Sitter och jobbar med låtar som jag har spelat in med Per Saxholm och Lennart Gybrant. Det är många kluriga låtar som jag får lära mig.
Texten nedan om Anton på Berget är hämtad från Lennart Gybrants och Anders Noruddes texthäfte från skivan “Böndernas underverk” utgiven 2005 på Giga.
Anton på Berget började spela fiol vid sju års ålder Alla hans låtar var efter fadern “Otto i Månserud”, Otto Karlsson i Månserud, Visnums-Kil.(1863 – 1939). Anton på Berget eller Anton Karlsson Visnums -Kil som han heter (1900 – 1996). Anton och Otto var lantarbetare på Kilsby gård. Lennart säger så här om Baklängespolskan: “Jag har aldrig fått klart för mig om den här låten går framåt eller bakåt? Antagligen gör den bådadera. Därav namnet”.
Polska efter Anton på Berget Visnums-Kil “Baklänges” polska med tre repriser. På skivan som Lennart och Anders spelat in spelas de enbart två repriser.
På bilden till vänster sitter med fiolen Lennart Gybrant Daglösen och med dragspelet Per Saxholm Karlskoga.
Baklänges polskan som jag spelar har tre repriser så här nedan kommer min version av Polska efter Anton på Berget Visnums -Kil “Baklänges polskan”.
Har denna dag suttit och jobbat med lite låtar från östra Värmland.
Här kommer en låt efter Spel Kula “Gökpolskan” som jag spelat in.
Spel-Kula var smeknamnet på en mystisk spelman som fanns i gränslandet i landskapen Närke/Västmanland/ Värmland. Hans namn var egentligen Petter Erse. Han bodde i Älvhyttan i Västmanland i torpet ”Rökärret” (2 km söder om Älvhyttan) som idag är en ruin i väglöst land. Spel Kula var född 1800. Han gifte sig 1823 med Maria Rolander. Paret fick sju barn, däribland Carl Persson, född 1828, som blev en duktig spelman, benämnd Spel – Kalle. Han påstod blivit religiös och lagt fiolen på hyllan
Text ovan är ”Ur boken Spelman Glys och de andra av Thomas Eriksson”.
Spel Kula var bland annat spelkamrat med Gjuter Nisse som var Karl Nilssas far, Spel Kula, Vägg Anders och Ekengren har spelat tillsammans.
Låten har jag lärt mig av Per Saxholm från Karlskoga och här kommer min version av Gökpolskan.
Har suttit och jobbat hela eftermiddagen med denna polska efter Anton på Berget i Visnums-Kil. Polskan har Anton efter sin far Otto i Månserud. Polskan kallas för “Baklänges”.
Bilden till vänster sitter Lennart Gybrant från Daglösen och Per Saxholm från Karlskoga. Lennart har träffat många utav de öst Värmländska spelmännen i Visnum och Visnums-Kil. Lennart och Per spelar fortfarande mycket med varandra och har mycket samma reportrar i från östra delarna av Värmland. Låten har jag lärt mig av Per Saxholm.
Fyra folkmusik recensioner av Po Tidholm Dagens Nyheter. Publicerat i DN Fredagen den 25 november 2022.
Vart är folkmusiken påväg i vårt samhälle? Po Tidholm sågar några CD-skivor vid fotknölarna. Lite att fundera över? Så läs recensionerna nedan 1. Pers Alexander Olsson och Olof Kennemark “Som förr” 2. Pelle Björnlert “Orginal”, 3. Trio Törn, 4. Hazelius Hedins ”Silverdalen”
Svensk folkmusik är inte alls lika folklig längre. DN:s Po Tidholm lyssnar på fyra nya spelmansskivor och efterlyser en mellanväg mellan traditionsmusiken, akademin, framåtandan och publikfrieriet
Om det fanns en folkmusikkanon i Dalarna skulle den kunna se ut ungefär som låtlistan på ”Som förr”. Man saknar väl möjligen Gärdebylåten, men i övrigt är skivan en skamlöst frejdig produktion av ett slag jag inte sett på ett tag.
Mest handlar det om – tror jag – att svensk folkmusik inte alls är folklig längre. Publiken är liten och har andra förväntningar, och utövarna är akademiker och kanske mer intresserade av att förnya sig än att smeka publiken medhårs.
