sommar visa”. Då gick det inte att hålla glädjetårarna borta. Det var en sådan lycka att få se och höra sonen, sonhustrun hålla festföremålet i sin famn och deras äldsta dotter sjunga tillsammans! DET VAR LYCKA ATT SE DEM SJUNGA TILLSAMMANS!!! Direkt efter så skulle jag upp och spela fiol som jag lovat, men det vara inte lätt att ladda om batterierna. Snörvlandes, tårögd och inga näsdukar att torka mig med intog jag positionen för att börja spela. Men jag fick berätta lite om det jag skulle spela vilket jag inte tänkt, men jag var tvungen att vinna lite tid för att kunna samla mig. Jag kom igång att spela tillslut. Men med svajiga stråk och minnesförluster av låten så lyckades jag i andra o tredje varvet på låten hitta hur jag planerat spela låten. Här nedan finns ett smakprov på hur jag spelade låten fast här har jag arrat låten lite lätt. Jag valde denna låt för jag tycker väldigt mycket om låten av dragspelaren och munspelmannen Arne Modén. Finns en nerv i låten som jag gillar och som jag tyckte skulle passa in i detta sammanhang.

Marsch av Arne Modén “Kyrklåten”

Efter att jag spelat klart så var dopet i kyrkan slut och efterfesten började. Vi vandrade alla som var där till kyrkans församlingshem där vi alla blev bjudna på familjelunch. Mormor, morfar, farmor, farfar, gammelmormor, sonens syster med sambo och deras kusinbarn, (de som saknades i familjen var sonhustruns bror med familj och med två barn) bekanta till sonen o sonhustrun o deras barn tågade vi till församlingshemmet där alla hjälptes åt att få fram lunchen. Efter lunchen blev det kaffe och tårta. Barnen lekte runt inne i huset och ute på de stora gräsytorna så allt var frid och fröjd. Efter lunchen städades det och plockades ihop för att sedan åka hem till sonen och sonhustrun där vi alla var bjudna på att grilla hamburgare. En trevlig avslutning på dagen. Senare på kvällen åkte jag o min fru hem. Vi tog bussen till stationen och senare på kvällen tåget hem. Det var en helt fantastiskt dag som Västerås-familjen bjöd oss alla på! Det lilla festföremålet skötte sig exemplariskt – men hon är ju barn nummer tre i familjen så hon är och kommer att bli härdad i framtiden med tre aktiva underbara syskon. Tack till alla för en minnesvärd dag!!