Annat var det förr, vilket kanske är det Pers Alexander Olsson och Olof Kennemark vill antyda med albumtiteln. För folkmusiken har ju varit populär i omgångar. Under nationalromantiken och hembygdsrörelsens tillblivelse givetvis, men också under 70-talets gröna våg. Folkmusiken betydde något under de där olika tiderna av popularitet, den stod för ett gemensamt förflutet och lockade dem som av olika anledningar ansåg att civilisationen liksom gått för långt. Men det var också rörelser som på skilda sätt lekte med elden. Drömmar om kulturell homogenitet och nationell identitet kan lätt gå över styr.
När folkmusiken återigen upplevde en ny vår, under 90-talet, hade den en helt annan roll. Då handlade det mer om genreöverskridande försök och multikulturella möten. När även den rörelsen ebbade ut försvann genren från de stora scenerna och folkmusiken blev återigen en angelägenhet för utövarna och den lilla men trogna publiken – som det alltid varit mellan vågorna.
Påfyllningen av utövare är påfallande liten, vilket märks också i den skrala utgivningen. ”Som förr” är ett väldigt fint album, och inte minst välspelat. Kanske är det för att musiken går i arv. Många av de nu aktiva musikerna är barn till spelmän. Sista spåret på skivan, ”Låt till far” skrevs till Pers Olle på hans 100-årsdag av Pers Erik. Den spelades ofta av hans son Pers Hans och nu även av den sistnämndes son, Pers Alexander Olsson. Tradition är något fint, men också ett ok att bära. Andrastämman spelas av Olof Kennemark, som själv är barn till västgötaspelmannen Hans Kennemark.
”Som förr” är också ovanlig eftersom den just är så traditionell. Det är bara två fioler och en räcka låtar. Kennemark och Olsson turas om att spela förstastämman men de är båda stadiga och bra på att uttrycka sig med instrumenten. Även om det mest är ornäsbjörkar i solsken de vill spela fram.
Vad de unga saknar av djup har i stället Pelle Björnlert mycket av. Efter att ha lyssnat på Bob Dylan och spelat gitarr drogs han med under 70-talsvågen, lärde sig fiol och började leta efter glömda traditionsbärare och låtar i Småland och Östergötland. Han spelar omväxlande på fiol och på en specialbyggd violino med åtta resonanssträngar. Men framför allt är han i musiken när han spelar. Det finns inget mekaniskt eller duktigt hos Björnlert, snarare en introvert råhet och oförställd närvaro. ”Original” är 20 krängiga, kantiga och ibland väldigt vackra låtar på raken. Lite övermäktigt men imponerande.
Björnlerts trägna arbete med traditionen är förutsättningen för att yngre musiker ska kunna ta ut svängarna. Som Trio Törn som spelar folklåtar med kammarmusikstuk. Här återkommer Olof Kennemark på fiol tillsammans med Klara Källström på cello och Petrus Dillner på nyckelharpa. De anstränger sig med arrangemangen, ibland lite för mycket.
Den tendensen finns också på Hazelius Hedins ”Silverdalen” där Johan Hedin spelar nyckelharpa och Esbjörn Hazelius sjunger och spelar diverse stränginstrument. Viljan att skapa en varierad lyssningsupplevelse leder inte sällan standardgrepp: svävande stråkar, percussiva gitarrer – eller percussiv cello i Trio Törns fall – och mustiga stämmor. Det låter kraftfullt men uttrycker inte alltid så mycket. Det är innehållslös energi som funkar bäst på en konsertscen eller i ett festivalsammanhang.
Både Trio Törn och Hazelius Hedin är som bäst när de spelar nedtonat och inte krånglar till det allt för mycket. Det finns ju en mellanväg här, mellan traditionsmusiken, akademin och publikfrieriet. Det gäller bara att hitta den. Då kanske folkmusiken kan bli folklig igen.
Bästa spår: ”Polska av Alexander Olsson”, ”Grädden på moset”, ”Polska efter Tulpans Anders”, ”Blidströms lilla”
Recensioner Text Po Tidholm Dagens Nyheter. Fredagen den 25 november 2022.
Nedan kan ni hör två låtar där jag vill påvisa hur det kan gå till inom folkmusiken när låtar för ändras. Jag kallar det fenomenet för “viskleken”. Det är på det sättet som låtarna lever vidare (viskleken) och som det också kan uppstå nya varianter på låtar. Det tycker jag är spännande.
Polska efter Vräken bodde i Östervik på Kosia i Karlskoga Spelas av Per Saxholm som träffat många av de gamla spelmännen i Karlskoga o östra Värmland.
Samma polska fast nu spelar jag Ulf Karlsson min tolkning av Polska efter Vräken bodde i Östervik på Kosia i Karlskoga. Har lärt mig polskan efter Per Saxholm.
Trio Törn spelar “Dansstopp” . Trio Törn – en grupp som idag faller under kategorin Folkmusikgrupp. eller som Po Tidholm kallar dem för akademiska folkmusiker.
Skapa en ny folkmusikgenre?
Citat från Folkmusik Wikipedia: Folkmusik är en genre som återkommer i många olika länder. Alla länder har sin egna typ av folkmusik med olika karaktäristiska drag som kännetecknar landet den spelas i. Det som kallas för svensk folkmusik omfattar bland annat visor, psalmer, bruksmusik och locklåtar. Slut citat.
Det kanske är dags att skapa en ny folkmusikgenrer för att hålla isär de olika folkmusikstilarna? Folkmusik är musik som har utvecklats bland människor i alla tider. “Folkmusiken ägs av alla och av ingen, men kommer alltid ur traditioner, erfarenheter och hundratals år av liv. Citat ur FolkmusikWik”. Det som är den traditionella folkmusiken som vi idag har från notuppteckningar av nu icke levande spelmän och spelmän som skapar ny folkmusik på gammal traditionellt sätt får kallas för Folkmusik. Den musik som idag skapas av spelmän som gått utbildningar på högskolor och universitet och skapar mer avancerad folkmusik får vi skapa en ny genrer till för att vi ska kunna hålla isär folkmusik trad. och annan så kallad nyskapande folkmusik. Det får inte bli som det var när man förr på Grammisgalan slog ihop Folkmusik/Visa. Dessa två genrer stod väldig långt ifrån varandra stilmässigt och det är det folkmusiken håller på att gå mot en sådan ny stilförändring. Filarfolket mfl. på det tidiga 80-talet skapade en ny folkmusik som då gick under genren Folkmusik. Därför tycker jag vi behöver en ny folkmusikgenrer för att inte blanda ihop olika folkmusik stilar. Det finns idag personer som både spelar nyskapande folkmusik och som spelar traditionell folkmusik i olika grupper och det betyder inte att om den personen spelar i olika grupper är det inte alltid traditionel folkmusik personen spelar i alla grupper. Det kan bli förvirrande för den som vill lyssna på det ena eller andra. Vi har en ny genrer som kallas för “Världsmusik” där folkmusiken ingår och där det blandas hej vilt med olika genrar, instrument, sång, dans, musikstilar kort sagt – det verkar allt vara tillåtet att göra. Det är kul och där vet du som lyssnare vad du kan förvänta dig få höra för slags musik.
Om ni läser detta hör gärna av er till mig om nya namn.
Konsert på Uppsala stämman (Oktoberstämman) 20221029
22.30 Sal B Hyllningskonsert till Curt & Ivar Tallroth med Olof Johansson och Mikael Marin.
Jag och min fru valde ut en hyllningskonsert på oktoberstämman i Uppsala 29/10 i Uppsala. Där lyssnade vi på folkmusiker som berättade om vilka spelmän de träffat och lärt sig låtar efter. En god väns dotter Ulrika Linder som är konstnär och författare och spelman. Ulrika ställde en spontan fråga mitt under konserten till Olof Johansson nyckelharpisten som jag tyckte var väldigt intressant och relevant utifrån hur kommer folkmusiken att leva vidare i framtiden.
Ulrika frågade Olof: Tror du att du kommer att få besök av de unga folkmusiker som finns idag eller i framtiden och att de unga folkmusik-intresserade vill lära sig spela din musik som du lärt dig av de gamla spelmännen?
Något att fundera vidare på hur vår folkmusik kommer att leva vidare i morgon. Jag har inget enkelt svar på frågan. Kan bara säja att konserten var helt fantastisk när de varvade prat om Curt och Ivar Tallroth. Olle Linder, Olof Johansson, Mikael Marin har träffat och lärt sig låtar efter dessa två spelmän och som nu Ulrika Linder har hört sin pappa spela under sin uppväxt. Ulrika har hört sin pappa Olle spela låtarna så mycket under sin uppväxt att hon nu kan spela dem tillsammans med sin pappa Olle och med andra spelmän. Snacka om att traditionen lever vidare! DET TYCKER JAG ÄR COOLT!!
Bilder i inlägget
1:a bilden är spelman Glys eller “Glysen” som han kallades för.
2:e bildenär: “Göbbera” som är från vänster Ulf Karlsson Örebro, Lennart Gybrant Daglösen söder om Filipstad, Per Saxholm Karlskoga, Anders Norudde Karlskoga. Lennart och Per är traditionsbärare med låtar från östra Värmland, Karlskoga trakten m.m. Lennart och Per har träffat många gamla spelmän i östra Värmland och lärt sig låtar efter de gamla spelmännen. Ulf och Anders har lärt sig låtar av dessa två traditionsbärare Per Saxholm och Lennart Gybrant. Är det ett sätt och fenomen som håller på att dö ut i dessa morderna tider?
3.Bilden längt nere är Karl Nilsson Bjurtjärn traditionsbärare ifrån Bjurtjärn nordväst om Karlskoga
Sist vi träffades i Karlskoga (4/11-2022) Per Saxholm, Anders Norudde och jag blev det mycket inspelat med Per. En polska som jag fastnade för var en polska efter en spelman som hette “Sjöberg” från Kossbo i Granbergsdal. Granbergsdal ligger ca. 1 mil norr om Karlskoga. Jag frågade Per om han visste något mer om denne spelman “Sjöberg” men han visste inget mer än att spelmanen var i från Kossbo i Granbergsdal. Per kände inte till något förnam heller på Sjöberg. Per berättade att Kossbo troligtvis numera inte finns mera. Så det betyder att det kan vara någon gård/hus i Granbergsdal som hette så en gång i tiden och är rivet eller ruttnat ner.
På bilden: Här dricks det kaffe och äts tårta! John (Anders son) Anders Norudde, Per Saxholm
Här nedan kommer min version av Polskan efter Sjöberg “Kossbo i Granbergsdal. Jag har nog slätat ut låten rytmiskt på några ställen, men det jag har svårt att uppfatta rytmerna i 2:a reprisen. Därför skickar jag med Per Saxholms version av låten. Men annars är jag är nöjd med inspelningen. Pratade med Per Saxholm idag 20221129. Han hade läst och lyssnat på detta blogginlägg. Per tyckte jag spelade som han ville ha låten – så jag tar tillbaks min ursäkt om att jag inte uppfattat rytmerna riktigt.
Här kommer Per Saxholms version av Polska efter Sjöberg Kossbo Granbergsdal.
Första spelningen med Roslagens spelmanslag i Ekskogens bygdegård Kårsta som ligger norr om Vallentuna.
Innan vi skulle åka iväg så hade SMHI hotat med att det skulle komma snö – å det gjorde det. Vi bestämde oss för att åka för prognoserna såg ut att gå vår väg. Vi hämtade upp Carina vid Söderby Karl kyrka. Snön kom strax innan Norrtälje, men det var bara att ta det lugnt. Vi var där i god tid trots halkan de sista tre milen. Micke Löfroth hade dragit ihop ett gäng som skulle ha en konsert.
Kopierat från inbjudan: “Konsert med EKSKOGEN FOLK som spelar Micke Löfroths låtar i arrangemang av Jan Levander och framförda av fantastiska musiker som – Emilia Amper nyckelharpa / Svante Söderqvist bas, cello / Anders Åstrand slagverk / Jan Levander sax, gitarr, arr / Micke Löfroth fiol. Det är urpremiär för denna musik som är lite av crossover-flirt med jazz, klassiskt, världsmusik -ja helt enkelt fritt framfört folk!
Konsert kl. 18-19, därefter dans och servering kl. 19-23! Konsertbiljett 100 :- köps via www.bygdegarden.nu
Efter konserten blir det dans till Täby Spelmansgille, Emilia Amper, Roslagens spelmanslag, Säbb m fl. Servering finns!
Det var mycket spelfolk från två spelmanslag och en hel del dansare som jag kände igen från konserten i Kungsträdgården i augusti. Det var min första spelning med Roslagens spelmanslag så jag hade övat järnet på alla låtar som vi skulle spela till dansen. Martin. vår spelledare lede lagen med bravur under hela dansspelningen och Martin skall ha all heder hur han leder lagen genom spelningen. Lugn å trygg och en hel del infall för att göra musiken mer dynamisk.
Det gäller att du inte står och somnar till. Efter oss så spelade Emilia Amper solo en stund och därefter så intog hela Täby spelmanslag scenen. Det ärv ett jäkla drag i deras spel och du rycks lätt med i deras pulserande spel till dansen. Efter en stunds spelande så delade Täby Spelmansgille upp sig i en mindre grupp. Den gruppen hade specialiserat sig på att spela Orel åtar. Bengt Mattson lede Ore-gruppen. Ett nytt drag som jag aldrig har fått uppleva tidigare och överraskande. Senare fikade vi och pratade lite med folk från Roslagens spelmanslag, satt å mös o lyssnade på musiken o kikade på dansarna. Sen började det bli dags att åka hen till Tomta igen. Vi ville komma hem innan nästa snöfall drog in. Så vi packade våra fioler och åkte vidare hem i ett vintrigt landskap. Vi släppte av Carina i Söderby Karl och for vidare till Tomta. Ingen snö alls var det på backen när vi åkte över bron vid Älmsta. Skönt att vi slapp snöfallet. klockan var ändå 23:20 när vi kom hem. Det var kallt i huset men det var ingen idé att elda. Bara att krypa ner och sov. Vilken härlig kväll med enbart nya folkmusik bekantskaper. Det gillar jag!
Tisdagkväll betyder övningskväll inne i Roslagens Kulturskola med Roslagens Spelmanslag. Alltid kul att få träffa alla entusiastiska folkmusik-människor som spelar i laget. Idag hade jag peppat en ny person att vara med i laget. Carina Widlund konstnär boende i Skebobruk. Vi hade träffat på en konsert nere i Edeby by på Väddö för ca 8 år sedan. Vi pratade om att träffas och spela men som sagt det blev aldrig av av olika skäl också kom pandemin i mellan. Men när jag såg att Carina gått med i Facebook-gruppen Roslagens Spelmanslag då tog jag kontakt med Carina och frågade om hon var intresserad av att vara med och spela med laget. Vi hördes av på tisdags eftermiddagen och bestämde träff för samåkning från Söderbykarls kyrka. Jag hade underrättat spelledaren Martin att det kom en ny person in i laget. Det visade sig att de kände varandra sen tidigare. Så nu blev det av att Carina och jag fick spela tillsammans, iallafall så kommer vi att ha många gemensamma låtar att öva på. Det kan vara bra att ha någon rätt nära här i Roslagen om jag vill ha någon att öva med och finslipa på låtar som man inte fixar riktigt.
Det var genrep denna tisdagskväll inför dansspelningen i Kårsta Ekebyskogens bygdegård på lördag den 19/11-2022. Bygdegården ligger norr om Vallentuna. Det kommer många spelmän och dansare dit för att avnjuta konserten kl.18:00 och danskvällen som startar 19:15.
Bild 1.
Här nedan kommer vår låtlista som vi fick av Martin förra vecka.
Här kommer låtarna till Ekskogen den 19:e 🙂
Polska:
1. Sven donats Glömda
2. Per-Erik svedin A-dur
Vals:
3. Kumlingevalsen
4. Springvals efter Manne i Fiskeså n2
Schottis:
5. Pliggschottis
6. Luffasrschottis
Hambo:
7. Hambo efter Manne i Fiskeså
8. Grisslehambo
Bondpolska:
9. Fan på Gräsö
10. Fiskesåpolskan Tore Lindqvist
Extra:
11. Svea-Olles Vals
12. Gelottes Dm
13. Saknaden Lasse Winnersjö
14. Schottis i Nattskjortan
Vi spelade igenom alla låtarna och när alla låtarna var genomspelade så fanns det lite tid kvar. Så det blev en önskelåt och snabbast att önska var Louise som önskade en Polska som jag inte hört tidigare. De kallade den för “Löwén”, inte Stefan Löwén, jag lyckades aldrig få reda på vilken Löwén det var. Men det var en enkel och svängig låt.
Så här nedan kan ni få avnjuta Polska efter “Löwén”. Får kolla upp till helgen var polskan kommer ifrån – kan vara bra att veta. Jag spelade in låten på min Iphone som låg i knät under tiden vi spelade. Så jag hör rätt mycket på inspelningen. Hade aldrig hört låten tidigare. Men jag satt väldigt nära kompet så jag hade mycket hjälp av dem att lära mig låten och sen ta ut en stämma till låten.
I och med denna låt tagit slut så plockades stolarna ihop och alla packade ihop sina instrument och for hem till sina hem på Gräddö, Väddö, Skebobruk, Hallstavik, Häverödal, Rimbo, Täby……. etc. etc.
Bild 2.
Vi pratade i bilen hem jag och Carina om kvällens övning och vilken energi kick den gav oss! Det är roligt att spela tillsammans med spelmanslaget! Martin Björklund är en fantastisk musikalisk ledare. Han är väldigt tydlig i det han gör. Inräkning innan vi börjar låten och avslut av låten är aldrig några tveksamheter i. Mitt i låten kan Martin hitta på saker för att fånga alla att spela dynamiskt. Martin gör det så tydligt så alla hänger på direkt. Det är jag van vid när jag spelade med Blå Bergens Borduner, men då var vi bara 4:a personer, Idag var vi ca 28 personer som bara hängde på Martin. Det betyder att laget spelar mer dynamiskt när Martin hittar på spontana saker och det ger laget mer energi i den låt som laget just då spelar.
Carina och jag pratade om varför det också är viktigt att få energi av något du gör eller utövar. Jag blir peppad av att att lägga ner mycket arbete mellan träffarna och under övningen i detta fallet tillsammans med spelmanslaget. Energi du utstrålar ger andra energi, så det är “Win Win!! Det är inte bara att sitta och spela i sin lilla bubbla o spela utan här spelas det tillsammans! I det umgänget och det sammanhang vi är tillsammans skapar vi energin. Det visa glädje/uppskattning mot varandra också under själva låt-lärandet och samspelet av låten samt under pausen/fikastunden. Många för mig helt okända personer kommer fram och pratar om det vi håller på med och är glada och positiva. Det ger också energi. Finns mycket att säga om Roslagens spelmanslag. Men för mig Ulf har det blivit en mycket viktig del av mig där jag både kan ge energi och få tillbaka energi ifrån andra. Det gör mig väldigt motiverad att fortsätta spela med Roslagens spelmanslag.
Nu ser jag fram emot spelningen i Ekskogens bygdegård på Lördag den 10/11-2022
Bilderna ovan på Roslagens spelmanslag är från Norrtälje kyrka en konsert där under hösten 2022.
Höstbilden har jag tagit på Norra Väddö “Nord Kap” heter denna vackra plats.
Nu har jag suttit och lärt mig en ny härlig vals ifrån Karlskoga trakten. En vals som Per Saxholm lärde mig och Anders Norudde i slutet av oktober 2022. Nu kan jag den ordentligt med stämmor o komp. Sackar lite bara men jag är inte riktigt van ännu och spela valsen. men jag släpper igenom den för den blev en bra inspelning. Gustav på Hefalle är ifrån Linnebäck ca. 8 km väster om Karlskoga mot Kristinehamn. varför valsen kalals för “Prins Oskar” är för att någon spelman har spelat valsen för Prins Oskar förklarade Per Saxholm för mig o Anders.
Här nedan har ni min version av vals efter Gustav på Hefalle “Prins Oskar”.
Så var det dags att träffas igen och spela – tre gubbar från Karlskoga/Degerfors träffas och spelar lite beter ifrån Karlskoga och öst Värmland. Per sa att det är rena rama “Haloenspelet” – och så blev det. Per Saxholm var i högform och spelade låtar som. varken jag eller Anders hade hört tidigare. John, Anders son fixade fram fika och tårta och vi hade en jättefin fikastund tillsammans. Per berättade många historier om spelmännen han träffat under årens lopp. det var namn som vi aldrig tidigare hört. Tyvärr var jag rätt trött och hann inte med att skriva om allt som Per berättade. Men det får vi ta en annan gång.
Anders och jag har slitit hårt för att försöka dokumentera Per Saxholms låtar och berättelser. Denna gång var det första gången Per visade sin uppskattning att vi fortfarande vill träffa honom och höra honom spela och berätta. Jag (och Anders) blev väldigt glad/a också över Pers spontana uppskattning över det jobb vi lägger ner på hans musik. Blev väldigt glad och rörd över att Per uppskattar det vi gör med inspelningar och hur vi tolkar hans musik.
Bilden ovan från vänster: John Norudde, anders Norudde och Per Saxholm.
Vi bestämde att nästa träff så ska vi käka pizza och spela. Jag kommer att meddela när jag kommer hem ifrån Väddö i slutet av november så får vi hitta ett datum för nästa träff. Tack Anders för att vi får vara hemma hos dig och spela! Det uppskattar jag och även Per Saxholm!
Vals efter Gustav på Hefalle Linnebäck “Prins Oskar”. Denna vals ska vi lära oss Anders och jag när vi träffas nästa gång. Varför valsen kallas för “Prins Oskar” beror på att det är någon spelman som spelat denna valsen för Prins Oskar. Det betyder att valsen kan vara väldigt gammal. Prins Oskar levde mellan 1859 – 1953. Det var Per Saxholms tolkning. Nedan spelar Per S. valsen.
Nedan spelar vi alla tre en polska tillsammans och som vi gillar väldigt mycket.
Polska efter Viktor Gustavsson Vattrangi “Glädjens blomster”
Denna kväll så fick vi lära oss två låtar, en schottis och en vals. Valsen kallades för Svea-Olles vals och schottisen var en gammal klassiker “Luffarschottis” efter Norrtälje Elitkapell. Det är en kille med och spelar i Spelmanslaget som tidigare spelat i Norrtälje Elitkapell, Sven Fredriksson heter han. Sven spelar idag dragspel. Låtarna hade Martin Björklund som vanligt skickat ut till oss alla 4:a dagar innan vi träffas. Så alla är bekanta med låtarna. Utlärningen av låtarna går fort! Sen kan Martin och laget fokusera sig på att vi alla ska bli samspelta i laget. En bra idé tycker jag som fungerar! Det verkar som att de flesta i spelmanslaget taggar till och lär sig låtarna som skickas ut innan vi träffas – det smittar. Det gäller för mig att hålla i och inte slöa till!
Här är noterna på låtarna vi finslipade på denna kväll. Svea-Olles Vals och Luffarschottis.
De flesta låtar Roslagens spelmanslag spelar är låtar från Roslagen. Men hör och häpnad så dök det upp en Värmlandslåt som de lärt sig på en kurs tror jag efter Mats Berglund, min gamla vapendragare kompis från Köla Eda. Laget hade lärt sig en låt efter spelmanen Job Andersson från Norra Finnskogen. Till råga på allt så hade de lärt sig spela låten med kort trea. En del finslipningar av låten behövdes så jag frågade Martin Björklund om det var ok om jag skickade ut en fil på låten som de sen ska kunde öva in rythmen i låten.
Här nedan kommer Polska efter Jon Andersson Norra Finnskoga Värmland med ett bildspel på Roslagens spelmanslag.
En låt som vi kommer att ta upp lite mera är Storpolskan från Liden som kan höras nedan.
Det är full fart på tisdagskvällen i Roslagens Kulturskolas lokaler när Roslagens spelmanslag träffas och spelar. Om någon läser detta inlägg och bor i Roslagen och gillar att spela tillsammans med andra kan jag med varm hjärta rekommendera att gå med i spelmanslaget.
Recensioner Text Po Tidholm Dagens Nyheter. Fredagen den 25 november 2022.
Kopierat från inbjudan: “Konsert med EKSKOGEN FOLK som spelar Micke Löfroths låtar i arrangemang av Jan Levander och framförda av fantastiska musiker som – Emilia Amper nyckelharpa / Svante Söderqvist bas, cello / Anders Åstrand slagverk / Jan Levander sax, gitarr, arr / Micke Löfroth fiol.
